Att EU-kommissionen nu tar sig an bostadsfrågan kan bli ett skifte i svensk bostadspolitik. Då menar Anders Holmestig att det är av yttersta vikt att regeringen aktivt verkar för att värna konkurrensneutraliteten.
När Ursula von der Leyen presenterade sitt förslag till ny EU-kommission stod det klart att EU har för avsikt att ge sig in på ett nytt politikområde.
Den danske kommissionären Dan Jørgensen får nu ansvar för både energi- och bostadsfrågorna, med uppdrag att ta fram en EU-gemensam plan för bostäder till skäliga kostnader.
För Sveriges del kan detta innebära ett avgörande skifte i bostadspolitiken. Till skillnad från många andra EU-länder har vi en unik situation där både privata fastighetsföretag och allmännyttiga, kommunägda bostadsbolag verkar på samma marknad. Här har konkurrensneutralitet, sedan Allbolagens införande år 2011, varit en bärande princip.
Det är denna princip vi nu måste hålla fast vid när EU-kommissionen tar sig an bostadsfrågan. Bostadspolitik är ett typexempel på ett område där EU:s subsidiaritetsprincip – att beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt – måste gälla. Bostadsmarknaderna inom EU är alltför olika för att en gemensam bostadspolitik ska fungera.
Bostadsmarknaderna inom EU är alltför olika för att en gemensam bostadspolitik ska fungera.
För Sveriges del handlar det om att upprätthålla en bostadsmarknad där både privata och allmännyttiga bostadsföretag verkar på lika villkor. Om EU inför ändringar i statsstödsreglerna som ger kommuner större möjlighet att använda skattepengar för att stödja kommunägda bostadsbolag, riskerar dessa bolag att få orättvisa konkurrensfördelar.
Det innebär att kommunägda företag kan subventionera sin verksamhet på ett sätt som privata aktörer inte kan, vilket snedvrider konkurrensen och försvårar för privata fastighetsbolag att verka. Om detta sker, riskerar vi att undergräva grunden för en rättvis bostadsmarknad.
Dan Jørgensen måste i sitt uppdrag ha en tydlig förståelse för de unika svenska bostadspolitiska förhållandena. Att han är från Danmark kan vara en fördel, eftersom den danska bostadsmodellen liknar den svenska på vissa områden och att Danmark har en tradition av att markera mot alltför långtgående överstatliga ambitioner. Men förståelse räcker inte – vi behöver se konkreta åtgärder som säkerställer att konkurrensneutraliteten på den svenska bostadsmarknaden kan upprätthållas.
Den svenska regeringen måste därför ha beredskap att agera för att värna konkurrensneutraliteten. I praktiken innebär det att frågan även behöver rymmas på statsministerns agenda. Genom en aktiv dialog med såväl fastighetsbranschen som EU-kommissionen kan regeringen konstruktivt bidra till den gemensamma planen för bostäder till skälig kostnad – utan att äventyra konkurrensneutraliteten.
Samtidigt som nya vindar blåser i EU så är vi halvvägs in i den svenska mandatperioden. För regeringen innebär det två år där överenskommelserna i Tidöavtalet ska levereras. För oppositionen två år att formulera konkret politik till kommande valrörelse. På fastighetsområdet väntar vi på leveranser – som i höstens budgetproposition lyste med sin frånvaro.
Regeringen avser dock att återkomma med regelförenklingar och lättnader i byggkrav, mer effektiva och förutsebara tillståndsprocesser, bättre samspel mellan plan- och bygglagen, PBL, och miljöbalken och ytterligare reformer av strandskyddet för att göra mer byggbar mark tillgänglig. Vi väntar och ser fram emot leveransen.
Anders Holmestig,
vd Fastighetsägarna Sverige