Marika Markovits, senior advisor Stockholms Stadsmission och talesperson i hemlöshetsfrågor. Foto: Jenny Lagerqvist
Publicerat 2 december, 2020

Stadsmissionen föreslår nationell strategi mot hemlöshet

I samband med rapporten Hemlös 2020 presenterar Sveriges stadsmissioner en strategi mot hemlöshet som de hoppas ska få politiskt gehör.

Till skillnad från tidigare är årets hemlösrapport från Sveriges Stadsmissioner inte bara en nulägesbeskrivning. I sin rapport Hemlös 2020 presenterar organisationen sitt förslag på en ny nationell strategi mot hemlöshet. Någon nationell strategi har Sverige inte haft sedan 2009.

Över 33 000 personer utan en egen bostad enligt Socialstyrelsens senaste kartläggning från 2017. I rapporten pekas det på hur mycket tyder på att mörkertalet är stort.

[ Annons ]

– Det är en oanständig situation för ett så rikt land med en, i alla andra aspekter, väl utbyggd välfärdsapparat, säger Marika Markovits, senior advisor Stockholms Stadsmission och talesperson i hemlöshetsfrågan.

I rapporten konstateras det att kommunerna får ta ett stort ansvar för hemlösheten medan staten hittills har duckat i frågan. Att regeringen har tillsatt en utredning om en socialt hållbar bostadsförsörjning menar man från Stadsmissionens sida är bra, men långt ifrån tillräckligt.

– Utredningar är inte samma sak som strategier. Vi vill dra det längre och vi vet redan vad det är som behöver göras. Sverige har sedan länge drivit en generell bostadspolitik. Det menar vi att man fortfarande kan göra, men den behöver kompletteras med inslag särskilt riktade mot att minska hemlösheten, säger Marika Markovits.

Hon ser en risk att politiken huvudsakliga fokus blir den stora gruppen strukturellt hemlösa, alltså personer som på en bättre balanserad bostadsmarknad skulle kunna lösa sitt boende, medans gruppen socialt hemlösa glöms bort.

– Det finns också en växande grupp i glappet mellan de både kategorierna. Personer som inte ses som socialt hemlösa och får därför inte hjälp av socialtjänsten. Det kan vara ensamkommande, nyanlända med barn, personer med någon lättare diagnos. De förväntas klara sig själva, men är samtidigt för svaga för att kunna etablera sig på bostadsmarknaden på egen hand. Sakta glider de in i en allt större social utsatthet. Den gruppen strukturellt hemlösa vill vi också värna om, säger Marika Markovits.

Stadsmissionens presenterar en strategi som vilar på tre ben:

• Att bostaden är nyckeln till att lösa hemlösheten.

• Att hemlösheten bara kan minskas om staten tar ett större ansvar.

• Att arbetet mot hemlöshet måste vara uthålligt och evidensbaserat.

Stockholms Stadsmission började praktisera modellen Bostad först år 2016. Utgångspunkten är att personer i hemlöshet behöver den grundtrygghet bostaden ger innan de klarar att ta tag i sin övriga problematik.

I Stockholm har Stockholms Stadsmission samarbetat med privata fastighetsägare. Modellen förknippas ofta med missbruksproblematik, men Marika Markovits menar att den med fördel kan användas brett.

– Det finns en grupp människor i hemlöshet som vid en ytlig bedömning inte faller in i ramen för socialtjänstens insatser. Men ofta finns det en bakomliggande problematik där de behöver stöttning. Däremot kan de i många fall snabbare klara att landa i ett eget boende utan stöd.

Marika Markovits säger att det även fortsatt måste vara kommunernas ansvar att lösa boendefrågan för utsatta personer. Men hon ser ett ökat statligt ansvarstagande som nödvändigt för att säkerställa att kommunerna får rätt förutsättningar att arbeta efter Bostad först-modellen.

Där pekar man i rapporten på hur Finland arbetat framgångsrikt med social housing. Marika Markovits framhåller särskilt Y-stiftelsen som skapades 1985 och som idag är landets fjärde största fastighetsägare och den största sociala hyresvärden. – Det är egentligen inte nödvändigt att koppla samman Bostad först med en svensk modell för social housing. Vi vet ju att det är en modell som fungerar mycket bra redan nu på flera håll. Däremot finns det alltid en risk, de allmännyttiga bostadsbolagen styrs av politiska majoriteter som kan ha olika idéer om hur de vill använda bestånden. Jag tror därför att en nationell bostadsstiftelse, som kan upplåta bostäder över hela landet oavsett vilka politiska vindar som blåser, är en god idé.

[ Annons ]

[ Nyheter ]
[ Reportage ]
[ Krönikor ]
[ Papperstidningen ]