Det kanske inte är perfekta indikatorer, men tillräckligt bra för att fler aktörer ska kunna investera i sociala projekt. Det var panelens besked på ett seminarium om hållbarhetslänkad finansiering.
Hållbarhetslänkad finansiering används allt oftare inom fastighetsbranschen. Den gröna omställningen har länge lockat investerarna. Men i takt med växande sociala utmaningar och krav på social hållbarhetsrapportering ökar både behov av och efterfrågan på investeringsmodeller för lösningar på sociala samhällsutmaningar.
Det var också upptakten på ett seminarium om finansiering med sociala förtecken i Fastighetsägarnas regi.
[ Annons ]
Petra Noreback, statssekreterare på Socialdepartementet, inledde med att just konstatera de stora utmaningarna som tar sig form exempelvis psykisk ohälsa med beräknade samhällskostnader på 345 miljarder år 2030. Det räcker förmodligen med det som exempel för att förstå att det finns utrymme för finansieringsmodeller direkt kopplade till lösningar på det sociala området.
Därför har vi börjat tänka i andra banor.
Som offentlighetens företrädare på seminariet konstaterade hon en viss problematik att rymma finansiering av lösningar inom ettåriga statsbudgetar.
– Det är tämligen dåligt sett ur detta perspektiv. Denna typ av samhällsutmaningar kräver investeringar här och nu som leder till resultat först om flera år, sa Petra Noreback.
Till det kommer en uppdelning när investering görs inom en myndighet, eller hos en region, medan det är på helt annan plats i den offentliga sektorn som frukterna skördas.
– Därför har vi börjat tänka i andra banor och insett hur dessa utmaningar inte kan lösas enkom av stat, kommun eller regioner. Vi måste samverka med civilsamhället, med det idéburna och med näringslivet för att hitta innovativa former för både lösningar och investering, sa Petra Noreback.
Som en liten morot har regeringen avsatt 10 miljoner som ska stimulera mer innovativa investeringsmodeller för sociala investeringar, såsom sociala utfallskontrakt.
Jenny Carenco redogjorde för de 350 miljoner som Utfallsfonden har att investera i lösningar för att exempelvis minska den strukturella hemlösheten i Sverige. Det handlar om att investera i organisationer och företag som kan lösa sociala problem. Istället för att ta betalt för sina prestationer tar man betalt för resultaten. Handlar det om hemlöshet är det i första hand kommunerna som har ansvaret. En organisation som kan avhjälpa hemlöshet kan då upphandlas av en kommun som betalar ett visst pris för varje familj som gått från bostadslöshet till en fungerande bostadslösning med eget kontrakt.
– Fastighetsägare kan också vara utfallsbeställare. Det är inte bara hos den offentliga sektorn det uppstår värden. Lyfter man ett område så finns det ett stort ekonomiskt värde för fastighetsbolaget, sa Jenny Carenco.
Hennes främsta argument att använda utfallsmodellen är att investeraren, i detta fall Utfallsfonden, bär hela den ekonomiska risken. Betalar gör man bara om resultatet nås.
– Det blir också ett större fokus på det faktiska utfallet än på aktiviteter. Istället för att tala om hur många timmar av en viss tjänst som ska produceras så fokuserar vi enbart på utfallet, hur vi ska nå målet arbetar vi gemensamt på under kontraktstiden med full möjlighet att hela tiden justera insatserna, sa Jenny Carenco.
Men en stor utmaning är svårigheten att mäta en social insats. Betydligt krångligare än att exempelvis utvärdera en investering i energieffektivisering. Är det den sociala investeringen som lett till förbättring, eller kanske någon helt annan faktor som påverkat?
– Vi pratar mycket om svårigheterna att mäta social hållbarhet. Och nu sticker jag ut hakan – men det är inte svårt alls. Man måste bara vänja sig vid tanken att det är bättre att ha ungefär rätt – än exakt fel, sa Jenny Carenco.
Hon menade att exempelvis indikatorer på upplevd trygghet inte är exakta, men hon menar att det ändå är ett mått på utveckling i rätt riktning. Vilket är bättre än att mäta ingenting alls.
Vår hand är oerhört uppsträckt!
Emelie Persson Lindqvist, chef hållbar finansiering Handelsbanken, höll med om den beskrivningen. Detta samtidigt som hon konstaterade att banken älskar när externa aktörer med exakthet kan verifiera ett resultat. En annan utmaning för att få upp investeringar i social hållbarhet ens i närheten av klimatinvesteringar är att komma upp i tillräckliga volymer. Det är en helt annan skala jämfört med att investera i exempelvis en vindkraftspark.
– Men vi vet att det finns ett stort intresse hos investerarna, så det borde gå att matcha detta, sa Emelie Persson Lindqvist.
Hon gjorde en intressant jämförelse med den engelska marknaden och möjligheten att hitta Hållbarhetsrelaterade KPI:er där.
– På banken tar vi varken ställning för eller emot social housing. Men det underlättar våran förståelse för vad vi har framför oss när det gäller en social investering. I Storbritannien har banken kunnat definiera vad en investering på det området innebär, sa Emelie Persson Lindqvist.
En aktör som ofta låter tala om sig i termer av social innovation är Stadsmissionen. Här representerade av Karolina Skog, som också gav perspektiv på utmaningarna i forma av sin tidigare roll som utredare av en socialt bostadsförsörjning.
– Vår hand är oerhört uppsträckt!
Karolina Skog knusslade inte kring intresset att inleda samarbete med investerare.
– Från Stadsmissionen lägger vi stora resurser på att vara relevanta och arbetar mycket för att vara mätbara och därmed relevanta för olika partners. Men det är lite förvånande hur lite våra siffror faktiskt efterfrågas. Ni ger oss pengar, och vi har massor av siffror som skulle kunna gå rakt ner i era hållbarhetsredovisningar.
