[ Annons ]

Malcolm Momodou Jallow, ordförande civilutskottet samt bostadspolitisk talesperson (V). Foto: Vänsterpartiet
Publicerat 14 mars, 2024

Replik: ”Förslaget riskerar att öka utrymmet för godtyckliga bedömningar”

Vänsterpartiets Malcolm Momodou Jallow bemöter SD:s Mikael Eskilandersson med hänvisning till flera expertinstansers invändningar mot förslaget som ska underlätta vräkningar.

I den artikel som SD:s Eskilandersson skrivit till försvar för hans och regeringens dåligt utformade förslag, ”Åtgärder för tryggare bostadsområden”, riktar han sig av någon anledning mot framförallt mig. Huruvida det är en komplimang eller förolämpning låter jag vara osagt, men med ett så tydligt direkt tilltal känner jag mig nödgad att svara honom.

Han skriver bland annat att just jag uttryckt ”starkt motstånd” mot detta förslag, och det stämmer. Och nu, när remissrundan är avklarad, är det något jag i än högre grad står för.

[ Annons ]

Regeringen presenterar sitt förslag med orden ”ökade möjligheter att säga upp hyresgäster som begår brott”. Om det verkligen var vad förslaget handlat om kanske det hade gått att diskutera. Men Eskilsson och hans kamrater hade varit ärligare om förslaget presenterats med orden: ”lättare att vräka oskyldiga hyresgäster som inte begått brott”.

Och för mig tar diskussionen slut där.

Jag tänker inte uppehålla mig vid det faktum att jag gång på gång tydligt klargjort att både jag och Vänsterpartiet anser att personer som begått brott ska lagföras och att vi inte är intresserade av att skydda brottslingar på något enda sätt. Mer än så behövs inte sägas om detta, eftersom Eskilandersson ändå inte är intresserad av att lyssna på mina ord utan istället hellre fortsätter vräka ur sig allehanda icke-relevanta anklagelser.

Jag tänker denna gång därför använda mig av andras ord istället. Ord från alla de expertorganisationer som lämnat remissvar på förslaget. Experter som tyvärr aldrig imponerar på SD eller regeringen – vare sig det handlar om Lagrådet, intresseorganisationer eller domstolar. Eskilandersson och hans kamrater vet alltid bäst, och man får väl anta att det då ter sig onödigt att traggla saker genom en trist byråkrati. Istället avser man driva igenom detta förslag i en takt som anses både ologisk och omotiverat av Lagrådet.

Hela Eskilanderssons artikel glöder av okunskap, förakt och illa dold rasism. Han gömmer sig bakom billig populism när han hävdar att fler vräkta barn kommer göra Sveriges bostadsområden tryggare. Att se orsakerna bakom problemen och sen våga ta itu med dessa är helt enkelt inget för en Sverigedemokrat. Det har vi lärt oss. Men man behandlar inte ett sår orsakat av cancer med ett plåster. Det måste till mer.

Om jag känner ”starkt motstånd” mot detta förslag så har jag en uppsjö med ytterst kompetenta remissinstanser med mig. Förslaget är enligt dessa rättsosäkert, strider mot barnkonventionen och öppnar upp för godtycke och diskriminering.

Sveriges Stadsmissioner skriver: ” Landets bostadsområden inte blir tryggare om människor mister sina hem. I realiteten kommer förslaget att drabba de som redan är hårt drabbade”. Rädda barnen poängterar kort och gott att vräkning av barnfamiljer inte fungerar som brottsbekämpning, utan att såväl forskning såväl som deras egna gedigna erfarenhet visar det motsatta.

DO betonar att diskriminering på bostadsmarknaden redan är vanligt förekommande och att förslaget riskerar öka hyresvärdarnas utrymme för godtyckliga bedömningar ytterligare. Ytterligare en rad tunga remissinstanser kritiserar också risken för godtycke, rättsosäkerhet och att barn och andra som inte har begått något brott riskerar att förlora sitt hem. Av dessa återfinns bland annat SKR, Boverket, ett antal kommuner och Länsstyrelser, Barnombudsmannen, Institutet för mänskliga rättigheter och Socialstyrelsen. Många framhäver även hur svårt det är för en vräkt familj att komma tillbaka till bostadsmarknaden.

Antalet vräkta barn i Sverige ökar och är idag det högsta sen kronofogden började mäta 2008. Institutet för mänskliga rättigheter påminner därför om nollvisionen för barnvräkningar och konstaterar krasst det som även en Sverigedemokrat borde förstå: ”barn som växer upp under otrygga förhållanden är mer benägna att hamna i kriminalitet, något som motverkar syftet med utredningens förslag – att öka tryggheten i våra bostadsområden.”  Men nu vill Eskilandersson öka antalet barn som vräks. Hur kan detta vara hans prioritet? Hur kan han och hans kamrater ta så lättvindigt på att oskyldiga barn förlorar sitt hem?

För mig är detta helt obegripligt.

Botkyrka kommun belyser denna sida av myntet på ett bra sätt: ”Alla barn som bor i områden där brottsligheten är en del av vardagen behöver skyddas. Att skapa trygghet i områden bör inte stå i kontrast till att värna om barn och ungas rättigheter.”

Precis så är det.

Men istället för att läsa vad experterna säger väljer Eskilandersson att lägga sin energi på mig. Det hade varit bättre om han läst exempelvis Sveriges Stadsmissioners yttrande och därmed valt lärdom framför fördom: ”kriminalitet är ett allvarligt samhällsproblem som kräver komplexa lösningar i samverkan mellan såväl rättsväsende, skola och socialtjänst, övriga myndigheter samt civilsamhällets organisationer.”

Som politiker är det min roll att stifta lagar som är moraliskt försvarbara, bygger på vetenskaplig grund och är i linje med rättsstatens principer och internationella åtaganden. Tankar som verkar fullständigt främmande för Mikael Eskilandersson, Sverigedemokraterna och regeringen.

Malcolm Momodou Jallow
Ordförande civilutskottet samt bostadspolitisk talesperson (V)

[ Annons ]

[ Annons ]

[ Nyheter ]
[ Reportage ]
[ Krönikor ]
[ Papperstidningen ]