Till årsskiftet ska samtliga hushåll kunna sortera plast, papper, metall samt färgat och ofärgat glas vid fastigheten. Men de senaste veckorna har det på flera håll uppmärksammats, framför allt i Stockholmsmedia, hur det i många fall innebär stora kostnader eller anpassningar som man i många fall upplever som orimliga – det är gräsmattor, cykelställ och parkeringar som riskerar att ryka.
Men det finns möjligheter till undantag.
[ Annons ]
– Vi har fått tydliga direktiv både från vår styrelse och vårt borgarråd om att vi ska försöka göra det så Stockholmsanpassat som det går. Och därför har vi beslutat att om det inte är möjligt att lösa sorteringen inom fastigheten så ska man kunna använda de befintliga återvinningsstationerna, säger nu Christian Rockberger, vd för Stockholm Vatten och Avfall, SVOA, till SvD.
Det handlar om det tillägg i lagen som regeringen presenterade i höstas. Där sägs att en godtagbar lösning är om insamling av förpackningar sker inom 400 meter från fastigheten, om det inte går att lösa i direkt anslutning till huset.
Konkret är då lösningen att fortsätta som nu. Alltså att även efter årsskiftet hänvisa till återvinningsstationerna – de gröna kärl som kommer att fortsätta finnas kvar även om då den nya lagen gäller.
[ Annons ]
Men för att det ska anses som en godtagbar lösning gäller tre grundkriterier: att det råder platsbrist inomhus, att inte heller finns tillräckligt utrymme utomhus och att fastighetsnära insamling skulle innebära en orimlig ekonomisk belastning.
Christian Rockberger uppger till SvD att det är omkring 5 000 flerfamiljshus i Stockholm ännu inte löst fastighetsnära insamling, och att ungefär hälften av dem kan falla under de nya kriterierna.
Om kriterierna är uppfyllda kan fastighetsägare ingå en överenskommelse med SVOA om att nyttja återvinningsstationer som insamlingsplats för förpackningar. Mer information om alternativ finns här.
Men för de som inte kan lösa det själva kommer det att innebära att man kan få betala en avgift för att Stockholm Vatten och Avfall löser det i stället. En taxa som kommer att presenteras före sommaren. Något som dock inte riktigt rimmar med producentansvaret.
Det senare tar Elvira Andersson, förvaltningsexpert på Fastighetsägarna Stockholm, fasta på när hon välkomnar de nya beskeden.
– Som branschorganisation har vi arbetet hårt med frågan och ser nu att våra argument har tagits på allvar. Bra att SVOA nu förtydligat kriterierna för de som inte har möjlighet att inrymma en källsorteringsplats på fastigheten. Men det kvarstår fortfarande en del frågetecken kring kostnader. Nu arbetar vi vidare med att fastighetsnära insamling inte ska belasta avfallstaxan. Kommunerna behöver säkerställa full kostnadstäckning från producenterna så att mellanskillnaden inte hamnar på bostadsrättsföreningarnas avgifter. Allt annat strider mot producentansvaret, säger Elvira Andersson.
Vi vill verkligen inte göra det svårare.
Men även fastighetsägare som inte helt faller in för grundkriterierna för att undantas kan enligt Malin Werner, avdelningschef på SVOA, komma att kunna dra nytta av de nya beskeden.
Det skulle exempelvis kunna handla om att man efter bästa förmåga löser sortering av ett par fraktioner inom fastigheten, men att sortering av papper, som är den stora volymen, kan ske på annan överenskommen plats.
– Vi är medvetna om att det är utmanade för många, och vi vill verkligen inte göra det svårare, säger Malin Werner.
Med andra ord: i stället för dyra investeringar öppnar detta upp för möjligheten att undersöka pragmatiska alternativ.
Hon konstaterar att det varit svårt att hitta lösningar utifrån ett regelverk som ska gälla 290 kommuner, med sinsemellan väldigt olika förutsättningar.
Den ersättningsmodell som Naturvårdsverket tagit fram tar inte hänsyn till Stockholms förutsättningar, menar Malin Werner. Ersättningsmodellen missgynnar kommuner med komplexa hämtförhållanden och utmanande lokala förutsättningar, där Stockholm är en av de kommuner som kommit i kläm. Komplexa lokala förutsättningar är inte Stockholmsunikt. Kommuner med ö-hämtning, betydande avstånd eller stor andel fritidsboende drabbas också av modellen. Hon konstaterar också att de ersättningsnivåer som kommunerna får från producenter skiljer sig mellan kommuner.
Ersättningsmodellen för flerbostadshus täcker för hämtning av papper och plast två gånger i månaden, och glas och metall en gång i månaden. Blir kärlen fyllda snabbare än så får man som fastighetsägare själv betala för en tätare hämtningsfrekvens.
Malin Werner håller med om att det är risk att man missar producentansvaret när enskilda fastighetsägare, och i slutändan konsumenten, får ta denna kostnad. Kärnan i systemet är just att kostnaderna ska bäras av producenterna och i förlängningen leda till bättre och återvinningsbara förpackningar.
– Det är något vi har påpekat ett flertal gånger för Naturvårdsverket. Men beskedet är att vi måste utgå från de schabloner som finns. Man menar att det annars skulle bli en alltför komplex modell.
