Under två dagar samlades experter, forskare, beslutsfattare och organisationer för att dela kunskap och erfarenheter på den internationella hemlöshetskonferensen i Stockholm. Arrangör är FEANTSA, en europeisk organisation mot hemlöshet, i samarbete med Sveriges Stadsmissioner. Sveriges Stadsmissioner hoppades in i det sista att någon av de inbjudna regeringsrepresentanterna skulle dyka upp.
– Vi hade såklart önskat ministernärvaro. Men de har på något vis lyckats lägga en egen konferens just idag och kunde därför inte vara med. Fast det är å andra sidan fyra socialministrar, så man kan ju tycka att åtminstone någon hade kunnat vara med här, säger Kjell Larsson, som är FEANTSA:s ordförande och hemlöshetsexpert på Göteborgs Stadsmission.
[ Annons ]
Kjell Larsson tycker att den svenska politikens frånvaro är signifikant.
– Jag saknar engagemanget i frågan. Här på konferensen blir det tydligt hur hemlöshetfrågan fått en helt annan prioritet i ett flertal europeiska länder. Naturligtvis känner jag mig besviken när man inte alls känner samma geist här. Vi kan ju faktiskt lösa den svenska problematiken.
Samtliga EU-länder har signerat en överenskommelse att utrota hemlösheten till 2030. Detta inom ramen för EPOCH – European Platform on Combatting Homelessness. Belgiens tidigare premiärminister, Yves Leterme, är initiativets ordförande:
– EU har byggts upp kring den inre marknaden. Där har den fria rörligheten varit ett viktigt steg. Men den har också producerat hemlöshet. Därför måste EU nu även ta ett större ansvar för de problem som uppstått i följden av något i grunden gott.
Kjell Larsson ser EPOCH som den nu främsta pådrivande kraften.
– Jag har varit med i europiska sammanhang i snart 15 år, och vi har inte varit i närheten av det som nu sker. Jag tror att detta kommer att få en viktig påverkan. EPOCH är det främsta skälet bakom Sveriges första verkliga hemlöshetsstrategi med både kraft och budget. Men nu gäller det att fortsätta arbeta för att den verkligen ska få någon betydelse. Här i Sverige lever vi kvar i föreställningen att vi är det bästa välfärdslandet. Men vi kan inte längre leva på gamla minnen från 80-talet, säger Kjell Larsson.
Elisabeth Hammer från den österrikiska sociala organisationen Neunerhaus, bidrog med ytterligare europeiskt perspektiv. Hon arbetar i Wien, en stad vars bostadsmodell ofta lyfts fram för att hyresrätten dominerar, hyrorna är låga och det är ovanligt lätt att få en lägenhet.
– I Wien är vi stolta över vårt utbyggda system för social housing. Men det finns stora problem för hemlösa att få tillgång till bostäderna inom systemet. Det finns en rad kriterier som utestänger dem. Som att man är tvungen att ha bott i Wien regelbundet på samma adress under fem år för att bli aktuell för en lägenhet, säger Elisabeth Hammer.
20 000 personer är registrerade som hemlösa i Österrike.
– Men den verkliga siffran är troligen det dubbla, konstaterar hon.
I Sverige, med ungefär lika stor befolkning, är den officiella siffran enligt Socialstyrelsens senaste sammanställning 33 000 personer i hemlöshet. Även här menar många bedömare att den verkliga siffran är större och växer.
Kjell Larsson menar att det är tydligt hur man i ett flertal länder flyttar fram positionerna.
– Vi hörde här hur både Belgien och Spanien kommer att driva hemlöshetsfrågorna under sina ordförandeskap. Men det ser väldigt olika ut i olika länder. Sverige tillhör tyvärr de som inte riktigt tagit denna sociala exkludering på så stort allvar.
Så, om du ska skicka ett kort budskap till den idag frånvarande svenska politiken?
– Det viktigaste är att se till att hemlöshetsstrategin verkligen genomförs och att de statsbidrag som man delar ut kan hanteras på ett bra sätt. Där är vi som representant för civilsamhället beredda att ställa upp och göra vårt. För detta är inget som någon löser på egen hand. Så det viktigaste – visa lite engagemang!
