Den tidigare förköpslagen avskaffades 2010 med motiveringen att den ledde till ökade kostnader och administration. Den förra regeringen såg dock ett behov och tillsatte den utredning som presenterat ett förslag som skulle innebära att en försäljning av en fastighet skulle behöva anmälas till kommunen och staten. Det allmänna skulle då få rätten att träda in i köparens ställe och köpa fastigheten till samma pris på vissa angivna förköpsgrunder.
Marie Öhrström, chefsjurist Fastighetsägarna Sverige, har kritiserat förslaget och menar att en kombinationen av en ny statlig förköpslag, en kommunal förköpsrätt och en hyresförvärvslag som skapar en sammanlagd ny tung regelbörda. Och inte minst ett ingrepp i äganderätten, avtalsfriheten och näringsfriheten. I veckan löpte remisstiden ut. Det kan konstateras att ett flertal remissinstanser tillstyrker införande av en ny förköpslag. Här finns ett flertal kommuner, myndigheter som Bolagsverket, MSB och Polisen. Men även i ett flertal positiva svar framkommer en oro för en stor administrativ börda och ökade kostnader.
[ Annons ]
Brottsförebyggande rådet, BRÅ, menar att en mer begränsad utformning av den kommunala förköpsrätten i vissa fall skulle kunna vara ett verktyg för att motverka organiserad brottslighet i situationer där det finns vetskap om att en kriminell aktör planerar att genomföra ett förvärv. Men med nuvarande utformning skulle den administrativa bördan enligt BRÅ inte stå i proportion till kommunernas ansvar i det brottsförebyggande arbetet.
Även justitieombudsmannen ställer sig tvekande till proportionaliteten i förslagen. Åklagarmyndigheten skriver att det inte är ”helt lätt att överblicka hur mycket administrativt arbete som kommer att krävas för att med tillräcklig träffsäkerhet identifiera de situationer som lagstiftningen är tänkt att komma åt. Detta gör det svårt att bedöma hur effektiv lagstiftningen kommer att vara.”
Den tänkta kontrollen riskerar att bli ett fullkomligt misslyckande.
I Stockholm Stad ser man behov av bättre verktyg. Men konstaterar att då den organiserade brottsligheten ofta gömmer sig bakom bulvanförhållanden och olika bolagskonstellationer skulle kontrollen innebära stor administration och omfattande utrednings- och analysarbete. ”Risken är att granskningen av inkomna anmälningar till kommunen blir ett tandlöst standardförfarande som skapar större administrativ börda och ökade kostnader utan att göra nytta för sitt ändamål.”
Även från akademiskt håll kommer kritik. På Juridiska fakulteten på Stockholms Universitet har professor Jane Reichel undertecknat ett svar där det lakoniskt konstateras att lagförslaget sannolikt ”inte kommer att förhindra organiserade kriminella från att få fastigheter i sin hand, även om troligen en och annan oorganiserad kriminell person kan bli blockerad.” Här resonerar man bland annat kring att de som troligen har störst benägenhet att ignorera den föreslagna anmälningsskyldigheten är just kriminella. ”Den tänkta kontrollen riskerar att bli ett fullkomligt misslyckande. Detta vore då ett slag i luften men som ändå drabbar andra.”
Att flera branschaktörer har reagerat starkt är tydligt. Ett flertal fastighetsbolag har inkommit med egna remissyttranden.
Lundbergs Fastigheter sällar sig till den kritik som kommer från flera håll i fastighetsbranschen. I sitt remissvar konstaterar man att det redan idag finns relativt långtgående möjligheter för kommun och stat att förvärva fastigheter genom expropriation, och även genom inlösen och sedvanliga köp.
Om lagen behöver skärpas pekar Kim Strandberg, bolagsjurist på Lundbergs, på ett alternativ. Hon menar att utökade möjligheter till expropriation, istället för förköp, skulle innebära en lösning som direkt tar sikte på det fåtal fastigheter som kan vara aktuella för totalförsvaret eller som är av vikt för att motverka organiserad brottslighet. Betydligt mer proportionerligt och utan sammanegativa följdeffekter på transaktionsmarknaden.
Regeringen har utlovat förenklade regelverk och nu försvårar man istället.
Stefan Ränk, Einar Mattssons koncernchef, menar att ett mer träffsäkert upplägg vore att endast använda förköpsrätten för fastigheter där samhällsviktig verksamhet bedrivs. Där är det rimligt med en ägarprövning, menar han.
– Regeringen har utlovat förenklade regelverk och nu försvårar man istället. Trots ett vällovligt motiv finns flera stora problem med förköpsutredningen. För det första, riksdag och regering avskaffade den tidigare förköpslagen 2010 efter att den dömts ut som en ineffektiv administrativ börda.
Stefan Ränks andra motargument är att utredningen inte presenterar någon kvalificerad analys av de andra verktyg som redan står till förfogande, som exempelvis expropriationslagen och möjligheterna för stat och kommun att köpa fastigheter på marknaden.
– Och för det tredje kommer förslagen att få olyckliga konsekvenser i form av ökad administration i kommuner som redan har för långa ledtider, att kommuner får brottsbekämpning på sitt bord samt att det slår alldeles för brett. Med brett menar jag att förslaget innebär att alla transaktioner från försäljning av den lilla villan till stora flerbostadshus nu ska granskas., säger Stefan Ränk.
På Heba avstyrks förslaget på flera grunder. I remissyttrandet skrivet av vd Patrik Emanuelsson och chefsjurist Haymanot Wachtmeister samanfattas kritiken: ”Förslaget om införande av kommunal respektive statlig förköpsrätt är ett förhastat och felriktat förslag som torde göra mer skada än nytta för samhället sett till att förslagens träffsäkerhet inte går att identifiera ens av den som läser med välvilja. De begränsade ramarna som regeringen gett utredningen gällande utvärdering av andra, mindre ingripande medel för att uppnå avsedda mål, förtar den belysande funktion som lagbetänkanden kan fylla. Det skapar också en onödig osäkerhet för aktörer på svensk fastighetsmarknad.”
Till detta kan läggas att det inte verkar finnas någon större entusiasm hos regeringen att genomföra utredarens förslag. Till Fastighetstidningen sa justitieminister Gunnar Strömmer (M) att det inte är aktuellt att genomföra någon generellt långtgående lag. Det även om han håller med om en problembeskrivning där kriminella nätverk kan ta makten över hela bostadsområden genom att äga exempelvis en centrumbildning.
– Där har förespråkarna en poäng i att det omgivande samhället är rätt maktlöst. Vi ser att det kan vara viktigt med en begränsad kommunal förprövning i situationer som dessa. Men det måste utformas väldigt precist. Och man kommer inte heller att lösa alla problem med ett sådant verktyg.
