Sveriges Stadsmissioner har presenterat en ny Hemlöshetsrapport. Där utvärderas regeringens nuvarande strategi mot hemlöshet. För den som tagit del av tidigare Hemlöshetsrapporter är det lite av Måndag hela veckan.
Slutsatsen är att strategin varken har minskat hemlösheten eller gett tillräckliga resultat. Särskilt pekas det på hur antalet vräkningar har ökat med över 20 procent på två år, och under 2025 berördes över 800 barn av vräkningar i landet – en ökning med nästan 60 procent på tre år.
I Hemlöshetsrapporten finns dock – man ska kanske inte kalla det hopp – men spår av framåtrörelse.
Regeringens strategi mot hemlöshet antogs 2022 och löper ut 2026. Senast den 2 mars ska Socialstyrelsen redovisa underlag för en ny strategi för regeringen. Ett visst intresse för hemlöshetsfrågor finns i riksdagen. I Hemlöshetsrapporten konstateras att det lämnades in 22 motioner som behandlade hemlöshet, en mer än under 2024. I höst är det val. Det är kanske inte mycket som tyder på någon radikal omsvängning i bostadspolitiken. Men Fastighetstidningen bad Jonas Rydberg, generalsekreterare för Sveriges Stadsmissioner, att resonera vidare kring huruvida det är möjliga öppningar för reformer i den mindre skalan som skymtar i rapporten.
– Ja, vi tror ju att det finns ett momentum just nu, säger Jonas Rydberg.
Ett sådant är hur det under 2025 fördelades 68,5 miljoner kronor i statsbidrag till 126 kommuner för att starta, utöka eller förbättra Bostad Först-modellen. Där är grundtanken att personer som befinner sig i hemlöshet först ska få en egen bostad, och med den trygghet det innebär sedan erbjudas individuellt utformat stöd för mer komplexa problem som psykisk ohälsa eller missbruk.
– Det är ett stort framsteg att man i Sverige börjat ägna sig åt evidensbaserade modeller, i stället för att mer eller mindre gå på känsla.
Där menar jag att vi behöver ha lite friare regleringar, vara lite flexiblare i tillämpningen av köer.
Men i Hemlöshetsrapporten pekas samtidigt på hur man i flera kommuner använt begreppet Bostad Först för verksamheter som i praktiken är något helt annat. Som att det är tidsbegränsade boenden, att bostaden är kopplad till krav på drogfrihet (i modellen är tanken att det tar man tag i när man fått tak över huvudet) eller insatser som bygger på biståndsbedömning. Exempel på vad man brukar kalla stigberoende, menar Jonas Rydberg.
– Oftast försöker man hålla sig kvar i samma upptrampade spår med trappstegsmodeller som man haft i 30 år. Vi ser att det kan vara svårt att byta från de stora institutioner som byggts upp, till den här ganska enkla varianten – som dock faktiskt fungerar och där man sparar pengar, säger Jonas Rydberg.
Men det är trots allt en ljusning att kommunerna börjat försöka använda nya verktyg. För att det verkligen ska fungera i större skala anser Jonas Rydberg att man i Sverige måste börja se hemlöshetsproblematiken i ett helhetsperspektiv.
– Det går inte att lösa allt via socialtjänst. I grunden måste det bygga på en fungerande bostadsmarknad i stort. Där menar jag att vi behöver ha lite friare regleringar, vara lite flexiblare i tillämpningen av köer. En fungerande social bostadspolitik helt enkelt.
Att EU-kommissionen nu har presenterat en europeisk plan för prisrimliga bostäder, även om detaljer återstår, ser Jonas Rydberg som ytterligare en förstärkning av momentum.
– Det byggs upp gigantiska fonder som erbjuds medlemsländerna för att kunna avreglera krångliga regler som hindrar byggande och att göra processerna snabbare. Det med målet då att det ska bli billigare och mer tillgängliga bostäder för vanligt folk.
Där finns diskussionen om statsstöd. För de länder som har social housing (i princip alla utom Sverige) är det enklare att koppla stödet till existerande modeller, medan det här finns farhågor om att statsstöd ska snedvrida konkurrens och äventyra allbolagen.
Men Jonas Rydberg menar att det går att hitta andra sätt utnyttja stödet.
– Som att exempelvis stötta innovation som gör det enklare och billigare att bygga. Vi menar att man måste sluta tänka i boxar som social housing eller inte. Det viktiga är att hela branschen är med i att hitta sätt att skapa bostäder med överkomliga hyror och för andra konstellationer än den klassiska kärnfamiljen.
I rapporten intervjuas Arne Kristiansen, docent i socialt arbete på Socialhögskolan Lunds universitet, som förordar subventioner för hyresrätter och investeringsstöd för prisvärda bostäder. Men där har flera undersökningar konstaterat att det tidigare investeringsstödet hade dålig social träffsäkerhet.
– Jag tycker väl framför allt att staten behöver finansiera sociala bostäder på något vis. Men det är inte riktigt Stadsmissionens roll att säga exakt hur det ska ske i detalj.
I det existerande beståndet finns det ju redan prisvärda bostäder.
Där lyfter Jonas Rydberg hellre reformerade bostadsköer så att en större andel av beståndet kan fördelas efter behov.
– I teorin kanske det är social housing. Men i hela välfärdsbygget finns det ett självklart behovstänk. Men bara för att det gäller bostäder ska man tänka att det bara är kötid som är en rimlig fördelningsprincip. Det handlar heller inte om att bygga allt nytt. I det existerande beståndet finns det ju redan prisvärda bostäder. Men de kräver 30 års kötid!
Där har det också förtydligats i lag att kommunerna faktiskt har möjligheten att förmedla bostäder genom förturer och reservationer. Bra tycker Jonas Rydberg, samtidigt som han konstaterar att det är för nytt för att ännu ha gett utslag i statistiken.
– När jag pratar med fastighetsägare, speciellt de privata, så är det tydligt att man vill vara med och ta ansvar men att regelverket är för fyrkantigt för de lösningar som faktiskt finns.

Det kan skapa ytterligare ett momentum, som Jonas Rydberg tycker kommunerna bör använda i form av socialt ansvarstagande i markanvisningar. Ett exempel är Örebromodellen där Örebro kommun tillsammans med Botrygg hittade ett sätt att skapa lägre hyror i nyproducerade lägenheter. Det genom att en del av vinsten på bostadsrätterna finansierar en lägre hyra på vissa av hyresrätterna.
– Det är bra, eller att tänka kreativt kring helt nya modeller. Jag menar att om vi bara får en bostadspolitik som är lite mer engagerad i att avskaffa hemlösheten så finns det både kunskap och verktyg, säger Jonas Rydberg.
Bostadsbidraget höjdes visserligen i år. Men för lite för att Jonas Rydberg ska räkna det som ett verkligt momentum. Men där kan man se hur fler och fler i politiken vill se en större reform. I Tidösamarbetet driver KD den linjen.
– Jag hör även flera moderater som nu säger samma sak. De är ju emot att bidrag ska gå till fattigdomsbekämpning, men man ser i stället att bostadsbidraget är en reform för att tillgängliggöra bostäder.
Jonas Rydberg fortsätter.
– Jag ser det också som en bra lösning – åtminstone en kortsiktig sådan tills vi lyckats skapa en bostadsmarknad i balans.
Han tror och hoppas att en reform kan aviseras ganska så tidigt under nästa mandatperiod.
”Vräkningsstatistiken är tydlig – det förebyggande arbetet fallerar”, står det i rapporten. Men Jonas Rydberg nyanserar.
– Där det fungerar och där man samarbetar enligt tydliga strukturer går vräkningarna tydligt ner. Problemet är att alla inte gör detta. Där vill vi se tydligare uppföljning och ett obligatorium. Samarbetet mellan fastighetsägare, socialtjänst och kronofogde bara måste fungera.
Ytterligare en ljusning på Jonas Rydbergs lista är att fler och fler bolag sett över och lättat sin reglering av hyreskrav. I rapporten resoneras det om att överväga reglerade hyreskrav.
Är inte det en risk att man tecknar sig för en hyra som man faktiskt inte kan betala?
– Då gillar vi det kommunala hyresgarantierna, finansierade av staten. Det innebär ett verkligt statligt engagemang. För det är såklart självklart en fastighetsägare som måste ta beslutet som man litar på att en hyresgäst kan betala sin hyra. Men med hyresgarantin kan det lösas, säger Jonas Rydberg.
Trots en återigen mörk rapport finns det alltså ljusglimtar i rapporten? Har jag missat någon mer?
– Ja, en jätteuppsida är faktiskt den nya socialtjänstlagen som avkräver att kommunerna i ett tidigare skede ska jobba mer processorienterat mellan förvaltningarna.
Har det fått genomslag redan?
– Nä, det genomfördes den 1 juli så kommunerna är mitt uppe i ett omställningsarbete. Men det ger oss stora förhoppningar. Det finns en hel del positiva saker som regeringen har levererat. Men det är som små blommor som försiktigt börjat gro. Men det vi fortfarande är starkt kritiska till är att det fortfarande inte finns en tydligt sammanhållen socialt hållbar bostadspolitik. Det krävs inte ett helt nytt system, utan det går att med ganska enkla medel göra skillnad. Det är därför vi kräver en bostadskommission med bred politisk sammansättning, och inte ytterligare en utredning som inte blir av.


