Skribenten Mats Wingborg, som tidigare sammanställt rapporter med Hyresgästföreningen som uppdragsgivare, har i en ny rapport ”Vad händer när allmännyttan säljer sina bostäder?”, studerat effekterna av försäljningar hos de kommunala bostadsbolagen i Örebro, Gävle och Eskilstuna.
Sammantaget rör det sig om cirka 8 000 bostäder som bytt från kommunal till privat ägare från början av 90-talet till idag. De allra flesta affärerna gjordes åren fram till 2020, därefter har intresset minskat.
[ Annons ]
Många av affärerna i dessa städer har föregåtts av politiska strider i kommunerna där i huvudsak borgerliga politiker varit för försäljningar och rödgröna emot. Men det finns undantag där även S-styrda kommuner sålt kommunala fastigheter.
Skribenten har försökt att bilda sig en uppfattning om hur försäljningarna påverkat de boende och även kommunen. I stort bygger hans slutsatser på olika tidningsartiklar från den tiden, och några tidigare publicerade rapporter från Hyresgästföreningen. Det finns inga nya undersökningar eller enkäter gjorda med dagens hyresgäster. Det Mats Wingborg lyfter fram som försämringar för hyresgästerna är att de blev av med HLU (hyresgäststyrt lägenhetsunderhåll) och kvarboenderabatt som fanns i de allmännyttiga bolagen. Det som enligt Wingborg skapat mest ilska är så kallade konceptrenoveringar där privata bolag styckrenoverade frigjorda lägenheter för att sedan sätta en högre hyra. Nu är det inte alla sålda fastigheter den typen av renoveringar genomförts. En uppgift exakt hur många det rör sig om finns inte i materialet.
I några sålda områden menar Wingborg att de boendes utemiljöer försämrats, tillgången till gemensamma lokaler har minskat och det har blivit ett ökat avstånd mellan hyresgästerna och fastighetsägarna.
[ Annons ]
En stor del av rapporten är ett försvarstal för allmännyttan där rapportförfattaren argumenterar för att kommunerna tappar verktyg för ett bedriva sin egen bostadspolitik om hyreshus säljs. Han har förståelse för att kommuner kan behöva frigöra kapital till renoveringar och nybyggnationer men menar att det i så fall är bättre genom lån eller att renoveringar och nybyggnation sträcks ut över längre tid. Han anser även att staten bör ta över en del av risken för bostadsbyggandet genom att erbjuda bygglån till förmånliga räntor.
