Ungefär tre mil utanför Östersund ligger Pilgrimstad – en tätort med knappt 400 invånare, typisk för den jämtländska glesbygden. Här ryms en stark lokal identitet, men också spår av avfolkning och en pågående kamp för att hålla samhället vid liv. Men närheten till Östersund och de planerade etableringarna i regionen kan nu komma att ändra på det.
– Östersund är en tillväxtort, och vi har högt uppsatta mål att öka antalet invånare i regionen. Men många som flyttar hit gör det på grund av livsstilen som finns här, och det är inte nödvändigtvis så att man vill bo mitt i staden. I många fall är det snarare tvärtom, säger Calle Hedman, centrumutvecklare på Destination Östersund.
[ Annons ]
Han startade nyligen förstudien Platsutveckling i Östersundsnära tätorter, som med hjälp av projektmedel från Region Jämtland Härjedalen och Europeiska Regionala Utvecklingsfonden initierats i regionen. Syftet är att undersöka hur de mindre tätorterna runt Östersund kan arbeta med platsutveckling för att stärka de lokala företagens konkurrenskraft och göra orterna mer attraktiva för både boende och företagande, förklarar Calle Hedman.
Många som flyttar hit gör det på grund av livsstilen som finns här
– Det är helt andra förutsättningar när det kommer till att platsutveckla i en stad kontra tätort. Många tätorter kämpar med väldigt små resurser, vilket kräver en viss ödmjukhet. Vad som däremot ofta finns är ett starkt engagemang för platsen och en viss ”kavla upp ärmarna”-mentalitet. Det är en bra grogrund för samverkan.
Samtidigt upplever många lokala aktörer i mindre orter att kommunen är alltför frånvarande. Ett tydligt exempel på det är just Pilgrimstad, där det första mötet inom ramen för förstudien nyligen hölls.
– Här finns just nu inte ens en butik, men de har en tågstation, vacker natur och en rätt känd vandringsled. Med andra ord stor potential. Samtidigt förfaller samhället mer och mer, säger Calle Hedman.
Flera åtgärdsbehov har lyfts. Många av dem är relativt enkla att lösa och har potential att ge snabba vinster, något som kan vara avgörande för att sätta bollen i rullning och få fler lokala aktörer att vilja delta i samverkan, menar Calle Hedman.
Här finns just nu inte ens en butik, men de har en tågstation, vacker natur och en rätt känd vandringsled. Med andra ord stor potential. Samtidigt förfaller samhället mer och mer
– Kritiken riktades bland annat mot järnvägsstationen, där eftersatt skötsel skapade ett dåligt första intryck. Gräset var ovårdat, vänthallen klottrad och skylten med ortsnamnet var lagad med eltejp.
Det har ju varit en del diskussion om tvingande BID-samverkan – vore det en väg att gå i det här fallet, för att få bukt med problemen?
– Den är svår. För mig bygger BID i grunden på en gemensam vilja att utveckla en plats. Jag är tveksam till hur hållbart det vore att tvinga fram det. Å andra sidan finns vissa fördelar, särskilt när fastighetsägare saknar lokal närvaro. Det kan leda till samarbetssvårigheter, och ett tvingande BID skulle då kunna säkra resurser till områdets utveckling – även om de köper sig fria från aktivt engagemang.
Och ser du tvärtom någon risk i att en frånvarande kommun kan utnyttja det som en möjlighet att skjuta över ansvaret på andra?
– Nej, då tror jag att man missuppfattat vad BID är. I min mening kräver den här typen av samverkan, oavsett om den är frivillig eller tvingande, att kommunen är delaktig. Annars blir det sällan framgångsrikt.
