Nu blir kommunala hyresgarantier obligatoriska

I morgon tisdag träder den nya förordningen om kommunala hyresgarantier i kraft. Kommunerna blir därmed skyldiga att i vissa fall gå i borgen för barnfamiljer som behöver en permanent bostad med besittningsskydd, men som inte kan lösa boendet på egen hand. Reformen vilar på propositionen Kommunala hyresgarantier för en socialt hållbar bostadsförsörjning (prop. 2025/26:212). Lagändringen gäller sedan den 1 juli, medan förordningen, som pekar ut barnfamiljer som första målgrupp, sköts fram från den 1 juli till nu.

En hyresgaranti är ett borgensåtagande. Kommunen betalar alltså inget löpande. Åtagandet faller ut först om hyresgästen inte betalar hyran, och hyresgästen får då i sin tur en skuld till kommunen. Grundtanken är att hushållet har betalningsförmåga men ändå nekas kontrakt, det på grund av betalningsanmärkningar, skulder, osäkra anställningar eller låga inkomster som kan göra det svårt att uppfylla hyresvärdarnas tillträdeskrav. I många fall trots att man de facto kan betala hyran. Garantin är därmed främst en trygghet och en säkerhet för värden, inte ett bostadsbidrag till familjen.

[ Annons ]

Kommunerna kompenseras med 34,5 miljoner kronor i höjt generellt statsbidrag, beräknat att täcka garantier till 2 300 hushåll (se faktaruta). Men det är alltså en beräknad, villkorad kostnad snarare än en säker utgift. Samtidigt växlas det gamla, riktade stödet mot det generella bidraget, som får konkurrera med andra kommunala behov.

Den skyldighet som nu införs möter en nedåtgående kurva. I Boverkets bostadsmarknadsenkät 2026 uppger 56 kommuner att de ställde ut hyresgarantier under 2025 – färre än året innan, då 66 gjorde det, och under tioårssnittet.

Den nya skyldigheten innebär alltså att kommunerna ska bygga ut ett verktyg som använts allt mer sällan. Nedgången beror dock inte enbart på ovilja. Boverket pekar på att behovet av garantier minskar när vakanserna stiger och hyresvärdar sänker sina tillträdeskrav, och att en del kommuner i stället använder sociala kontrakt eller själva står på förstahandskontraktet. Användningen är dessutom geografiskt sned – garantierna används främst i mindre kommuner. I Storstockholm var det 2025 bara två, Nykvarn och Södertälje. Just där trycket på bostadsmarknaden är hårdast har verktyget alltså använts minst. För att den nya skyldigheten ska få genomslag har Boverket och Socialstyrelsen fått ett gemensamt uppdrag att stödja kommunerna i genomförandet.

Läs också Skulder hos Kronofogden ökar – så agerar fastighetsägare fastighetstidningen.se

I ett färskt pressmeddelande välkomnar Hyresgästföreningen obligatoriet – men beskriver det som en halvmesyr. Reformen omfattar bara barnfamiljer, medan unga, pensionärer, ensamstående och personer med osäkra jobb eller skulder lämnas utanför, trots att många av dem klarar hyran. Förbundsordförande Marie Linder varnar också för att kommunerna nöjer sig med lagens miniminivå, eftersom ersättningen är beräknad för det de måste göra – inte för att de ska kunna hjälpa fler.

– Där tycker jag att regeringen stannar halvvägs, säger Marie Linder i pressmeddelandet.

Hon påminner samtidigt om verktygets gräns.

– Men hyresgarantier löser inte grundproblemet: bostadsbristen.

Även Fastighetsägarnas samhällspolitiska chef Martin Lindvall har tidigare varit kritisk mot att garantin begränsats till barnfamiljer. Behovet är större än så, menar han.

– Den sorts riskdelning som hyresgarantierna utgör borde kunna utvecklas ytterligare. Vid hantering av den matchningsproblematik som följer av de raka köerna skulle det till exempel ge möjlighet att erbjuda hyreskontrakt till fler av dem som i dag sällan kommer åt bostäderna, säger Martin Lindvall.