I slakthusområdet skruvas nivån upp. Bokstavligt, när klubben Fållan testar högtalarna inför kvällens tillställning samtidigt som Maria Hammarsten, affärsutvecklingsansvarig stadsinnovation på Atrium Ljungberg, och Lukas Narvaja, kulturlots på Stockholm stad, hälsar på Victor Sanchez som rullar en vagn med glas till sin lyssningsbar Hosoi – dock ett av områdets mer lågmälda inslag.
Bildligt skruvas samtidigt volymen upp ännu ett snäpp i en annan del av staden. Mer exakt på Business Arena Stockholm där Per Strömbäck, verksamhetschef för Dataspelsbranschen, höjer att varningens finger. Stockholm kan få svårt att locka unga talanger.
[ Annons ]
– Nu är det kul där. Men om fem år kommer Slaktis vara dött.
Debatten om den förestående kulturdöden – ofta med Slakthusområdet eller Trädgården som exempel – säger något om samtidens stadsutveckling.
Intresset för ett levande kulturliv är brinnande. Men det är lika mycket projektionsyta för annat missnöje – gentrifiering, överbelånade bostadsrättsägare med mage att klaga eller bara en politisk markering mot Stockholms allmänna ”tykenhet” (mer om det senare).
– Det positiva är att diskussionen är mer kulturpositiv nu än för bara några år sedan. Fler ser kulturens värde för en levande stad. Men det är lätt att det bara fastnar i rent tyckande, som att kultur är toppen och måste få låta. Men för att nå ett gemensamt mål med ett dynamiskt och levande kulturliv måste man bli mer konkret än så och titta på de faktiska hindren – där blir det komplext, säger Maria Hammarsten.
Diskussionen är mer kulturpositiv nu än för bara några år sedan
Vi sitter i Fållans mindre scen, ”Bar 15”. Den råa industrilokalen påminner om Berlins klubbvärld – en slentrianmässig jämförelse som dock fångar usp:en ganska väl. Men att fylla de gamla kulturminnesmärkta husen med musik och kulturliv kan medföra sina utmaningar, konstaterarar Maria Hammarsten. Lokaler som är kulturmärkta har begränsade möjligheter till bullerdämpning.
Atrium Ljungberg äger och utvecklar den del av Slakthusområdet som vuxit fram som klubb- och nöjescentrum kring den gamla förbindelsehallen där djur en gång leddes in för slakt.
Men Per Strömbäck, verksamhetschef för Dataspelsbranschen, är inte ensam om att oroa sig. Centerns gruppledare i Stockholm, Jonas Naddebo, motionerade redan förra året om att införa en regel där boende i kulturplanerade områden frånskriver sig rätten att klaga på buller. Han befarade att scener som etablerat sig hotas när de första hyresgästerna flyttar in i de bostäder som nu börjar byggas.
– Vi är alla överens om att det ska byggas blandstad här. Men ska vi nå den gemensamma ambitionen med att ha ett levande musik och nattliv här på lång sikt, är det klokt att ha med kunskapen om de befintliga scenerna i planeringen av var bostadskvarteren bör placeras, säger Maria Hammarsten. Nyligen har staden gjort en del förändringar i planerna för Slakthusområdet rörande just placering av bostadskvarter i förhållande till befintliga musikscener, vilket är positivt.
Atrium Ljungberg bygger också bostäder – men inte mitt emot musikscenerna.
– Då riskerar man att bygga in problem, konstaterar hon.
Stadsbyggnadskontoret är medvetna om problemet. Men anser sig ha en lösning.
Enbart scenariot att de boende klagar kommer inte leda till att klubbar behöver stänga
– Ambitionen är att kulturverksamheter ska kunna vara kvar när området utvecklas. Det ställs krav i detaljplanen på att byggaktörerna säkrar ljudnivåerna i bostäderna, säger Sophia Norrman Winter, stadsplanerare.
Det innebär ljuddämpande fasader och planlösningar med sovrum mot tystare sidor. Om klubbarna håller sig under 100 dBA inomhus ska det inte bli ett problem.
Men, förutsatt att musikutövarna håller sig till begränsningarna, om det ändå kommer klagomål?
– Bygglovsprocessen och det senare kontrollskedet ska fånga upp det. Vi måste lita på att den processen fungerar. Men om inomhusnivåerna ändå inte klaras kommer det att vara musikverksamheterna som måste anpassa sig, konstaterar Sophia Norrman Winter.
Men hon poängterar:
– Enbart scenariot att de boende klagar kommer inte leda till att klubbar behöver stänga, så länge klubbarna håller sig till de regler som finns, och värdena inomhus i bostaden är okej.
I debatten låter det ofta som om scener stängs så fort någon granne klagar. Kägelbanan är ett exempel som ofta nämns, men när Fastighetstidningen granskade fanns inget aktivt klagomålsärende – det var den nya fastighetsägaren som hellre ville satsa på annan verksamhet. Nu har scenen i alla fall återuppstått. I november kan man exempelvis se legendariska hip hop-duon Dead Prez.
– Men bilden av en scendöd stad har satt sig. När ett ställe som Debaser eller Kägelbanan tvingas stänga blir det ett sår i medvetandet, säger Lukas Narvaja.
Som kulturlots arbetar han mellan stad, fastighetsägare och arrangörer. Han menar att verkligheten inte är lika mörk.
– När vi på kulturstrategiska staben listade scener som lagts ner respektive öppnat sedan 2022 blev nettot kring 20 plus.
De största hindren handlar ofta inte om klagande grannar och buller, utan om byråkrati och kostnader.
– Många tröttnar när passionen förvandlas till administration. Eller så blir åtgärderna för kostsamma, säger Lukas Narvaja.
Nyheten att trädgården under Skanstullsbron riskerade stängning fick engagemanget att explodera. Över 70 000 skrev på ett upprop, kändisar poserade i röda t-shirts med ”Bevara Trädgården”. Resultatet: klubben får vara kvar två år till genom en överenskommelse med staden.
Men Johan Wiklund, vd för Kulturarenor Förvaltning, som driver både Trädgården och Fållan, är trött.
– Vi måste lita på välvilja. Och den finns – men regelverken är otydliga, säger han.
– Det finns ingen tydlig struktur för den här typen av verksamheter. Det gör att man är väldigt utsatt och ofta måste lita på välvilja.
När man byggde husen i närheten tvingades man ta hänsyn till trafiken från tre broar
Den verkar finnas. Stadsbyggnadsborgarrådet Jan Valeskog (S) deklarerade i alla fall ”Vi vill hjälpa till på det sätt vi kan”.
– Men det blir väldigt luddigt när det inte finns tillräckliga regelverk att hålla sig till. En del av vår framgång har varit att vi orkat driva en byråkratisk process samtidigt som vi kunnat hålla liv i en kreativ process. Men är man en mindre aktör kan det vara svårt.
När länsstyrelsen upphävde Trädgårdens bygglov i somras hette det i rubrikerna att grannklagomål låg bakom. ”Det var i början av juli som länsstyrelsen rev upp bygglovet för klubben Trädgården under Skanstullsbron på Södermalm, efter att grannar klagat.” (SVT nyheter).
Bygglov rivs dock inte upp enbart på grund av klagomål. Vad det handlade om var att det permanents bygglov som Trädgården fått igenom överklagades av två grannar som anser sig störda, vilket ledde till att Länsstyrelsen upphävde bygglovsbeslutet. Trädgården i sin tur har överklagat.
– Vi menar att de inte ens har klaganderätt. Dessutom har Mark- och miljödomstolen redan prövat ljudfrågan 2022 – och vi vann, säger Johan Wiklund.
Han vill se en översyn av regelverket, inte för att kultur ska få bullra fritt, utan för att ljud från kultur ska hanteras lika seriöst som trafikbuller.
– När man byggde husen i närheten tvingades man ta hänsyn till trafiken från tre broar. Hade man på samma sätt behövt ta hänsyn till vår typ av verksamhet, som också är en del av staden, hade man kunnat bygga på ytterligare en del av huset med fasadisolering. Då hade vi inte behövt ha de här problemen, säger Johan Wiklund.
Det får inte bli för tungrott att vara kreativ i en stad
Men mest av allt önskar han att staden kunde förenkla processerna.
– Detta är en del av vad som gör Stockholm intressant. Det får inte bli för tungrott att vara kreativ i en stad. Det är där debatten bör hamna.
Lukas Narvaja är delvis svaret på önskan.
– Tanken är att det ska finnas någon att ringa när man inte ens vet vilken fråga man har. En väg in till stadens olika delar. Tillståndsprocesserna är ofta mycket komplexa, säger han.
När han började som kulturlots tog han fram en guide för stadens nattlivsstrategi. Efter att ha kartlagt över tjugo nödvändiga tillstånd insåg han att listan snarare skrämde än hjälpte.
– Många sa att om de vetat allt detta i förväg hade de aldrig startat. Nu försöker vi i stället lotsa dem steg för steg.
Det positiva var att även tjänstemännen på de andra förvaltningarna (främst tillståndsenheten, miljöförvaltningen, stadsbyggnadskontoret, trafikkontoret) insåg komplexiteten.
– Förhoppningen är att det leder till rakare kontaktvägar och bättre samordning, säger Lukas Narvaja.
Måste det vara så krångligt då?
– Vad man lätt glömmer är att det i grunden är vettiga saker som brandskydd, säkerhet och att folk ska kunna sova om nätterna. Problemet är att allt sker i silos. Man tappar helhetsbilden, säger Lukas Narvaja.
Kulturljudzoner brukar ibland framställas som ett sätt att runda hela problematiken. Nyligen gick Göteborg vidare med planerna på en kulturljudzon på Ringöns industriområde i Göteborg.
Det är ju inte så att man inom kulturljudzonen plötsligt får strunta i regelverk och bullra mer
”När man ser den utvecklingen som är i Stockholm blir man rädd faktiskt. Vi vill inte ha en tyst, tråkig stad. Vi vill ha en levande rolig stad som låter och hörs”, sa Johannes Hulter (S), ordförande i stadsbyggnadsnämnden.
Men om man för ett ögonblick släpper gnabbandet mellan rikets två största städer – hade det kunnat vara en lösning?
– Nej, det är ju lite förvirrat kring det där. Man behöver reda ut vad en kulturljudzon faktiskt är. Det är ju inte att så att man inom kulturljudzonen plötsligt får strunta i regelverk och bullra mer, eller helt fritt. Den svenska modellen på kulturljudzon bygger främst på att det inom zonen inte får byggas bostäder, säger Maria Hammarsten.
Som symbolvärde menar dock både Maria och Lukas att kulturljudzoner kan ha betydelse.
– Även om konstruktionen i sig är en papperstiger kan det vara ett sätt att markera att det är en prioriterad fråga för staden, säger Lukas Narvaja.
– Om vi vill ha en levande och trygg stad med ett blandat innehåll är det inte lösningen. Det är en typ av funktionsseparering. Så om kultur ska vara ett bärande kitt i stadsplaneringen och receptet för en levande stad. Då är det inte en lösning.
