Högsta domstolen slog i en dom fast att en bostadsrättsförening kan få betala byggsanktionsavgift, även när en enskild medlem gör åtgärden. Domen rör en bostadsrättshavare i Malmö som med styrelsens godkännande gjorde en öppning i en bärande vägg i sin lägenhet. Åtgärden anmäldes inte till byggnadsnämnden och något startbesked gavs aldrig, vilket resulterade i att stadsbyggnadsnämnden tog ut en byggsanktionsavgift av föreningen.
Jakob Heidbrink, lektor vid Göteborgs universitet och docent i civilrätt menar att det idag är en praktisk sak för styrelser att hantera hur man faktiskt ska agera när en medlem vill göra en åtgärd som kan vara anmälningspliktig, men där styrelsen saknar kunskap.
[ Annons ]
Det är medlemmen som disponerar över sin lägenhet där också eventuella expertbedömningar måste göras
Kan styrelsen säga nej till åtgärder med hänvisning till att man inte vet?
– Jag skulle kunna tro att det sist och slutligen inte är möjligt. Styrelsen har en föreningsrättslig skyldighet att förvalta föreningen, inte enbart föreningens fastighet. Om medlemmen behöver ett besked från föreningen i någon fråga, borde styrelsen ha en föreningsrättslig skyldighet att ta reda på det som behövs för att medlemmen ska kunna få ett besked, säger Jakob Heidbrink.
[ Annons ]
Kan man lägga över ett krav på den enskilda medlemmen att låta en fackkunnig granska den tänkta åtgärden? Alltså så att konsultkostnaden faller på den enskilde, som har nytta av åtgärden, och inte föreningen som kollektiv?
– Jo, jag kan inte se annat än att det är möjligt. Det är medlemmen som disponerar över sin lägenhet där också eventuella expertbedömningar måste göras. Eftersom det ligger i medlemmens intresse att styrelsen lämnar ett besked, kan jag inte se annat än att styrelsen har rätt att kräva att medlemmen tillhandahåller det underlag som styrelsen behöver för att kunna fatta beslut.
Efter ett antal överklaganden och avslag slog Högsta domstolen fast att vid överträdelser kopplade till byggnadens tekniska egenskapskrav är utgångspunkten att avgiften kan tas ut av fastighetsägaren, i det här fallet bostadsrättsföreningen. Att styrelsen dessutom godkänt åtgärden talade emot att avgiften skulle sättas ned eller efterges.
Jakob Heidbrink reagerade tidigt på domen som han menar visar på att det ställs orimliga krav på bostadsrättsstyrelser. Han ifrågasätter hur länge den svenska modellen med lekmannastyrelser i bostadsrättsföreningar är hållbar. På frågan hur en reglering skulle behöva se ut för att ge lekmän en sportslig chans svarar han:
– Det korta svaret är att jag inte vet. De flesta regleringar går att motivera på ett rimligt sätt, och en reglering som går ut på att man ska låta testa huruvida en byggkonstruktion verkligen håller är ju helt klart rationell. Samtidigt är det svårt för lekmän att förstå att det är medlemmen som bygger, men föreningen som är ansvarig. Min erfarenhet är att många bostadsrättsinnehavare till och med har svårt att förstå att föreningens skulder sist och slutligen är deras egna.
Att låta motvilligt engagerade lekmän sköta en förvaltning som i allt högre grad lyder under alltmer komplicerad reglering ser för mig inte ut att vara bra för vare sig lekmännen eller regleringen
Han menar att alternativet är att professionalisera förvaltningen, och att det borde skapas regler om att bostadsrättsföreningar på åtminstone vissa punkter måste förvaltas av proffs. Det kostar dock, och innebär alltså i sådant fall att boendet i bostadsrätt skulle bli dyrare. Ett växande glapp mellan organisationsform och samhällsutveckling, konstaterar Jakob Heidbrink.
– Problemet i grunden är att regleringsnätet blir alltmer finmaskigt, samtidigt som det är lekmän som förvaltar bostadsrättsföreningar. Det är också ett faktum att engagemanget i föreningar blir allt svalare. Att låta motvilligt engagerade lekmän sköta en förvaltning som i allt högre grad lyder under alltmer komplicerad reglering ser för mig inte ut att vara bra för vare sig lekmännen eller regleringen, säger Jakob Heidbrink.
Sammantaget menar Jakob Heidbrink att frågan är större än den enskilda domen.
– Antingen måste den sociala verkligheten eller organisationsmodellen förändras. Jag vet inte vilken av dessa två uppgifter som ska anses vara i högre grad omöjlig att fullgöra.
