Engagemang på gräsrotsnivå är något av det viktigaste för att skapa ett levande nattliv och en trygg och inkluderande stad. Men det finns onödigt många trösklar för de unga kreatörer som vill vara med och bidra till en levande stad. Det var slutsatsen i rapporten Creative Footprint – den stora kartläggningen av Stockholms nattliv som gjordes av organisationen VibeLab på uppdrag av Fastighetsägarna Stockholm, Stockholm Business Region och Atrium Ljungberg.
Men det finns genvägar förbi höga hyror, krav på kök och rätt kontakter. Poeten och estradören Charles Ludvig och de andra i MKT Ord har kunnat starta en öppen scen för poesi, svensk rap, nyskriven teater, musik och performance av både debuterade och outgivna konstnärer, poeter, musiker, skådespelare och författare på Glenn Miller Café i Stockholm.
[ Annons ]
– Jag vill förändra stockholmarnas idé om vad ett kulturevenemang innebär. Jag tror att många evenemang är mer tillgängliga och öppna än vad man vanligtvis tänker när man hör ”poesikväll” eller ”kulturfest”. Det låter jobbigt och pretentiöst och många tror nog att man måste passa in på ett särskilt vis. Associationen behöver ändras – “vad kul, vi går och ser vad som händer”– så vill jag att folk ska tänka, säger Charles Ludvig, när hen ställer i ordning Glenn Miller Cafés lokal för kvällens event.
Varannan tisdag, när Glenn Miller Cafés vanliga verksamhet har stängt, så öppnar baren för MKT Ord och scenen kör i gång med ett tiotal akter varje gång. Första eventet var i slutet av april i år och planen är att fortsätta med minst ett event i månaden framöver. Under sommaren och fram till oktober är planen att starta upp en liknande eventverksamhet i Göteborg och sen köra parallellt. Om de hittar någon passande lokal som de kan ordna ett lika bra avtal med.
– De som har Glenn Miller hjälper till så att allt flyter smidigt. Det är tydligt att de litar på oss och de har gett oss friheten att få göra vårt koncept som vi vill. Det är snarare undantag än regel att de som har lokalen underlättar så här för oss så som de gör. Det är fantastiskt, säger Charles Ludvig och vinkar genom fönstret till de första gästerna som börjat köa en timme före insläpp.
När dörren väl öppnas ringlar sig kön lång nerför Brunnsgatan och det ser ut som att det kommer bli omöjligt för alla att få plats. Men när folk väl pusslat in sig själva, väskor och jackor och vinkat till sig sina vänner som hamnat i ett annat hörn så har på något sätt alla fått plats. Och under kvällen kommer fler och fler in men det finns märkligt nog alltid något hörn för någon att sitta på, lokalen verkar kunna sluka ett oräkneligt antal gäster.
– Det ska även vara tillgängligt genom att det är ett roligt program, varierat både till innehåll och tid som folk är uppe på scen. Jag menar, jag älskar ju poesi och att själv läsa poesi men vem blir inte uttråkad av flera timmar av poeter på en scen? Sen måste det vara tillgängligt för den som vill ställa sig på scen och kanske aldrig gjort det förut. Varmt och välkomnande och tillåtande, det är så vi vill ha MKT Ord. Här firar vi konsten och kulturen, det är så det ska kännas, säger Charles Ludvig.
En stor hund av obestämbar ras sover obehindrat under ett bord medan kvällen pågår. Tydligen är han och hans matte stammisar här, men medan hans matte klappar och lyssnar och hejar på de som uppträder så verkar han inte lika intresserad av poesi, visor och uppträdande trollkarlar.
”Glenn Miller Café har gett oss friheten att få göra vårt koncept som vi vill”
– Det mesta är kultur, det handlar bara om vad vi kallar det vi gör. Det enda som måste knyta samman allt är att här har vi en miljö där vi vågar dela med oss. Genuint oavsett om det är ledsamt eller glatt. Precis som jag själv vill ha det för att trivas. Ja, jag skulle nog säga att vi har skapat den scen vi själva saknat, säger Charles Ludvig.
Men hen känner ändå igen sig i Creative Footprint rapportens nedslående bild av svårigheterna för unga kreatörer.
– Jag har ju arrangerat en del event genom åren och ofta vill de som har lokalen kontrollera allt så det blir som de vill ha det. Många lokaler vi pratat med svarar “då måste ni betala tiotusen för en kväll” och det klarar vi ju inte, vi går knappt runt som det är. Vi betalar ingen som kommer till oss, men vi vill åtminstone kunna ge dem gratis mat och dricka under kvällen. Det blir ofta plus minus noll för oss. Om vi skulle behöva sälja biljetter så skulle det både bli mer arbete för oss – och även mindre tillgängligt.
Charles Ludvig konstaterar att det varit svårt att hitta någon som vågat satsa på att boka upp en kväll varannan vecka.
– Men jag tror att fler skulle våga bjuda in unga kulturskapare om de förstod hur lönsamt det är. Att ha ett återkommande kulturevent som de inte själva måste rådda med borde ju egentligen locka många fler tycker man. Det tror jag är något jag skulle vilja skicka med till branschen – våga ha en återkommande deal med några kulturfixare som oss, och se hur lönsamt det kan bli.
Ikväll serveras het chili-gryta och hembakt bröd av Filip Lindström, en av medarrangörerna. Maten äts vid de små borden eller balanseras på någons knä eller äts stående vid baren.
Karl Nybom är kvällens bartender och även han en medarrangör, han går upp på scenen och presenterar kvällens gryta, förklarar baren öppnad men sen går hans presentation snabbt över i en improviserad spoken word och sen har kvällen på riktigt kommit i gång.
Charles Ludvig går runt mellan borden och sjunger. Hen är en van underhållare och improviserar gärna fram en liten ståupp-akt mitt i låten och passar på att kommentera något om kvällens kommande akter och de som arbetar där.
Både publik och de som uppträder har en internationell prägel. Under kvällen hörs spanska, portugisiska, nederländska, engelska och svenska från både de som uppträder och de som sitter i publiken. Och ett estniskt tv-team är på besök för att göra ett inslag om Stockholms kulturliv för estniska tv-tittare.
– En viktig tanke tycker jag, är att vi som håller på med sådant här måste skapa event som är så lättillgängliga som möjligt. Det ska inte behöva vara ett så stort steg att gå och ta en öl och lyssna på lite poesi, lyssna på lite visor och se en bit av en teater och sen se en trollkarl dra några trick och sen gå vidare i kvällen. Så borde mer kulturställen vara, säger Charles med eftertryck flera gånger under kvällens samtal.
