Sedan 2022 har Selma Bostad samarbetat med Kåpan Pensions fastighetsbolag Hemvist Förvaltning kring finansiering av bostadsutveckling. Nu intensifieras partnerskapet när bolagen gemensamt bildar Hemvist Selma Utveckling, med ambitionen att driva på utvecklingen av hållbara bostäder för Stockholms invånare.
– Anledningen att vi arbetar ihop är att Hemvist och Selma Bostad delar värdegrund och ambition att sätta fokus på att lösa lokala, sociala hållbarhetsutmaningar. Tillsammans har vi finansiell styrka att arbeta strukturellt och långsiktigt med dessa utmaningar, utifrån djup kunskap och praktisk erfarenhet som också inkluderar ledande perspektiv från civilsamhälle, akademi och offentlig sektor. Vår bredd och djup är rätt unik i branschen, säger Rebecca Rubin, Hållbarhetschef på Hemvist.
[ Annons ]
Som bostadsbolag är den viktigaste strukturella frågan – utan konkurrens – att skapa hem som passar fler grupper i samhället, menar Rebecca Rubin. Då inte minst åt den växande grupp som står allt längre utanför den ordinarie bostadsmarknaden.
– Det är så tydligt att det funnits behov av att hitta lösningar på den sociala bostadsutmaningen många år. Det är ett så fruktansvärt eftersatt område i samhället i stort. Att det inte varit en valfråga de senaste valen är märkligt. säger Rebecca Rubin.
Det var noll procent som faktiskt förmedlades via socialtjänsten.
[ Annons ]
Å andra sidan har det, enligt Rebecca Rubin, blivit en drivkraft till att som bolag ta ett större eget ansvar att hitta faktiska lösningar.
– När det finns så stora problem, och vi som bolag har ett långsiktigt perspektiv på staden och samhällets utveckling så finns det anledning att bidra, säger Rebecca Rubin.
Hon har sett hur frågorna i någon mån fått mer utrymme i debatten, men konstaterar att det allt för ofta tar stopp i rena principdiskussioner om en svensk modell för social housing vara eller inte vara. Men om man lämnar en ofta rätt krånglig begreppsdiskussion finns det relativt få försök till lösningar. Även om Rebecca Rubin menar att det behövs ett långsiktigt statligt engagemang, menar hon att det faktiskt går agera här och nu.
Behovsförmedling av lägenheter till grupper som står utanför ordinarie bostadsmarknaden har Hemvist arbetat med ett tag. Nu är målet att utveckla det ytterligare även i tidiga skeden.
– I nyproduktionsprojekt är det vanligt att kommunerna kräver att en viss del av lägenheterna viks åt sociala kontrakt. Det är rimligt och bra. Men efter att vi lämnat alla de lägenheter vi kommit överens om i ett flertal projekt, visade det sig att noll procent som faktiskt förmedlades via socialtjänsten, berättar Rebecca Rubin.
Anledningen är kanske föga överraskande. Hyresnivåerna i nyproduktion är helt enkelt för höga för denna grupp som kommunen nått.
– Men vi menar fortfarande att det är fullt rimligt att en andel av våra bostäder ska förmedlas på annat sätt än utifrån ren kötid, eftersom det för med sig en rad inlåsningseffekter.
Lösningen gick via idéburen sektor, som bland annat Stockholms Stadsmissions Bobyrå.
– Där arbetar vi aktivt tillsammans för att identifiera vilka lägenheter, i vilka områden som kan matchas med vilka hushåll hos till exempel Stadsmissionen, säger Rebecca Rubin.
Det kan exempelvis vara att matcha en 2,5:a till en ensamstående mamma med två barn. Enligt normen kanske hon skulle ha en 3:a. Men i ett lite vidare perspektiv en fullt fungerande lösning med rimlig hyra, även med Hemvists nyproduktionshyror, resonerar Rebecca Rubin.
– Även om man kunde önska att det gick att ha jättelåg hyra, så har vi insett att de här personerna ofta kommer från en situation där man tvingas hyra i andra hand till betydligt högre hyra och dessutom utan ett förstahandskontrakt, säger Rebecca Rubin.
Det blir en tryggare lösning för samtliga parter.
Samarbetet med idéburen sektor är viktigt av flera anledningar.
– Om vi, som ett långsiktigt bolag i Stockholm och Uppsala, ska bidra till att skapa levande städer så kommer vi att behöva ha bostäder för alla grupper. Men bostadsbolagets kärnverksamhet är ju inte att göra behovsbedömningar. Men det kan den idéburna sektorn. Det blir en tryggare lösning för samtliga parter, säger Rebecca Rubin.
I den ibland något förvirrade bostadspolitiska debatten utmålas inte sällan social housing som stigmatiserande sociala kategoribostäder av dålig kvalitet. Nu finns det ingen enhetlig definition. Men oftast används det som ett samlingsbegrepp för bostäder som är statligt subventionerade och att de fördelas enligt särskilda regler, då oftast till hushåll med begränsade inkomster. Den lösning Rebecca Rubin talar om skulle således, med statlig handpåläggning, kunna skalas upp till en modell för social housing.
– Ja, fördelen är att man på detta sett kan få in det i det ordinarie beståndet. Med en medveten fördelning kan man i så fall undvika att förstärka segregation och i stället möjliggöra det motsatta, men sorts micro integration på kvartersnivå. Men det man samtidigt måste komma ihåg är att detta är helt vanliga människor, deras primära problem är just att de inte har en bostad.
Räcker denna lösning, eller behöver vi blanda in staten?
– Problemets utbredning är stor så det behövs en mer storskalig lösning. Men många bäckar små principen skulle vi kunna få bukt med ett allvarligt samhällsproblem.
Men oavsett en övergripande politisk lösning menar Rebecca Rubin att fastighetsbolag, inom existerande ramar, kan bidra.
– Vakansgraderna stiger i ett generellt perspektiv. För de som breddar vilka som kan bo inom det egna beståndet växer förstås kön.
Rebecca Rubin tycker att det är viktigt att parallellt med behovsprövad förmedling samtidigt utveckla själva förvaltningsmodellen. Bland annat utvecklar man boendeformer som är skräddarsydda för att samnyttja ytor och stärka gemenskap, att skapa hem som passar fler grupper i samhället, som till exempel kollektivboende och Trygghetsboende för gruppen +65.
– Genom att satsa på gemensamhetslokaler, som exempelvis ett gemensamt kök eller matsal vidgas påsätt och vis hemmets funktioner och man kan i bästa fall minska de stora problem med ensamhet som finns bland våra äldre.
Kalkylerna går att få ihop, även om det är utmanande. När man bygger exempelvis åt föreningar för kollektivboenden och trygghetsboenden delas hyran för de gemensamma ytorna mellan alla hyresgäster.
– Men samtidigt är dagens system lite kantigt. Det skulle gå att öppna upp för mer innovation när vi ska utveckla våra samhällen. Då kan vi testa olika modeller som sedan kan skalas upp.
