Vi delar Qasas bild av att tillgängliga bostäder är en nödvändighet för en väl fungerande arbetsmarknad. Vi tror emellertid inte att utredningens förslag om enklare privatuthyrning och fler otrygga andrahandskontrakt är lösningen på problemet med brist på bostäder.
I stället behövs en avveckling av kostsamma och långsamma planprocesser och en reformering av den föråldrade hyresregleringen. Utredningens förslag riskerar dessutom att skapa problem för bostadsrättsföreningar vilket skulle vara direkt kontraproduktivt för en väl fungerande bostadsmarknad.
[ Annons ]
En bostadsrättsförening äger huset som bostadsrättshavarna bor i. Bostadsrätten gränsar emellertid mot äganderätten och bostadsrättshavare har därmed större möjligheter än hyresgäster att förfoga över lägenheten. En bostadsrättshavare får till exempel fritt överlåta bostadsrätten, göra förändringar i lägenheten och även upplåta lägenheten i andra hand i fler fall än en hyresgäst.
En grundläggande princip är emellertid att föreningen, d.v.s. bostadsrättshavarna har ansvaret för huset och dess förvaltning. Det innebär att bostadsrätter i de allra flesta fall bara får köpas av den som har för avsikt att bo i huset.
Det är rimligt att en bostadsrättshavare ska få rätt att hyra ut en lägenhet som hon eller han inte ska bo i under en tid på grund av till exempel arbete eller studier på annan ort. Sedan 2014 har regelverket kring andrahandsupplåtelse blivit generösare, tidigare krävdes beaktansvärda skäl men numera behöver en bostadsrättshavare enbart uppge skäl.
[ Annons ]
Den lagstadgade processen med ansökan och tillstånd är viktig ur en trygghets- och säkerhetsaspekt för övriga boende. Styrelsen, som ansvarar för den löpande förvaltningen i bostadsrättsföreningen, behöver känna till vem eller vilka som är andrahandshyresgäster och därmed har rätt att vistas i byggnaden.
Det finns andra boendeformer, till exempel ägarlägenheter eller villor, som lämpar sig bättre för privatuthyrning.
Den pågående utredningen om enklare privatuthyrning och ändring av presumtionshyror] syftar bland annat till att utöka rätten till andrahandsupplåtelse. En för långtgående rätt till andrahandsupplåtelse sker på bekostnad av bostadsrättsföreningarnas självbestämmanderätt, tryggheten för övriga boende och minskat engagemang i föreningen.
Redan idag kan en bostadsrättsförening välja att tillåta andrahandsuthyrning i större utsträckning än vad lagen ger rätt till. När man tar bort föreningens rätt att själva bestämma drabbas grannarna till den som använder lägenheter som en inkomstkälla istället för bostad.
Vi delar naturligtvis uppfattningen att en väl fungerande arbetsmarknad och stark ekonomisk tillväxt är viktigt för Sverige. Fastighetsägarna är emellertid starkt kritiska till att utöka rätten till andrahandsupplåtelse. Vi anser att bostadsrättsföreningar fortsatt ska få ha kontroll över andrahandsupplåtelser.
En för fri rätt kommer leda till att bostadsrättens karaktär förändras och att fler köper bostadsrätt i spekulativt syfte. En bostadsrätt är inte en spekulationsvara eller en långsiktig hyresinvestering – den är en boendeform där den som äger bostaden också har ett ansvar gentemot föreningen och sina grannar. Att ytterligare luckra upp reglerna för andrahandsuthyrning riskerar att minska föreningarnas inflytande och tryggheten för boende.
Bostadsrätten är en form av kollektivt ägande. Det finns andra boendeformer, till exempel ägarlägenheter eller villor som lämpar sig bättre för privatuthyrning. Det finns idag ett färdigt förslag på hur andelen ägarlägenheter kan ökas vilket är en bättre lösning än att minska bostadsrättsföreningarnas självbestämmanderätt och förändra bostadsrätten som upplåtelseform.
Att ytterligare luckra upp reglerna för andrahandsuthyrning riskerar att minska föreningarnas inflytande och tryggheten för boende.
Sverige har redan en problematisk hyresmarknad med långa köer och brist på hyresrätter. Lösningen är dock inte att förvandla bostadsrätter till en parallell hyresmarknad, utan att i stället stimulera byggandet av fler hyresrätter genom reformer av plan- och bygglagstiftningen samt den föråldrade hyresregleringen.
Att bota den dysfunktionella hyresmarknaden orsakad av hyresregleringen genom att stärka den oreglerade andrahandsmarknaden leder till snedvriden konkurrens, uppblåsta andrahandshyror och ett svagare konsumentskydd.
För en stark arbetsmarknad behövs i stället en välfungerande hyresmarknad där hyresrätter finns tillgängliga för den som flyttar till en ny stad. Så ser det ut i resten av Norden och så kan det se ut även i Sverige.
Låt oss sträva efter en stabil och trygg bostadsmarknad.
Mathias Ringberger, Fastighetsägarna Stockholm, Brf-expert
