Det är på eget initiativ som Boverket nu tagit fram ett förslag för att öka antalet överkomliga bostäder. Utgångspunkten är att kunna fördela lägenheter efter behovskriterier, utan att för den skull befästa boendesegrationen.
Redan i rapportens titel ”Inkluderande bostadsbyggande med statligt stöd – en idéskiss” betonas att det inte är ett fullt utrett förslag, utan snarare en principskiss. I sin inledning skriver Boverkets generaldirektör Anders Sjelvgren att han gärna ser tester i ett mindre antal kommuner som ett sätt att komma vidare.
Som generaldirektör har Anders Sjelvgren stuckit ut hakan och riktat direkta uppmaningar till politiken att ta fram modeller för lösningar på den strukturella hemlösheten. I samband med att Stadsmissionen presenterade sin hemlöshetsrapport talade han om hur ”vi saknar något i det svenska systemet”.
– Och det har vi egentligen alltid gjort. När denna grupp utanför bostadsmarknaden var mycket liten var det inte så stort problem. Ofta fanns det lite sämre bostäder man trots allt kunde bo i. Nu har vi byggt bort det och måste hitta lösningar, vilket finns i hela Europa, sa Anders Sjelvgren på seminariet som anordnades på Riksdagen.
Det är ett tankeväckande och modigt inspel från Boverket.
Boverket har i sin modell hämtat inspiration dels från vad som i ett flertal länder betecknas inclusionary housing, alltså sätt att inkudera bostäder med lägre hyra på en för övrigt marknadsdriven bostadsproduktion. Man har också sneglat på norska tilvisnings-avtal.
Linda Lövgren, bostadsanalytiker på WSP, har hunnit läsa förslaget och är avvaktande positiv.
– Det är ett tankeväckande och modigt inspel från Boverket. Det är rätt ovanligt att Boverket kommer med egna förslag utan propå från staten. Dessutom i en fråga som har varit rejält försummad från politiken. Initiativet bör därför applåderas, men själva förslaget borde ge upphov till en rejäl debatt. De som inte håller med om förslaget bör ge förslag på andra lösningar, för behovet finns och är större än någonsin, säger Linda Lövgren.

Själv tonar Anders Sjelvgren dock ner det något.
– Vi gör en del förstudier kring olika saker. I detta fall är det nog mer att frågan i sig är lite infekterad, säger han till Fastighetstidningen.
Vad Boverket föreslår som svensk modell går i korthet ut på att kommunen anvisar mark med krav på att en viss andel av lägenheterna ska ha lägre hyra och fördelas utefter kriterier som kommunen fastställer. Det betonas att upplägget förutsätter att det går att få lönsamhet i byggande av hyresrätter på affärsmässiga villkor. På svagare bostadsmarknader behöver stödet antingen modifieras eller kompletteras med någon form av grundläggande stöd.
Anders Sjelvgren menar att förslaget skiljer sig en hel del från det tidigare investeringsstödet i och med att det är tydligt behovsstyrt.
– Investeringsstödet var ett betydligt bredare stöd då det sänkte hyran oavsett vem som flyttade in i den subventionerade lägenheten. Detta är ett försök att rikta ett stöd mot dem som verkligen behöver det. På så vis är det ett betydligt smalare och socialt träffsäkrare stöd, säger Anders Sjelvgren.
I förslaget tänker man sig att den lägre hyran hamnar mellan 70 och 80 procent av nyproduktionshyran. Stödet ska då kompensera fastighetsägaren för skillnaden mellan den lägre hyresnivån och hyresnivån i övriga lägenheter. Några fasta hyresnivåer läggs alltså inte fast i stödvillkoren i detta förslag
Eftersom hyressättningen utgår från nyproduktionshyran innebär det alltså att även den lägre subventionerade hyran kommer att skilja sig mellan kommuner och mellan lägen.
– Min åsikt är att det snarare är det existerande beståndet som borde vara huvudfokus till personer med lägre inkomster, då det är där som bostäder med lägre hyror finns. Med det sagt, så är det ändå positivt med en idé för att kunna åstadkomma nya inkluderande bostäder, säger Linda Lövgren.
Vi behöver fundera på hur vi får in de som idag står utanför på bostadsmarknaden.
Även Boverket konstaterar att det är i det äldre beståndet som överkomliga bostäder finns, men att dessa lägenheter sällan är tillgängliga för dem med mest akut behov.
– Alla vill naturligtvis komma åt dessa lägenheter. Frågan är bara hur man löser det då vi har ett underskott på lägenheter. Hur skulle man lösa det?
Anders Sjelvgren låter frågan bli hängande i luften.
– Det kommer alltid att vara billigare i det befintliga beståndet. Men vi behöver fundera på hur vi får in de som idag står utanför på bostadsmarknaden. Och då är det snarare så att om man enbart försöker få in dem där det inte är så stor efterfrågan så skapar man segregation, säger Anders Sjelvgren.
Det förs också ett kort resonemang kring att det ska vara möjligt att ge samma förtursregler till lägenheter i det befintliga bostadsbeståndet. Dock ger man inget konkret förslag på hur det skulle rymmas i en svensk modell för behovsprövade bostäder.
I förslaget är det upp till kommunerna att avgränsa målgruppen. Men Boverket betonar att det bör finnas långsiktighet i förtursreglerna, och därför helst inte en alltför snäv avgränsning. Möjliga förturskriterier kan enligt Boverket vara:
Hushåll som saknar bostad eller riskerar hemlöshet, trångbodda barnfamiljer, hushåll med ohållbara boendekostnader och samhällsviktiga yrkesgrupper med låga löner.
Boverket påtalar själva att man i andra länder ofta har betydligt längre bindningstider för stödvillkor än vad vi har varit vana vid här i Sverige. I modellen utgår här från 15 års bindningstid för stödet, detta för att kunna knyta hyressättningen till presumtionshyressystemet.
Det är också där Linda Lövgren har starkast invändningar, inte minst utifrån det faktum att det varit minst sagt stökigt med reglerna kring presumtionshyra.
– Det man kan fundera över i förslaget är hur hållbart det är över tid och om hyreslagstiftningen behöver ändras för att det ska fungera, säger Linda Lövgren.
Anders Sjelvgren betonar igen att det just bara är en idéskiss Boverket nu presenterat. Men i rapporten betonas vikten av att snarast hitta faktiska lösningar. Ett bostadsbyggande som tvärnitat i kombination med ökade levnadsomkostnader gör att det kommer att bli ännu svårare för fler hushåll att hävda sig på bostadsmarknaden utan någon form av stöttning.


