I förra veckan fick Johan Danielsson sitt tredje barn. Så kanske hade han inte jättemycket emot att snabbt bli hemkallad från Bryssel, där han fram tills nyligen tjänstgjorde som EU-parlamentariker, för att ta plats som ny bostadsminister i Magdalena Anderssons regering.
– Hittills har jag veckopendlat fram och tillbaka till Bryssel. Familjen var hemma redan. Så nu har jag gjort mig av med övernattningslägenheten.
[ Annons ]
Johan Danielsson berättar att den lilla lägenheten i Bryssel togs över från tidigare kollega på posten. Så den som hoppats att den nya bostadsministern tagit med sig en upplevelse av att det är lättare att få ett förstahandskontrakt i ett land med marknadshyra blir besviken.
– Om du vill placera in mig någonstans när det kommer till synen på marknadshyra så är det i det socialdemokratiska hörnet. Det är inget som vi varken som parti eller regering kommer att föreslå, säger Johan Danielsson.
Han vill alltså hålla fast vid den existerande förhandlingsmodellen.
—Där finns det redan möjlighet till marknadsanpassning. I exempelvis Stockholm är det redan högre hyror i nyproduktionen än i det befintliga beståndet, säger han.
Med andra ord: reformer av nuvarande hyressättningssystem är inget som Johan Danielsson har på sin prioriteringslista.
Johan Danielsson är även biträdande arbetsmarknadsminister, ett område där han är välmeriterad. Men hur ser hans cv ut när det gäller bostadsfrågorna?
– Det är ett nytt område för mig. Mitt uppdrag är att efter bästa förmåga leverera utifrån våra socialdemokratiska prioriteringar inom mina politikområden. Och för drygt två år sedan tillträdde jag som ny eu-parlamentariker. Där tog jag mig an transportfrågor, vilket var ett delvis nytt område, och lyckades på relativt kort tid leverera förbättringar. Det är jag övertygad om att jag kommer att kunna göra även på bostadsområdet.
Att han brinner för arbetsmarknadsfrågorna märks dock. Spontant tar han själv upp att han i möten med branschen fått respons på att hitta lösningar på den växande arbetlivskriminaliteten i byggbranschen.
– Det är positivt att det finns så tydliga kopplingar även till mitt andra ansvarsområde.
Tio månader till valet– hur ser du på möjligheten att hinna göra någon skillnad i bostadspolitiken?
– Nu är dock inte regeringens perspektiv tio månader, utan tio år. Det är viktigt eftersom vi står inför en rad utmaningar på bostadsmarknaden som vi inte kommer att kunna lösa på tio månader. Min viktigaste uppgift blir att se till att värna det arbete och de initiativ som redan pågår. Det viktigaste är att allt är i rullning så att vi kan bli klara så snart efter valet som möjligt.
Du pratar om förändringar, och det gäller inte reformer av hyressättning alltså. Vad är dina prioriteringar?
– Det första är att vi måste hålla uppe den höga byggtakt vi har nu för att bygga bort bostadsbrist. Sen måste de bostäder som byggs kunna efterfrågas av vanligt folk. Vi behöver en också en bostadspolitik som kan hantera de problem vi har med segregation i samhället. Och inte minst måste vi hitta lösningar för de som har allra svagast ställning på bostadsmarknaden.
Om vi börjar med det sista. Ser du där något behov av att frångå den generella bostadspolitiken och börja prata särlösningar för de som står allra längst ifrån dagens bostadsmarknad?
– Nej, jag tror att man ska passa sig för att gå i den riktning som många förespråkar, mot någon form av social housing. Det skulle kunna få för stor påverkan på utmaningen att lösa segregationen. Det pågår nu en bostadssocial utredning som vi har stora förhoppningar på. Det finns också ett uppdrag att titta på bostadsbidragens ändamålsenlighet, och jag tror också att det är viktigt att säkerställa att kommuner har aktiva handlingsplaner att förebygga vräkningar av barnfamiljer. Jag hoppas och tror att det i utredningen kommer att finnas konkreta förslag som vi kommer att kunna gå vidare med.
S har länge framhållit investeringsstödet och byggandet som lösningen på bostadsbrist. Men nu kommer det undersökningar som pekar på risk för överproduktion av hyresrätter. Hur ser du på det?
– Generellt sett har vi fortfarande bostadsbrist i majoriteten av kommunerna. Vi har sett investeringsstödet som viktigt för att stimulera byggandet. Med stödet har man också kunnat ställa krav på att en del av det som byggs ska kunna vara tillgängligt för sociala kontrakt. Så det har varit viktigt. Det är såklart viktigt att analysera lokalt hur bostadsbehovet ser ut. Kanske att man upptäcker att man tillgängliggjort för lite mark för villor, där efterfrågan på den boendeformen är större.
Investeringsstödet försvann med budgeten. Flera fastighetsbolag upplevde det som att mattan rycktes undan. Vad gör du för att lindra fallet?
– Att ta bort investeringsstödet utan att ha några alternativ är både beklagligt och oseriöst. Nu besinnade sig som tur var oppositionen något så att det blir en viss utfasning. Men det kommer att innebära att en del projekt inte blir av.
Kommer investeringsstödet åter om ni vinner nästa val?
– Jag vill inte föregripa exakt hur ska hitta ett alternativ där staten kan ta ett långsiktigt ansvar för finansiering så att vi kan upprätthålla en hög byggtakt. Det får jag återkomma till.
Från flera håll ser man fram mot en lag om oberoende tvistelösning, så som föreslås i utredningen om effektivare hyresförhandlingar. Kommer du att leverera det?
– Frågan är remitterad och bereds internt i Regeringskansliet. Jag har noterat att Fastighetsägarna och även andra intressenter har en samsyn kring att det behövs, men jag vill inte föregripa processen.
Har du hunnit bekanta dig med branschen?
– Ja, det har jag prioriterat, och jag har även flera möten inlagda innan jul. Mitt intryck är att det finns en väldig vilja från alla aktörer att vara med och bidra till de utmaningar jag målat upp. Det är mycket positivt.
