Seminariet var det första av tre kopplade till Fastighetsägarnas valplattform. Förutom tillväxt lyfts även trygghet och krisberedskap som prioriterade områden.
Alla i panelen var eniga om att problembilden är välkänd och att det knappast är kunskapsbrist som bromsar utvecklingen, utan politiska hinder. Karl Ernlund, chefsekonom på Företagarna och tidigare verksam i Produktivitetskommissionen, lyfte att bostadsmarknaden påverkar ekonomin – men främst indirekt.
[ Annons ]
– Bostadsmarknaden är ett smörjmedel i ekonomin. När människor inte kan flytta dit jobben finns försämras matchningen, vilket påverkar produktiviteten. Här finns beräkningar att de statiska välfärdsförlusterna kan uppgå till 15–20 miljarder kronor per år.
Samtidigt betonade han osäkerheten i bedömningen.
– Vi vet att det finns effekter, men hur stora de är svårt att kvantifiera. De långsiktiga, dynamiska effekterna är ännu svårare att mäta.
[ Annons ]
Susanne Spector, chefsekonom på Danske Bank, och expert inom arbetsmarknad, ville nyansera den generella bilden av bostädernas betydelse för tillväxt. Hon menar att bostadsmarknaden visserligen påverkar ekonomin – men kanske inte där många tror.
– Det är inte säkert att bostäder är den viktigaste frågan för att öka produktiviteten i hela landet. Arbetskraftsbristen är ofta större i delar av Sverige där det samtidigt finns gott om bostäder. Det tyder på att människor i stor utsträckning ändå hamnar där de vill bo.
I stället lyfte hon utbudet och tillgången till billiga bostäder som en viktig faktor.
– Den stora flaskhalsen handlar om utbudet för de som inte kan betala de höga kostnaderna. Den finns den tydligaste kopplingen till tillväxt finns för grupper som står utanför arbetsmarknaden.
Jan Jörnmark, ekonomisk historiker, beskrev hur bostadsmarknaden i praktiken fungerar bättre idag än förut – i alla fall för de som har medel.
– Den växande andrahandsmarknad har blivit en informell lösning på problemen i förstahandsmarknaden – och därmed gjort att många ändå hittar ett boende. Ungefär 60 procent av hushållen äger sitt boende, cirka 30 procent bor i hyresrätter med relativt låg hyra. Det är bara runt 8–10 procent som har ett reellt problem. Det bidrar till att det är svårt att skapa politisk majoritet för reformer, sade Jan Jörnmark.
För Martin Flodén, professor i nationalekonomi, var sambandet mellan bostäder och tillväxt mest tydligt i storstäderna och särskilt inom utbildningsväsendet.
– Det blir väldigt tydligt i Stockholm och på Stockholms universitet. Det är svårt att rekrytera internationellt och svårt att locka studenter vilket förstås långsiktigt kommer att leda till lägre produktivitet.
När det gäller lösningarna var panelen överens om riktningen: effektivare planprocesser, ökat byggande och bättre utnyttjande av det befintliga beståndet. Det sistnämnda handlar till stor del om att avreglera mer i hyressystemet och att döma av panelen borde det inte vara en så kontroversiell fråga längre.
– Det är inte så många hyresrätter kvar med låga hyror. Stora delar av de mest attraktiva bestånden har dessutom ombildats till bostadsrätter. Så att avreglera idag är nog lättare än förut, sade Martin Flodén
Susanne Spector lyfte en mer kontroversiell aspekt: dagens system gynnar i hög grad dem som redan är inne på bostadsmarknaden.
– Det absolut billigaste boendet som nästan är gratis är att ärva en bostad. Här krävs det nog att man tillskapar någon sorts flödeskostnad som gör att det kostar att bo för alla,
Flödeskostnad i detta sammanhang är en ekonoms omskrivning av arvsskatt, fastighetskatt och förmögenhetsskatt.
– Det är obekväma beslut som måste göras tillsammans, alltså över block- och partigränser. Men görs inget har vi fortsatt en bostadsmarknad där flyt väger tyngre än flit, sade Susanne Spector,
Hon påpekade även, med adress till många av lyssnarna, att det finns krafter som vill hålla tillbaka ett för kraftigt byggande.
– Det riskerar att pressa ner priser och hyror. Min bild är att branschen vill ha ett lagom byggande så efterfrågan hålls uppe.
Deltagarna pekade på att bostadsmarknaden i dag befinner sig i ett slags låst läge, där många väljare är nöjda med sin situation eftersom merparten har bostad – vilket gör reformer svåra att genomföra. Och att politiken i valtider inte är beredd att ”köra över” väljare med nya byggplaner i närområdet eller med högra kostnader för boendet.
