Nattskiftet

Det som händer efter klockan 17.00 är allt viktigare för staden. Skiftet från kontor och handel till kvällsekonomi skapar trygghet i staden och bättre lönsamhet för branschen. Möt några eldsjälar som drivit på utvecklingen. 

Iggy pop, Berlin 1976:

Nightclubbing we’re nightclubbing
We’re walking through town
Nightclubbing we’re nightclubbing
We walk like a ghost 

Ett monotont beat ekar i Berlin 1976. Det var i en fortfarande delad stad Iggy Pop tillsammans med David Bowie skildrade nattlivet som en dekadent promenad i samhällets utkant. Det får bli den tidsspegel vi behöver för att kunna se den långsamma nattliga revolution som faktiskt skett i många av våra städer. För numera sjunger stadsutvecklare i varje stad med självaktning nattlivets lov i betydligt muntrare tongångar.

Internationellt har begreppen ”evening economy”, ”night economy”, ”late night economy” och ”24-hour city” fått genomslag inom stadsplanering. I Sverige är kvällsekonomi, eller om man hellre vill kalla det nattekonomi eller när-solen-gått-ner-ekonomi, ett relativt nytt begrepp.

 

Under 70- och 80-talet fanns det i princip bara ett ställe med internationell klass i Stockholm. Det var till Alexandras världsartisterna gick om de hade vägarna förbi denna provinsiella avkrok. Så även David Bowie och Iggy Pop.

– Bowie, vad ska jag säga… En trevlig gäst som dök upp flera gånger och såg ut att trivas. Han gjorde inget större väsen av sig. Vid ett tillfälle var han där med den sovjetiske balletdansören Rudolf Nurejev och Sighsten Herrgård. De tre var uppe och dansade. Det var ju en syn förstås. Iggy Pop… Jag minns inte så mycket av honom. Men det sällskapet var väl lite mer ystert.

Alexandra Charles är som pr-konsult och ordförande i 1,6 miljonerklubben fortfarande en upptagen kvinna. Vi får hoppa över anekdoterna (de är många) om vi ska hinna prata om villkoren för kvällsekonomin innan ordet ens var uppfunnet.

– Stockholm hade ännu inte blivit så kosmopolitiskt och öppet för nya strömningar. När jag kom och ville öppna nattklubb och diskotek 1968 var det väldigt rigorösa bestämmelser av alla de slag och nästan omöjligt att få tillstånd, säger Alexandra Charles.

Spritspioner gjorde täta kontroller. Det gick för sig att ha en bardisk. Men inte att servera stående gäster.

Hur lyckades du hålla jet set-klass under sådana premisser?
– Vi gjorde det till en exotisk historia och förklarade för internationella gäster att ”Sorry you have to sit down and drink in this country.” Och det tyckte ju alla var väldigt festligt.

Numera från läktarplats gläds hon över en utveckling där både myndigheter och fastighetsägare uppmuntrar den som vill addera lite internationell flärd.

– Jag tror på att människor mår bättre av att umgås än att sitta isolerade hemma. Fast ibland kan jag ju undra om det verkligen finns underlag för alla dessa ställen.

Faktum är att det är dåligt med siffror på kvällsekonomins utveckling. Att den utgör en växande andel i städernas utbud råder det ingen tvekan om. Men hur fastighetsvärden påverkas av en profilering mot mer kvällsekonomi är mer oklart. Kanske kommer Oana Mihaescu, forskare på Handelns Forskningsinstitut, att kunna ge ett svar. I flera städer har man gått samman genom Purple Flag-programmet för att förstärka inte bara utbudet utan också tryggheten och tillgängligheten i stadskärnan. Oana Mihaescu ska nu utvärdera effekterna, men varnar redan nu för att resultatet kan bli svårtolkat.

– Dels finns det risk för ”omvänd kausalitet”. Är det kundflödet som har ökat på grund av stadsförnyelseprojekt? Eller har olika aktörer börjat investera i projekt på grund av det ökade antal besökare? Det andra problemet är hur man kan vara säker på att det är precis dessa åtgärder som leder till ett ökat antal besökare och inte någonting annat som händer samtidigt.

Å andra sidan – i många städer har man inget större val när kundunderlaget inte längre täcker både ett externt köpcentrum och stadskärnan. I Purple Flag-certifierade Falun konstaterar Robert Östman, vd Trumbäcken fastigheter, att det inte längre går att lugnt invänta att det ska stå en ny handlare och knacka på om det uppstår en vakans.

– Faluns stadskärna behöver en fungerande kvällsekonomi för att fungera. Det är en större fråga än bara för mig som enskild fastighetsägare. Nu när man ser tydligt hur handeln viker så måste vi på något sätt få in våra hyror på annat, och då är det kvällsekonomin som ser ut att vara det segment som växer.

Det är därför han tillsammans med fyra andra lokala företag bildat att gemensamt fastighetsbolag som investerar 65 miljoner kronor i Falun Bowling & Krog. När Faluns nya nöjespalats slår upp portarna den 26 september tillförs staden 15 nya heltidstjänster.

Samma fight, men i en annan skala, utspelas i storstaden.

– Det gäller att förstå att i kampen om ­de nya företagen och människorna som ska verka i dem så tävlar vi med städer som Berlin, Köpenhamn och Amsterdam, säger Tomas Krywult, affärsområdeschef på AMF Fastigheter.

Att bostadsbristen är ett hinder när företag vill etablera sig och växa är väl känt. Men Tomas Krywult vänder sig mot den spridda bilden att det främst är fler bostäder som behövs för att skapa liv i city.

– Bostäder kan på sätt och vis hämma utveckling i ett område. Kvällsekonomi och boende går inte alltid ihop. Man får inte glömma att bostäder ofta stänger framåt kvällen. Hotell skapar ett helt annat liv. Det vore synd om bostäder för ett fåtal hämmade en cityutveckling som är till för alla.

Den tanken var ledande i omvandlingen av Brunkebergstorg som varit en död fläck mitt i centrala Stockholm sedan cityregleringen i början av 70-talet. Tomas Krywult skulle med fog kunna slå sig för bröstet och tala om hur torget tagits tillbaka av folket. Istället talar han i termer av hur bolaget lyckats öka nyttjandegraden av fastigheterna. Faktum är att nöjessatsningen i mångt och mycket faktiskt kan kopplas till den stora kontorssatsning AMF Fastigheter också gör i kvarteret.

– Redan 2011 gjorde vi en gedigen undersökning där vi intervjuade ett stort antal företagsledare och blivande talanger som de skulle kunna tänkas anställa om hur de ser på sin nya arbetsplats. Då blev vissa saker tydliga. Som att det behövdes hotell med stora foajéer med möjlighet att hänga och umgås. Det gäller att vi hela tiden utvecklar staden och då är det mesta som pågår i city positivt, oavsett om det är vi eller någon annan fastighetsägare som gör något.

Detta är i sig inget nytt för Tomas Krywult. Men han menar att det numera sker i betydligt bättre dialog med stadens politiker och tjänstemän.

Staden har haft en tydlig ambition att city ska vara allas vardagsrum med levande och trygga miljöer.

– Staden har haft en tydlig ambition att city ska vara allas vardagsrum med levande och trygga miljöer. Och de har hela tiden prioriterat sina insatser så att allt ska fungera.

Så har det inte alltid varit. Och det var därför man i början av 90-talet hittade debattören och författaren Johan Norberg bakom bardisken. I medierna var Tritnaha landets mest ökända svartklubb. Polisrazzior var legio. Men för Johan Norberg och de andra i den nyliberala organisationen Frihetsfronten som drev klubben var det i första hand en politisk aktion för att tvinga politikerna att ge tillstånd för barer och klubbar att ha öppet längre än till midnatt.

– Så man kan väl säga att vi var pionjärer inom kvällsekonomin, skrattar Johan Norberg.

Skiftet mellan 80- och 90-tal var på många sätt en brytningstid. Johan Norberg talar om ett grått paternalistiskt DDR-Sverige där politikernas budskap var tydligt:

– Folk skulle inte vrida dygnet fel och vara ute och slarva halva nätterna.

Men detta var på väg att brytas ned av resande, kulturella förändringar och EU-medlemskap.

– Kanske var detta inte den mest världsomstörtande frågan. Men i någon mening är det en del av samma åsiktspaket som att människor ska ha så stor frihet att forma sina liv som de själva vill. Där ingår både frihandel och att få gå på krogen efter midnatt, säger Johan Norberg.

1993 bestämde sig Stockholms stad att tillåta nattklubbar att ha öppet till 03:00 och i vissa fall till 05:00. Tritnaha hade uppnått sitt mål och la ner.

Numera är det i regel inte längre myndigheterna, utan snarare de enskilda verksamhetsägarna, som är den stora bromsklossen. Det menar Inger Alfredsson, nationell samordnare för organisationen Svenska Stadskärnor. Hon menar att man allt för länge resonerat enbart ur ett handelsperspektiv.

Nu går det dock inte att ensidigt skylla på myndigheterna. För att skapa ett pulserande kvälls- och nattliv krävs det att alla som verkar i staden samverkar och att varje enskild verksamhetsägare tar sitt ansvar, och inte blir bromskloss i utvecklingen av kvällsekonomin.

– I kvällsekonomin finns det mycket pengar att tjäna om man bara förstår hur man ska göra det. I Sverige har varit extremt dåliga på att koppla ihop dag- och kvällsekonomi, säger Inger Alfredsson.

Hon lägger ett stort ansvar på stadens fastighetsägare. Utbudet måste vara brett och någon måste vara beredd att hyra ut till verksamheter som inte betalar högsta hyran, men som drar folk.

– En fråga som vi exempelvis lyfter med fastighetsägare är att man inte ska ha banker i A-lägen för de drar inte något folk till centrum längre som de gjorde förr. Det är så klart en stabil hyresgäst som betalar bra. Men det stärker inte centrumkärnan och i långa loppet riskerar det att göra A-lägen till C-lägen.

För att lyckas menar Inger Alfredsson att det viktigaste är att hitta en tydlig gemensam strategi för hur kvällsekonomin ska utvecklas. Purple Flag, med sitt fokus på trygghetsskapande åtgärder, är en modell flera städer valt att arbeta efter. Lika mycket en konsekvens som en förutsättning i en växande kvällsekonomi.

Frida Olsson Sandahl är sociolog, författare och föreläsare med inkludering, mångfald och HBTQ-frågor som sina områden. Hennes ingångsvärden är med andra ord inte i första hand hur nyttjandegraden av fastigheter kan stärkas.

– Det handlar om rent demokratiska aspekter att människor ska känna sig inkluderade. Och det gör man när man känner sig trygg.

Men det fina är, menar Frida Olsson Sandahl, att den här typen av trygghetssatsningar ofta ger större effekt än vad som från början var utgångspunkten.

– Gör man det tillgängligt och tryggt för en grupp så är det alltid fler som tjänar på det.

Mörker ser alla och upplever som läskigt, mer eller mindre i alla fall. Därför rymmer de flesta satsningar inom exempelvis Purple Flag stora investeringar i bättre ljus. Alldeles utmärkt tycker Frida Olsson Sandahl. Däremot menar hon att man ofta missar de perspektiv man själv inte ser.

– Andra kan uppleva avsaknaden av könsneutrala toaletter som minst lika läskigt. Då har man stängt rummet för en person med gränsöverskridande könsidentitet.

Men mångfald betyder också saker som sticker ut, som klubbar som får en del att höja på ögonbrynen. Tänk ställen där Iggy och Bowie hade velat hänga 1976.

Finns det risk att det blir för utslätat, att trygghetssatsningar istället bromsar mångfalden?
– Risken finns. Det finns ingen neutral stad. Allt kan sticka i ögonen på folk. Men jag upplever att de som jobbar aktivt med urban utveckling snarare vill se mer av allt. Därför är det viktigt att hela tiden poängtera styrkan i mångfalden och inte minst att kommunicera den friheten.

Hur?
– Ja, det kan ju vara regnbågsflaggan i fönstret. Eller toaletter som inte delar in människor efter kön.

Enbart symbolhandlingar skulle en del säga.
– Ja, men symboler kan vara viktiga. Man måste våga ta ställning och det är ingen som vet vad du tänker.

Kulturentreprenören Jakob Grandin, mest känd för att ha startat Trädgården under Skanstullsbron i Stockholm, har under de snart två decennier han har drivit klubbar tydligt kunnat följa hur kvällsekonomin tagit steget från källare till styrelserum.

När jag började driva klubbar hade jag ingen relation till staden och fastighetsägare. Krögare var stämplade som halvillegala typer.

– När jag började driva klubbar hade jag ingen relation till staden och fastighetsägare. Krögare var stämplade som halvillegala typer. Nu är natten inte längre ett scenario av fusk, säger Jakob Grandin.

Han är också ett tydligt exempel på hur kultur- och nöjesvärlden blivit en karriärmässig språngbräda. I höst lockar han exempelvis näringslivet till nystartade Gatherfestivalen, ett svenskt svar på framgångssagan South by Southwest i USA. En av programpunkterna, The Nordic Night Mayor Summit, kommer att fokusera just på kvällsekonomi och hur en stad ska kunna stärka uttrycksfriheten under ständiga påtryckningar från invånare och omvärld. Jakob Grandin skulle gärna se ett liknande ”night council” som i Berlin.

– Detta gör att staden både utåt och inåt fokuserar på natten som en plattform och en möjliggörare för ekonomisk tillväxt, trygghet och även som ett varumärke för Berlin som stad.

Åter i Berlin alltså, fast då inte i form en förlegad och romantiserad syn på ett lite småfarligt nattliv (där man citerar Iggy Pop). För att fastighetsägare och näringsliv numera omhuldar nattlivet tror inte Jakob Grandin kommer att urholka nöjesutbudet. Tvärtom kommer det leda till en större acceptans för det som sticker ut.

– Men uttrycksfriheten måste vi hela tiden definiera. Vi tar inte bort natten helt bara för att vi börjar acceptera den. Det kommer fortfarande finnas många individer och initiativ som handlar om att stå utanför samhället. Men tryggheten är viktig och jag tror snarare att det kommer ge fler personer som idag står utanför samhället utrymme att göra roliga saker.