När vården kommer hem

När det blir allt trängre på sjukhusen kommer istället vården hem till patienterna. Men när bostaden blir en del av vårdkedjan ställs helt nya krav på fastighetsbranschen.

Annons:

Annons:


En plåtslagare kliver ut från porten. Tänder en cigarett. Kastar ett öga på en ung kvinna som släntrar hem från tunnelbaneuppgången med en guldglänsande shoppingbag i ena handen.

Det är livet som pågår en januarivecka i Sverige 2020.

Ingenting skvallrar om att här, några trappor upp i det röda hus (som är en del av Titanias uppmärksammade bygge Tingstorget i Alby beläget på höjden bredvid E4:an), bor en 35-åring som hoppas på besked att allt inte redan ska vara slut.

– Alla är inte döende.

För så krasst är det. Blodproverna som Sofia Achatius just har tagit ska ge svar om hans cancer går att bota. Hon är sjuksköterska i team Väst, ASIH Stockholm Södra, som till största del ger palliativ vård, alltså vård av patienter
i livets slutskede.

– Vår viktigaste uppgift är att lindra smärta, både fysisk och existentiell. Ibland går den inte att skilja åt. Men smärta som smärta, har man ont så ska man få hjälp att lindra den.

Av integritetsskäl får vi inte följa med upp till patienterna. Men Sofia Achatius berättar med värme om möten med patienter där vårdinsatserna i princip betyder allt för att skapa livskvalitet de dagar, månader eller möjligen år som återstår.

– Det är ett minisjukhus här i väskan, säger Sofia Achatius. Utöver den stora väskan med mediciner och sjukvårdsutrustning är det tunga påsar med dropplösning, blod för transfusioner och inte sällan en våg då många inte har råd med en egen hemma. Foto: Mikael Sjöberg.

Förkortningen ASIH betyder Avancerad sjukvård i hemmet och det är något som vi kommer att se allt mer av.

Sedan 2001 har sjukvårdskostnadernas andel av BNP stigit från åtta till elva procent. Delvis för att tekniken hela tiden skapar nya möjligheter att bota eller i vart fall behandla sjukdomar. Delvis för att vi blir äldre – under samma period har medellivslängden ökat tre år för män och två för kvinnor – och därmed mer vårdkrävande.

För att möta utmaningarna har stora delar av vården organiserats om. Allt mer sjukvård bedrivs i form av öppenvård eller i hemmet. Antalet sjukhusnätter har minskat dramatiskt sedan 1900-talet. Allt oftare skrivs patienter ut från de stora sjukhusen för vidare vård i bostaden.

Det är en utveckling som ställer helt nya krav på hur fastigheter ska byggas och fungera.

Rikard Silverfur är chef för utveckling och hållbarhet på Fastighetsägarna Sverige. Han menar att det finns en mängd obesvarade frågor inför framtiden:

Visst har våra medlemmar märkt av omläggningen mot allt mer vård i hemmen. Samtidigt är upplevelsen att man inte involveras tillräckligt. Nu går utvecklingen dessutom mot att en allt mer avancerad vård ska bedrivas i hemmen. Beslut om mer hemvård har fattats på nationell, regional eller kommunal nivå i huvudsak för att minska sjukvårdskostnaderna. Fastighetsägar­perspektivet har då varken hörts eller vägts in.

Vem bär ansvaret när vården brister om till exempel installationer för välfärdstjänster inte fungerar?

Det handlar om rent tekniska, juridiska och försäkringsmässiga aspekter som ännu inte är lösta. Det finns frågetecken kring vem som ska stå för kostnaden för anpassningar. Vem bär ansvaret när vården brister om till exempel installationer för välfärdstjänster inte fungerar? Vem ansvarar för att vårdpatienterna kan utrymma vid en brand? En annan aspekt rör det arbetsrättsliga. Vad sker när ett hem förvandlas till en arbetsplats för sjuksköterskor och läkare? Dessutom genererar sjukvård i hemmet transporter, vissa patienter kan behöva tillsyn varannan timme, och en inte oansenlig mängd avfall varav en del är farligt avfall.

Att hitta parkering är ett ständigt bekymmer. Ibland måste patienten gå först och då är det Sofia som får betala p-boten. Foto: Mikael Sjöberg.

Sofia Achatius parkerar bilen vid de låga miljonprogramshusen i samma område. Att kvinnan som här vårdas i sin lägenhet är analfabet gör inte vårdsituationen enklare.

– Vi har hjälpt henne att beställa stödstrumpor och sånt. Även om det inte är vår uppgift. Hon skulle verkligen behöva hemtjänst, men har inte råd. Det här är det sista besöket. Kvinnans sjukdomsbild är inte tillräckligt avancerad för fortsatta besök av ASIH. Men det betyder inte att hon är frisk.

– Verkligen inte!

Sofia Achatius skakar på huvudet. Även om hon trivs med sitt jobb och berättar om den tacksamhet hon ofta möter, så är det tydligt att hon är långt från tillfreds med sakernas tillstånd.

Hennes område sträcker sig från Hägersten i norr till Alby i söder. Och ingenstans blir klasskillnader och en segregerad bostadsmarknad större än i livets slutskede. Innan en patient skrivs ut från sjukhuset så ska det göras en bedömning om fortsatt eftervård är rimlig i hemmet.

– Men oftast räcker det om det bara finns en adress, suckar Sofia Achatius.

Sofia Achatius berättar om patienter som inte har mer än en madrass i en lägenhet med många namn på dörren.

– Men det är såklart olika. För en del är det oerhört viktigt att få vara tillsammans med sin familj. Orkar de också med det så funkar det ofta väldigt bra.

Uppdraget handlar om att ge nödvändig sjukvård och smärtlindring.

– Men det är svårt när man ser att patienten inte har mat i kylskåpet. Det händer att vi ringer biståndsbedömningen även om det inte är vår uppgift. Det måste finnas någon slags rimlighet.

Faktum är att en del patienter inte ens har råd att göra en dubblett av lägenhetsnyckeln.

– Då är det bara att hoppas att de orkar komma och öppna.

Enklare elektronisk access i husen låter som en dröm tycker Sofia Achatius. Att dålig tillgänglighet till fastigheterna är ett dilemma menar även Anna Ström, verksamhetschef för ASIH Stockholm Södra.

– Det händer att vi inte får tillgång till nycklar eller brickor till porten. Fastighetsägaren eller förvaltaren vill inte lämna ut, eller har kanske redan lämnat ut en till hemtjänsten och tycker det räcker med det.

– Ingenstans blir klasskillnader och en segregerad bostadsmarknad större än i livets slutskede. Innan en patient skrivs ut från sjukhuset så ska det göras en bedömning om fortsatt eftervård är rimlig i hemmet berättar Sofia Achatius. Foto: Mikael Sjöberg

Vid akutfall kan det förstås bli mycket besvärligt. Det händer att ASIH behöver hjälp av brandkåren att ta sig fram till inlåsta patienter som inte förmår öppna själva.

– Vi skulle önska att fastighetsförvaltare kunde hjälpa oss mer. Vi är noggranna med nycklar och har dem alltid i låsta skåp och är noga med kvittenser, säger Anna Ström.

Och det handlar inte om några få enstaka tillfällen.

Avancerad sjukvård i hemmet (ASIH) Stockholm Södra omfattar större del av Region Stockholms södra delar. Här finns 180 medarbetare uppdelade på fem olika team. Varje team består av en rad olika kompetenser som exempelvis läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, dietister, arbetsterapeuter, sjukgymnaster och kuratorer. Hembesöken utförs främst på planerade tider under dagtid måndag till fredag, men vid behov också andra tider. Akutbesök förekommer också. Ungefär åttio procent av patienterna har cancer. Andra vanliga sjukdomar är ALS, MS, hjärtsvikt, njursjukdomar och KOL. Den genomsnittliga vårdtiden är ungefär 120 dagar. Besöksfrekvensen kan variera från en gång i veckan till upp till fem gånger per dygn.

Lägenheter där ASIH bedriver vård behöver ibland anpassas. Det kan röra sig om de vanliga kraven på breddade dörrar, borttagna trösklar, ramper, plats för rullstol och extra handtag i duschen. Andra behov kan vara att exempelvis ALS-patienter behöver tekniska hjälpmedel för att kunna öppna dörrar för att släppa in vårdpersonalen.

– Det kan förstås vara knepigare i äldre hus, säger Anna Ström.

På vår väg med ASIH rullar vi förbi Syriansk Ortodoxa kyrkan. Sofia Achatius pekar bort mot andra sidan E4:an.

Vår favoritmack för att kissa och tanka är den vid Kungens Kurva. Den där en man sköts ihjäl för några veckor sen.

– Vår favoritmack för att kissa och tanka är den vid Kungens Kurva. Den där en man sköts ihjäl för några veckor sen.

Hon säger att hon aldrig är rädd, även om det kan vara ganska svåra situationer, inne hos patienterna. Men vägen dit kan ofta vara obehaglig.

– Det är öppen droghandel. Det är ett hus vi vet att gängen bevakar hårt. Där frågade de patienten vilka vi var och vad vi gjorde där. De tabletter vi bär med oss täcker väl ett dagsbehov för en missbrukare. Men de är mest intresserade av att ta reda på om vi är snutar, säger Sofia Achatius.

Däremot säger hon sig aldrig uppleva otrygghet inne hos patienterna.

Det finns en hel del att göra för att underlätta accessen till fastigheterna, då teamet inte alltid får tillgång till nycklar eller brickor till porten. Foto: Mikael Sjöberg.

En som funderat en hel del på vad som sker när hemmet mer och mer förvandlas till någon annans arbetsplats är Mats Olsson, director Health & Healthcare på analysföretaget Kairos Future. Förra året publicerade han en rapport med titeln ”Nära liv – nära vård”. Undertiteln lyder ”Med hemmet som primär instans för livets alla hälsofaser i det framtida hälso-och vårdlandskapet”. Mats Olsson förvånas över att inte fler fastighetsbolag fått upp ögonen för att det är just vad som kommer att ske.

Han menar att det är viktigt att sätta sig in i olika aspekter av vad denna sjukvårdsreform innebär. Till exempel ur ett närståendeperspektiv för att förstå hur livsutrymmet riskerar att krympa när man successivt behöver underordna sig personalen som kommer dit. Konflikter som han menar mycket väl kan sprida sig utanför hemmets trygga vrå. För att dra det till sin spets håller Mats Olsson det inte för osannolikt att det snart dyker upp klagomål på hur sjuklingar och synlig vårdutrustning riskerar att sänka värdet på bostadsrättslägenheter.

– I våra analyser lyfter vi ofta generationsklyftor som en växande konfliktyta. Därför är det oerhört viktigt att man tar tag i frågorna tidigt så att man skapar plats för ett generationsöverskridande boende. Ett sätt är då att bygga upp de anpassningar och strukturer som kommer att behövas så att de inte bara måste kopplas till sjukvård. Det kommer att krävas ett stort mått av samordning av aktörer som hittills inte talat med varandra, säger Mats Olsson.

Men störst risk för konflikter är det kanske kring frågor vad som egentligen är att betrakta som standard och vad som bör ingå i en bostadsanpassning. Här vill Mats Olsson peka på en väg framåt.

Jag har jobbat en del med kommunala bostadsbolag som ser möjligheter till en smartare samverkan med kommunen

– Jag har jobbat en del med kommunala bostadsbolag som ser möjligheter till en smartare samverkan med kommunen. Pengarna för bostadsanpassning kan då i större utsträckning användas till långsiktiga och hållbara förändringar istället för att bli tilldelad små summor till lösningar för en enskild person, säger Mats Olsson.

Han menar att det till stor del handlar om logistiska problem där det är viktigt att fastighetsbolagen fundera över sin roll. Som exempel tar han när en hel lastpall med sjukvårdsutrustning ska installeras i en fastighet, och därefter på ett säkert sätt ska kunna fyllas på med mediciner så att personal ska kunna utföra behandlingar.

– Ett annat exempel är hur realtidsmonitorering av hjärt- och kärlproblem kommer att bli allt vanligare i hemmen. Då vill det till att man har ordning på uppkopplingen.

– Om en patient tryckt på smärtlarmet så vill jag inte lägga tid på att hitta en parkering tre kvarter bort, säger Sofia Achatius. Foto: Mikael Sjöberg.

Framme vid parkeringen i Hallunda funkar ingen av Sofias alla parkeringsappar som hon har installerade på sin telefon. Hon går bort till automaten och betalar.

– Att hitta parkeringsplats är ofta det krångligaste. Och om en patient tryckt på smärtlarmet så vill jag inte lägga tid på att hitta en p-plats tre kvarter bort.

Att hon lägger upp en lapp ”Akutsjukvård” spelar sällan någon roll. Inte sällan sitter det en lapp på rutan när hon kommer tillbaks till bilen.

Böter som hon får betala själv.

Kanske finns här ändå en öppning för att åtminstone lösa några praktiska problem. Mats Olsson återkommer till hur mycket individ, bostadsbolag, och samhälle har att vinna på att lyfta in vårdfrågan i ett bredare sammanhang. Tillgång till fastigheter och tillgänglighet i form av parkeringar är något som vården delar med andra offentliga verksamheter som exempelvis hemtjänsten. Men också i väldigt hög grad med hela den varu- och tjänstedistributionen som utvecklas i takt med digitaliseringen. Paket ska lämnas, lägenheter ska städas, mat ska levereras och hantverkare ska komma fram. I det flödet skulle också vården kunna vara en naturlig del.

Utvecklingen av hälsolösningar i hemmet hänger samman med att bygga upp digitala plattformar som underlättar för e-handel och andra tjänster i fastigheten.

I sin rapport pekar Mats Olsson på hur utvecklingen av hälsolösningar i hemmet hänger samman, eller åtminstone bör göra så, med att bygga upp digitala plattformar som underlättar för e-handel och andra tjänster i fastigheten.

Här pekar han på ett par mycket konkreta saker som måste lösas:

  • Vissa läkemedel behöver en obruten kylkedja ända fram till det enskilda boendet.
  • Det behövs en standard för lås på de digitala medicinskåpen.
  • För att kunna hantera leverans och signering behövs det ett fungerande informationssystem.

En lösning som han gärna förordar är möjligheten att sätta in en extra dörr i lägenheten. Med ett digitalt lås på ytterdörren kan då hallen bli en leveranssluss in i lägenheten.

– Då kan en äldre eller funktionshindrad, när det passar, tryggt öppna den inre dörren för att hämta läkemedel eller vad det är som levereras, säger Mats Olsson.

Med andra ord finns det många praktiska lösningar som kan underlätta för de som ska utföra vården och inte minst för patienterna. En färsk genomgång i Dagens samhälle visar hur det under 2013 var i genomsnitt 2,6 överbeläggningar per 100 vårdplatser i landet. Förra året var siffran uppe i 5 per 100 vårdplatser. Så att istället för att utnyttja korridorer, förråd och matsalar är det ofta en betydligt bättre lösning att hemmen blir en del av det framtida hälso- och vårdlandskapet.

Men Sofia Achatius menar att allt inte kan ske utifrån regionernas pressade budgetar.

– En del patienter varken vill eller borde vårdas hemma. Akutsjukhusen är så pressade att alla som kan skickas hem. Det finns ett tak för hur långt detta går att driva som vi närmar oss. Det skulle verkligen behövas fler vårdplatser.

Större badrum är inte alltid nödvändigt

Vård och omsorg i hemmet ställer ibland krav på ombyggnader. Att tillgänglighetskrav också leder till krav på allt större badrum lyfts ofta fram som ett problem när byggkostnader diskuteras. Särskilt dyrt blir det när små lägenheter ska byggas, då följden blir att badrumsytorna tar en stor del av den totala ytan i anspråk. Men det är inte säkert att utvecklingen måste fortsätta i den riktningen.

I ett forskningsprojekt på KTH, finansierat av AFA Försäkring, undersöks vilka förbättringar som behövs i badrum för att hemtjänstpersonal ska få en bättre arbetsmiljö.

I ett vanligt privat badrum uppstår inte sällan farliga situationer för både brukare och personal. I två prototypbadrummen gör man nu utvärderingar av riskerna för fallolyckor och arbetsskador samtidigt som man utvecklar nya tekniska lösningar.

Kommer det att innebära krav på än större badrum?

Doktoranden Anna Klara Stenberg Gleisners svar förvånar nog många.

– Nä, snarare tvärtom!

Anna Klara Stenberg Gleisner konstaterar att stora badrum faktiskt kan ställa till en del problem. Som att det finns få ställen som man når att hålla sig i om man blir yr.

– Vi ser att allt mer vård kommer att flytta in i hemmet. Då måste vi titta på hur man kan göra det lilla badrummet säkert och funktionellt. Därför försöker vi hitta sätt att bygga yteffektivt och i vissa fall kanske det mindre badrummet kommer att vara det bättre alternativet, säger Anna Klara Stenberg Gleisner.

Just nu genomförs en studie där Anna Klara Stenberg Gleisner och hennes kollegor tittar på måtten mellan toalett, handfat och dusch. Tanken är att kunna minska måtten genom en vridbar toalett. En viktig förutsättning är att lösningarna ska fungera även i ett äldre fastighetsbestånd.

– Det kommer att finnas extremt mycket mindre plats på kommunala vårdboenden i framtiden. Så vi kommer att behöva göra den här typen av modifikationer som innebär att man kan bo kvar även om man behöver rullstol eller rullator, säger Anna Klara Stenberg Gleisner.

 

Annons: