Nu är Stanley Cup-bucklan inte längre målet. Efter mer än två decennier som NHL-proffs skulle Nicklas Lidström kunna luta sig tillbaka. Men istället satsar han på fastigheter och Västerås expansion.
Västerås visar sig från sin bästa sida när den behagliga höstsolen skiner över Stora Torget. Så också en leende Nicklas Lidström som möter upp punktligt. Blicken är utforskande och nyfiken när han sträcker fram handen för att hälsa. En hand som lyft Stanley Cup-bucklan fyra gånger, hinner jag tänka.
[ Annons ]
– Jag vet ett kafé här nere som är bra att prata på, säger han och vi kryssar ner över torget mot pittoreska Kungsgatan.
Vi går i en stad där den blandade arkitekturen med stora kolossbyggnader från 1970-talet och gamla trähus från 1700-talet visar att var sak har sin tid. Så även för Nicklas Lidström som har flyttat tillbaka till staden efter drygt två decennier som NHL-proffs i amerikanska Detroit Red Wings. Efter att ha landat ett par år i den svenska tillvaron med familjen är han redo för ett nytt liv som fastighetsägare och delägare i bolaget Industrihus.
– Jag kom i kontakt med Industrihus för fyra, fem år sedan när jag var hemma på besök en sommar. De visste att jag var intresserad av att investera och de ville bli större.
Redan under NHL-tiden investerade Nicklas Lidström i industrifastigheter, men då mer som en indirekt ägare. Men nu ska han bli en mer aktiv fastighetsägare och tillsammans med vännerna Patrik Mellgren och Johan Ekholm utgör de idag den fjärde delägaren i Västeråsbolaget. Kaféägaren morsar igenkännande och serverar en kopp svart kaffe. På tydligt klingande dalmål berättar sedan Nicklas om den trygga uppväxten i Avesta under 1970-talet. Han var näst yngst och ende sonen i den fyrhövdade barnaskaran.
Det var idrott i allmänhet och ishockey i synnerhet som gällde. När han blev uttagen till den nationella ishockeyturneringen i TV-pucken som femtonåring bestämde han sig för att söka till hockeygymnasiet i Västerås. Junioråren gick snabbt. Från Västerås IK till juniorlandslaget som 17-åring för att inte långt senare göra debut i Tre Kronor och spela VM 1991.
– Det var det jag hade drömt om som liten grabb. Det var stort att få dra på sig landslagets tröja och spela första landskampen och sedan en VM-turnering, berättar Nicklas.
Drivkraften, då som nu, var att komma till nästa nivå. Han värvades till Detroit Red Wings med den tidens mest namnkunnige spelare som lagkapten, Steve Yzerman. Det var vinna eller försvinna på det första träningslägret där agnarna skulle sållas från vetet, 70 spelare
skulle bli 25.
– Först visste man inte om man hade tagit plats i laget eller inte. Efter två veckor sa de ”Grattis, du har tagit en plats i laget, nu kan du gå ut och leta bostad”. Sedan var det upp till mig att hitta en. Om jag inte hade kommit med hade jag fått åka ner till farmarlaget i staten New York.
– Jag har funderat på fastighetsbranschen i flera år, säger Nicklas.
Resten är, som det brukar heta, historia. Sju gånger har han tagit emot James Norris Memorial Trophy, priset till ligans bäste försvarsspelare. Han är också den svensk som har flest Stanley Cup-ringar – närmare bestämt fyra stycken. Förutom att laget får äran och bucklan får varje spelare i vinnarlaget som tradition en stor påkostad ring när de vinner Stanley Cup. Nicklas starkaste minne från karriären är just – Stanley Cup-vinsterna, och slitet på vägen dit.
– Det är ett hårt jobb för att nå dit, men det är en otrolig tillfredsställelse när man vinner. Det är en enorm glädje på isen och i omklädningsrummet precis efter att ha vunnit. Och få vara med om paraden genom Detroit när över en miljon människor på gatorna hyllar laget. Då inser man hur stort och viktigt det är för dem som bor där.
De två sista åren började kroppen bli sliten och funderingarna på att sluta växte fram.
– Det är ett jobb där man måste prestera varje dag. Det går inte att gömma sig eller ta ledigt. Jag saknade drivkraften att gå igenom den hårda uppbyggnadsperioden igen.
Nicklas Lidström har beskrivits som försvarsspelaren som för spelet vidare istället för att hamna i en tacklingsituation. Lite oväntat är att han tillsammans med Carl Lindberg, professor i finansmatematik, har utvecklat en matematisk modell för spelintelligens som är baserad på hans spelstil. Och om han inte hade satsat på hockey tror Nicklas själv att han hade arbetat som ingenjör.
– Jag har ganska lätt för matte och gick fyraårig teleteknisk inriktning på hockeygymnasiet. Om jag hade varit kvar i stan hade jag nog hamnat inom ABB.
Nicklas sträcker lite på sig, som om han gör sig redo för en svårare uppgift. När samtalet leds in på den nya karriären kommer inte svaren med samma självklarhet som när han pratar om hockeylivet.
– Jag har funderat på fastighetsbranschen i flera år. När jag spelade i USA så tänkte jag att det var något jag ville göra när jag kommer hem. Jag kan inte säga att jag kan mycket om branschen men jag är intresserad av den. Det är en av anledningarna till att jag gick med i Industrihus. Jag vill lära mig mer.
Vi lämnar kaféet och går till parkeringshuset för att hämta bilen som Nicklas har fått låna när hans egen Audi A8 är på service. Under bilresan till kontoret genom ett ovanligt höstvarmt Västerås berättar Nicklas Lidström om omställningen att flytta hem. Livet med matcher och strikta träningsrutiner i en storstad har bytts ut mot ett lugnare tempo och mer tid för familjen. Västerås som stad erbjuder en annan enkelhet när barnen kan cykla överallt istället för att skjutsas. Nicklas och Annika Lidström ville att barnen skulle växa upp i Sverige och komma tillbaka till sina rötter.
Äldste sonen, 20-årige Kevin, flyttade hem två år före övriga familjen för att gå i pappa Nicklas fotspår och börja på hockeygymnasiet i Västerås.
– Vi trodde att han skulle bli den svåraste att få med hem eftersom han är äldst. Men nä, det var något som lockade med Sverige. Han ville prova på att gå i skolan här och att spela hockey på skoltid, säger Nicklas något förvånad.
Med direktlinje till en försvarsspelsexpert på hög nivå kan Kevin få värdefulla råd på vägen.
– I början kunde jag ge tips men det har vänt på senare år. Nu är det mer han som ställer frågor.
Alla fyra sönerna spelar hockey och Nicklas är hjälptränare i yngste sonen Lucas ungdomslag i Västerås IK. Men det har inte varit någon aktiv uppmuntran från hans sida som har gjort att de har valt hockeyn.
– Det är snarare så att de har växt upp i miljön, hängt i ishallen och i omklädningsrummet, träffat de andra spelarna i laget och åkt skridskor efter pappas träning.
På kontoret finns delägarna Maria Wallin och Bosse Karlsson på plats. Det märks att trion trivs tillsammans. När de berättar om planerna för företaget blandas fakta med många skratt. Nicklas Lidström må vara är en rookie inom fastighets-branschen, men det vägs upp av intresset och viljan att lära mer. Han har redan hunnit träffat alla hyresgäster.
– Jag ser fram emot att vara med på möten och att vara nära verksamheten. Maria, Bosse och Lasse Pettersson, som också är delägare, har haft bolaget ett tag och har inkörda roller. Patrik Mellgren är kunnig om branschen men Johan Ekholm och jag är mer färska. Vi vill lära oss verksamheten och hjälpa till.
Ett par skisser på projektet som ligger närmast i tiden åker fram på bordet. Nicklas lyssnar uppmärksamt när vd:n Bosse Karlsson pratar om -nyförvärvade OKQ8. En handelsfastighet med, enligt honom, ett guldläge vid en av Västerås mest trafikerade korsningar. Det nya delägargänget klev in när det stod klart att affären skulle gå i lås.
– OKQ8-affären är en av fastigheterna som Industrihus har varit intresserade av länge. Det projektet har vi varit aktivt delaktiga i, säger Nicklas Lidström.
Vi har åkt ner till den stora båthamnen vid Öster Mälarstrand där ett nytt bostadsområde håller på att växa fram. Här har Industrihus två byggrätter alldeles vid vattnet. Förutom en livsmedelsbutik vill staden att Industrihus bygger en restaurang på platsen. Nicklas Lidström bor vid samma strandlinje bara någon kilometer därifrån. Han skulle kunna promenera till den framtida restaurangen. Men båtentusiasten, som äger en 47 fot lång Sea Ray Sundancer, tänker annorlunda.
– Vi kan ta båten dit. Eller vattenskotern, säger han och skrattar där vi står på bryggan när fotografen Pia Nordlander ger honom direktiv. Nicklas ställer sig vant i rätt position. Det är inte första gången.
Vinnarskallen har varit en anledning till varför han stannade kvar 20 säsonger i samma klubb i den slitna industristaden.
– Det viktigaste för mig var att spela i ett bra lag. Detroit Red Wings har alltid varit ett bra lag med chans att vinna Stanley Cup. Ett varmare klimat eller annat lag har aldrig lockat. I botten har målet alltid varit att vinna Stanley Cup och jag tycker jag har haft störst chans att göra det i Detroit.
Men den här gången heter laget Industrihus. Och han är fortfarande en lagspelare.
_________________________________________________
Fakta/ Nicklas Lidström
Verksam: Delägare i Industrihus i Västerås AB och inom Detroit Red Wings som ambassadör och scout för laget.
Född: I Avesta
Bor: I Västerås
Familj: Fru Annika, sönerna Kevin, 20, Adam, 18, Samuel, 14 och Lucas 11.
_________________________________________________
Fakta/Industrihus i Västerås AB
Grundades:Som fastighetsbolag 1997.
Anställda: Inga, samtliga tjänster köps in.
Delägare: vd Bosse Karlsson, Maria Wallin, Lasse Pettersson, Johan Ekholm, Patrik Mellgren och Nicklas Lidström.
Fastighetsbestånd: Drygt 20 000 kvadratmeter, det mesta är av industrikaraktär.
Tio frågor till Nicklas Lidström
Favoritpryl: Min iPhone.
Vackraste huset: Huset vi hade i USA innan vi flyttade till Sverige.
Min bästa egenskap: Jag är målmedveten.
Min sämsta egenskap: Jag är inte bra på att laga mat.
Det går jag igång på: Att gå på en bra konsert.
Det får mig att varva ner: En bra bok.
Senast lästa bok: Alex Fergusons självbiografi.
Platser jag gärna återvänder till: Turcs and Caicos och svenska fjällen.
Favoritmusik: Eminem, Kid Rock och Foo Fighters.
Intressen: Båtliv, har en Sea Ray Sundancer som vi bland annat åkte till Sandhamn i Stockholms skärgård med i somras.
Mest stolt över: Min familj.
