Centerns gruppledare i Stockholm, Jonas Naddebo, vill införa en undantagsregel där de som flyttar till ett område planerat för kulturverksamhet frånskriver sig rätten att klaga på buller.
I Paris har man en modell för att hantera de problem som kan uppstå när ljud från nattklubbar och livescener krockar med närboende. Där kan villkoret för att flytta in vara en underskrift att man inte har rätt att klaga på den verksamhet som var först på platsen.
Centerpartisten Jonas Naddebo kommer nu att lägga en motion om att Stockholm ska införa en liknande ”Parismodell”.
[ Annons ]
Anledningen är enligt honom akut. På torsdag ska beslut fattas om detaljplan för en stor del av Slakthusområdet. Jonas Naddebo befarar att de nattklubbar och livescener som redan hunnit etablera sig hotas när de första hyresgästarena flyttar in i de bostäder som nu börjar byggas.
Planen är att bostäderna i Slakthusområdet ska utformas med förstärkt fasadisolering, genomtänkta planlösningar och tillgång till skyddad sida för lägenheter som berörs av buller. Med de förutsättningarna så är tanken att möjligheten att stoppa en verksamhet med hänvisning till miljöbalken och störande buller begränsas.
Jonas Naddebo är långt ifrån övertygad.
– På varje dragning som stadsbyggnadskontoret gjort så har man varit väldigt tydlig med att de som kommer att bo där kommer att ha möjlighet att klaga på ljudet, och därmed stoppa de verksamheter som finns där idag, säger Jonas Naddebo.
Han har tidigare föreslagit att Stockholm skulle införa en kulturljudzon av liknande modell som Malmö infört i Sofielund. Det avslogs. Hade man arbetat efter en sådan modell hade bostadsbebyggelsen fått anpassa sig redan på detaljplanenivå.
För Slakthusområdet har det redan från start funnits höga ambitioner att skapa en stadsdel där musik och kultur får ta plats. Men Jonas Naddebo menar att det i den nu aktuella detaljplanen verkar vara bortglömt.
– Man har lagt bostäder, och inte kontor, närmare Förbindelsehallen där man nu har konserter. Nu pratar man på stadsbyggnadskontoret om att man kan ha café och loppis där. Det är ju inte riktigt det som stockholmarna vill ha. Nu har man vant sig vid att det är mycket liv och rörelse här. Det riskerar att omöjliggöras om någon enskild klagar.
Att ändra detaljplanen i ett sent skede tror Jonas Naddebo blir svårt. Därför vill han nu utreda om det är möjligt att införa en liknande ”Parismodell” för att hantera buller från verksamheter.
– Där har man bestämt att vissa kulturinstitutioner är så viktiga och fanns på platsen redan innan. Vill man flytta in där så får man avskriva sig rätten att klaga på ljudet, säger Jonas Naddebo.
Politiskt har frågan varit uppe tidigare. Bland annat i form av en riksdagsmotion 2011 att införa ett så kallat störningsservitut. Men i samtliga fall har det avfärdats som inte möjligt inom gällande lagstiftning. Jonas Naddebo säger att han inte haft möjlighet att undersöka hur det rent lagtekniskt skulle gå till att göra det nu.
– Men det är det fina med att kunna lägga en motion. Vi pekar på de utmaningar som finns om man vill stå för att nattlivet är viktigt för staden. Ska vi klara de ambitionerna så får nu staden utreda detta. Staden hamnar ju ofta i juridiska tvister när intressen står mot varandra. Därför tycker jag att man ska våga utmana systemet, säger Jonas Naddebo.
Staden har tidigare tagit fram en vägledning för att underlätta att lösa den här typen av problem och minska de konflikter som uppstår.
Men om man inför en ”Parismodell” – finns det då inte en risk att byggherrar väljer att avtala bort problemet, i stället för den troligen mer kostsamma lösningen vid själva källan?
– Nej, huvudregeln ska såklart vara att vi ska bygga en stad med drägliga livsvillkor. Men just ett område där man från alla politiska håll sagt att både kultur, kontor och bostäder ska rymmas – då måste det finnas möjligheter att hävda en särlösning för vissa verksamheter. Jag ser det mer som en extra försäkring för att musik och kultur inte ska behöva stänga, säger Jonas Naddebo.
Regelverket är snårigt. Konsert- och evenemangsverksamheter omfattas inte av Naturvårdsverkets och Boverkets vägledningar för industri- och annat verksamhetsbuller. Det är därför Folkhälsomyndighetens riktvärden för buller inomhus tillämpas vid bedömning av bullerstörningar. Riktvärden för musik är strängare än för andra ljud. Resonemanget är att ljudet går att känna igen och därför uppfattas som mer påträngande.
– Jag tycker att man kan behöva göra lagändringar. Det är ju ganska knasigt att biltrafik får bullra mer än en levande stad.
