Med onsdagens beslut i parlamentet närmar sig utformningen av de konkreta renoveringskraven. Tobias Walla, som leder arbetet på regeringskansliet, menar att det finns en del missuppfattningar att reda ut.
Det var i tisdags som EU-parlamentet antog EU-direktivet om byggnaders energiprestanda, EPBD. Ett direktiv som enligt de flesta svenska bedömare anses mer balanserat, med färre detaljregleringar och större flexibilitet för fastighetsägare än det ursprungliga lagstiftningsförslaget som presenterades av kommissionen för drygt två år sedan. Rent formellt krävs det också ett formellt antagande i rådet för att direktivet ska kunna träda i kraft.
Men för Tobias Walla, departementssekreterare på klimat- och näringslivsdepartementet, arbete har det mindre betydelse. Det är han som handlägger det svenska genomförandet av direktivet.
– Det förberedande arbetet har redan pågått ett tag. Vi har behövt göra löpande analyser under tiden som förhandlingarna pågått, för att kunna bedöma konsekvenserna för Sverige av olika skrivningar. För vissa delar är det väldigt komplext hur det faktiskt landar, och där behöver vi nu göra en mer fördjupad analys, säger Tobias Walla.
Det finns ju en hel artikel i direktivet som bara handlar om ekonomiska incitament, kompetens och marknadshinder.
Såklart intressant för svenska fastighetsägare är att parlamentets huvudförhandlare Ciarán Cuffe, i samband med parlamentets beslut om EPBD, betonade att det är avgörande att medlemsländerna kopplar ihop EU-fonder med renoveringarna.
– Detta kommer att bli en av de saker vi, tillsammans med relevanta myndigheter, behöver titta på i genomförandet. Det finns ju en hel artikel i direktivet som bara handlar om ekonomiska incitament, kompetens och marknadshinder, säger Tobias Walla.
Från parlamentets sida har man betonat vikten av att koppla samman kravet på energirenoveringar med behovet att minska trycket på de som i förhållande till sin inkomst betalar mest för sin energi. Vad som på EU-nivå brukar betecknas som energifattigdom.
Där förklarar att Tobias Walla att det redan finns EU-medel fonderade till renoveringåtgärder, och särskilt gällande de byggnader som har sämst energiprestanda, som nämns i energiprestandadirektivet, exempelvis EU:s sociala klimatfond och fonden för återhämtning och resiliens. Exakt hur ansökningar kommer att utformas är en öppen fråga.
Är det risk för huggsexa mellan länderna om pengarna?
– Vi vet inte säkert hur det kommer att utformas i praktiken. Men min bedömning är att det finns ganska mycket medel avsatta och att det därför borde räcka.
Men kan det inte uppstå en situation där företag och individer nu väljer att avvakta åtgärder för att istället avvakta EU-medel längre fram?
– Det tror jag nog inte. Trots allt kan man spara åtskilligt genom minskade energikostnader på att genomföra åtgärder redan nu. Nyttan med detta överväger sannolikt vad man eventuellt skulle kunna få i bidrag längre fram. Vi vet ju heller inte exakt hur detta kommer att implementeras och vilken typ av bidrag det handlar om, säger Tobias Walla.
Kravet innebär alltså inte att alla byggnader ska uppnå nybyggnadskrav.
Han menar att behovet av riktade stöd hade varit större om direktivet hade landat i kommissionen och parlamentets förslag med skarpa MEPS-krav (Minimum Energy Performance Standards) på enskilda bostäder. Nu hamnade kraven istället på bostadsbyggnadsbeståndet som helhet i varje medlemsland, vilket ger större flexibilitet att genomföra de åtgärder som är mest kostnadseffektiva.
Där påpekar Tobias Walla att det också figurerar en del missförstånd kring målet till att uppnå ZEB-nivå (Zero Emission Building, nollenergibyggnad) till år 2050.
– Det var positivt att den preliminära överenskommelsen landade i möjligheten att ha olika tröskelvärden på ZEB-nivå för befintliga, respektive nya byggnader. Kravet innebär alltså inte att alla byggnader ska uppnå nybyggnadskrav, säger Tobias Walla.
Varje medlemsland ska ta fram en nationell byggnadsrenoveringsplan, som ett led i uppfyllandet av det långsiktiga målet till 2050. Planen behöver vara framtagen senast december 2026.
– Där ska nödvändiga styrmedel beskrivas utifrån en översikt av byggnadsbeståndet. I byggnadsrenoveringsplanen ska också marknadshinder och eventuella marknadsmisslyckanden analyseras för att man ska kunna landa i politiska strategier och åtgärder för genomförandet, berättar Tobias Walla.
Vilka utmaningar har ni identifierat när direktivet ska implementeras?
– Renoveringskraven kräver att man tar ett samlat grepp och ser till att man når uppsatta nivåer. Utmaningen blir att kunna bedöma hur vi når nivåerna på nationell nivå, och att eventuella styrmedel sätts in där de gör störst nytta.
Men det är väl allmänt för samtliga medlemsländer. Ser ni några särskilda utmaningar för svenska förhållanden?
– Där finns exempelvis kraven på att förse olika typer av byggnader med solceller. Rent lagstiftningsmässigt kan det bli en utmaning hur detta ska genomföras på befintliga offentliga byggnader. Det blir även krav på att den som bor i ett flerbostadshus, bostadsrättsförening eller hyreshus, ska får stärkta rättigheter att sätta upp en laddningspunkt på en parkeringsplats som man förfogar men inte äger. I den typen av frågor ser lagstiftningen väldigt olika ut i olika länder. Där har vi identifierat en utmaning att anpassa det till svenska förhållanden, säger Tobias Walla.
EU-direktivet ska vara genomfört i nationell lagstiftning inom två år. Om inte så kan kommissionen möjlighet att utdela sanktioner till medlemsländerna. Tobias Walla tror att det finns goda möjligheter för Sverige att uppfylla de mer långsiktiga renoveringsnivåerna.
– Det är mycket som ändå sker för att det är ekonomiskt lönsamt. Trots allt så är det byggnaderna med sämst prestanda som har mest att spara, och där finns det också potential att göra stora förbättringar.