Cirkulärt byggande. Kretsloppsanpassning. Hållbarhetsstudier. Ambitiösa program skapas när byggbranschen ska bli klimatneutral. Men vad blir det för arkitektur egentligen?
Ljuset silar ner från stora taklanterniner, in genom både gamla och nya glaspartier och genom de hängande och fristående konstruktionerna av limträ. Det är öppet och stort inflöde av naturligt ljus på Oatleys nya huvudkontor.
Det nära 5 000 kvadratmeter stora gjuteriet förbinder Västra Hamnens universitetsliv och bostadskvarter med innerstaden. Med sin brokiga tegelfasad och nutida tillägg anknyter den gamla varvsbyggnaden till ett historiskt arv som nästan helt rensats bort i det nya Malmö.
[ Annons ]
– Det visade sig att stålstommen var i bra skick, varför inte hänga en del av de nya tilläggen i traversen som har burit flera ton fartygsdelar och propellrar? Och sedan låta konstruktionen vila lätt på golvet.
Stefan Sjöberg, en av de två grundarna till arkitektkontoret Kjellander Sjöberg, förklarar att byggnadens tak fallit in och att det inte ens fanns några våningsplan när de mötte byggnaden för åtta år sedan. Många fönsterpartier var igenmurade, men de klassiska tegelgavlarna var intakta. Den långa ytterväggen mot väster var rätt trasig, men bidrog till byggnadens karaktär.
Samtidigt fanns här också mängder av material att återbruka, en hel del hade redan hamnat i Varvstadens Materialbibliotek: durkplåtar, stålprofiler, perforerad plåt och så förstås mängder av tegel. Att arbeta med en befintlig struktur som ändrats under lång tid ifrågasätter arkitektrollen, men ger också helt andra resultat när man vågar släppa kontrollen och låter idéerna ta spjärn mot historien.
– Vi var inte intresserade av att bara visa upp och lägga fernissa på industriella miljöer som berättar en historia från stadens storhetstid. Vi ville att byggnaden skulle hålla i hundra år till. Det frilagda stålskelettet visade sig användbart, byggnadens generalitet öppnade för en mängd idéer. Vi kunde skapa en slags hållbarhetshierarki där vi började med det som fanns och allteftersom lade till lokala, förnyelsebara material och givetvis även några som inte helt håller måttet, som i sämsta fall mineralull, säger Stefan Sjöberg.
Allt sedan industrialismens genombrott har tabula rasa-metoden varit mottot: riv och bygg nytt. Nu har tiden kommit ikapp och EU:s mål är att byggsektorn ska vara klimatneutral till 2050. Men enligt Naturvårdsverkets statistik står byggsektorn för 40 procent av allt genererat avfall i Sverige. Och bara några ynka procent återvinns. Detta kräver en stor omställning av hela bygg-sektorn.
Men när etik blir en arkitektfråga, vad händer då med estetiken?
– Vilken typ av arkitekt är man egentligen? Vad är det som driver en? Är vi verkligen så hemma i det modernistiska arvet? Måste allt vara nytt och supertydligt? Vi hade tur att gå från husarkitektur till stadsbyggnad, i stället för att lösa alla problem nu så kan man arbeta mer långsiktigt med hållbarhetskraven. Städer skapas och förändras med de människor som bor där. I Gjuteriets fall har vi låtit byggnaden leda processen: Vad finns det här? Vad kan vi använda? Varenda bränd tegelsten berättar en historia, säger Stefan Sjöberg.
Han understryker att beställaren Varvsstaden tillsammans med Malmö stad och Peab tagit sig tid till att utvärdera och utforska både befintlig struktur och historiska värden. Tillsammans med hållbarhetsdokument har det här lett till en visionsstyrd utveckling av området. Att inte köra totalentreprenad utan ha en person på plats varje vecka har varit en förutsättning eftersom så mycket har behövt justeras och ändras på plats under projektets gång.
