Projektet hade sin start 2022 när två byggnader, om 11 000 kvm i Ulleråker, stod i vägen för gator och spårvägar som ska fram. Det givna alternativet hade då varit att ta in en rivningsfirma för att få bort de äldre husen från 1950- respektive 1960-talet.
Men i linje med stadens hållbarhetstänk och med stöd från EU:s NetZeroCities-program beslutade man sig för att driva ett pilotprojekt för att samla lärdomar om demontering som ett alternativ till att riva.
– Vårt mål var, och är fortfarande, att hundra procent ska återbrukas, i vilken mån vi till sist hamnar där är svårt att idag säga, säger programledaren Pär Ridderstolpe på Uppsala kommun.
Fastigheterna står till stor del kvar, demonteringen har inte påbörjats på allvar än. Mycket av det som är gångbart och till och med eftertraktat, som armaturer, golvlister, gamla vägguttag och inte minst ett fint stengolv kommer med största säkerhet att hitta nya hem.
– Målet är att allt ska återbrukas, och prova allt. Av olika skäl kommer vi kanske inte nå hela vägen. Mycket är platsgjuten betong som är svår att återbruka. Vi provar där att viss volym kan återanvändas till exempel som fyllnadsmaterial och inte enbart gå till deponi, säger Pär Ridderstolpe.
I dag är över 5 000 produkter demonterade och det som rent fysiskt lyckas demonteras mäts upp löpande. Olika produktkategorier mäts i olika enheter (antal meter, kg, osv) och därför går det inte att summera det i något relevant nyckeltal i nuläget. Det totala utfallet finns först när demonteringen är klar någon gång i höst. Nu är detta projekt lika mycket en kunskapsbank för framtiden och idag lanseras även boken ”Från hus till hus” med beskrivningar av processen med råd till framtida liknande projekt.
– Vi vill slå hål på en del ”sanningar” om att det ska vara så svårt. Det går mer än man kan tor. Det gäller bara att våga prova, säger Pär Ridderstolpe.
Budgeten för demonteringen är 17 miljoner kronor och det inklusive egen tidprojektering, inventering och oförutsedda kostnader. Hur den slutgiltiga kostnaden står mot att riva kommer man inte exakt veta eftersom det inte gjordes någon upphandling av rivningsföretag.
– När vi i slutet av projektet tittar på vad det totalt har kostat kommer vi dock kunna ta fram både en totalkostnad och en rivningskostnad (nolläget) och jämföra mellanskillnaden. På så sätt kommer vi att få vi insikter om vad ett innovationsprojekt får eller kan kosta extra, säger Per Ridderstolpe och tillägger:
– Vår bild är att det inte så ofantligt dyrt. Tror att det inte kostnadsmässigt är så stor skillnad mot att riva.
Ska metoden användas i flera projekt framåt?
– Vår utgångspunkt är att hellre bygga om än att riva. Men finns det inga alternativ hoppas vi i alla fall att fler tänker som vi. Sedan finns det förstås andra faktorer som spelar in, tid och resurser. Förhoppningsvis är återbruk det nya normala i framtiden och då mindre resurskrävande än i dag, säger Per Ridderstolpe.

