Allt mer avgörs här

I vår är det val till Europaparlamentet. 25 år efter att svenskarna röstade ja till EU präglas Bryssel­politiken fortfarande av svår­begripliga turer. Men också av allt fler skarpa förslag. Snart kanske även bostadspolitiken hamnar där.

Annons:


Den 26 maj – vi hoppas det är varm och solig försommarsöndag – ska vi välja de 21 ledamöter som de kommande fem åren ska representera de svenska partierna i Europaparlamentet. Trots att det är sjätte gången vi går till Europaparlamentsval framstår spelet i EU-institutionernas korridorer fortfarande ofta som avlägset och krångligt för många av oss.

– Jag förstår att det ibland är svårnavigerat, säger Sara Skyttedal som är Kristdemokraternas förstanamn i valet i maj. Medierapporteringen är ofta ganska dålig.

Ja, det är svårnavigerat, inte minst eftersom Brysselprocesserna ofta är både komplexa och utdragna. WU:s energieffektiviseringsdirektiv, som lett till lagstiftning av stor betydelse för fastighetsbranschen, är ett bra exempel. När det trädde i kraft 2012 uppstod problem för svenska fastighetsägare eftersom kravet på individuell energimätning i bostäder var både komplicerat och dyrt att implementera i ett land som Sverige, med kallt klimat, god isolering och fjärrvärme. När riksdagen väl stiftade lag bestämdes det att det att individuell mätning bara skulle införas där det var kostnadseffektivt och teknisk genomförbart, vilket var ett undantag som skrivits in i direktivet. En av dem som arbetat för det undantaget är Gunnar Hökmark, som efter årets val avslutar en femtonårig sejour i parlamentet.

– Jag förstår att det ibland är svårnavigerat. Medierapporteringen är ofta ganska dålig, menar Sara Skyttedal, Kristdemokraterna. Foto: Peter Westrup.

– Det var inget fel på idén med individuell mätning för att spara energi. Men det konstiga var att den behandlade alla fastigheter från Malta till Kiruna likadant, säger han.

Regeringen lät Boverket utreda frågan och fann då att det faktiskt aldrig var kostnadseffektivt att införa individuell hos oss. Det var också det svaret kommissionen fick när man hotade stämma Sverige. Ifjol fick regeringen också motta ett ampert brev från kommissionen som förklarade att Sverige inte uppfyllt sina förpliktelser. Länge var det oklart var det skulle landa, men i det ändringsdirektiv som antogs i december ifjol verkar dock frågan äntligen ha lagts till ro.

– Min bedömning är att med de förändringar som nu gjorts har reglerna landat i enlighet med vad de synpunkter svenska fastighetsägare framfört, säger Fredrik von Malmborg på regeringskansliet som har jobbat med frågan från svenskt håll. Utfallet ligger också helt i linje med det vi från svensk sida drivit i förhandlingen.

– Det är min uppgift som parlamentariker att se till att tillräcklig hänsyn tas till exempelvis skillnader mellan länderna, berättar Gunnar Hökmark, Moderaterna. Foto: TT/Nico Neef.

Gunnar Hökmark säger att han kan förstå den som efter att ha tagit del av ovanstående turer gärna skriver under på den vanliga svenska kritiken om en svårgenomtränglig och övernitisk Brysselbyråkrati, men menar att den också ibland är missriktad.

– Det ligger alltid någonting i den kritiken, all byråkrati riskerar att generalisera för mycket. Men min uppfattning är att energieffektiviseringsdirektivet snarast visar att systemet är lyhört, beslutet blev ju till slut bra, säger Gunnar Hökmark

Han menar att EU-systemet har fungerande institutioner för att hantera olika intressekonflikter. Ministerrådet tar nationell hänsyn och parlamentet bidrar till transparens.

– Det är min uppgift som parlamentariker att se till att tillräcklig hänsyn tas till exempelvis skillnader mellan länderna, säger han.

– Problemet med energieffektiviseringsdirektivet var att det blev lite av en överbudstävling när det gällde regleringarna. Det blir det ofta när sådana här frågor hamnar på EU-nivå. Och vill man inte detaljreglera utmålas man i stället som ondskefull, säger Sara Skyttedal.

Men det är många frågor som lämpar sig dåligt för överstatliga kompromisser.

Men just miljöpolitik är väl ett område där viss överstatlighet krävs?

– Ja, om målen. Men risken med detaljreglering är att man då inte når målen eftersom man fokuserar på fel saker. Enskilda länder kanske snarare satsar på att lösa en liten grej som har detaljreglerats, men missar den stora bilden.

– Mina ideologiska ståndpunkter kan förstås inte en lobbyist påverka, men däremot förklara för mig vilka praktiska konsekvenser en enskild fråga kan få, menar Jakop Dalunde, Miljöpartiet. Foto: Johan Bergmark.

Jakop Dalunde som har suttit i Europa­parlamentet för Miljöpartiet sedan 2016 tycker energieffektiviseringsdirektivet har för låga ambitioner, men håller med om att det passade dåligt för Sverige.

– I Sverige har vi så bra skaltänkande när det gäller fastigheter att om en användare börjar spara in på sin uppvärmning spiller den kostnaden bara över på andra.

Han menar ändå att det till slut blev ”bra och proportionerligt”.

Kan du ändå förstå att den här typen av turer gör det svårt för svenska väljare att förstå EU-byråkratin och känna sig främmande inför den?

– Absolut. Därför är det viktigt att såväl svenska regeringen som enskilda aktörer lägger mer muskler på att försöka påverka och visa när våra förutsättningar är annorlunda. Det gäller att organisera sig och vara närvarande i Bryssel.

Har du något tips på vad man kan göra som enskild väljare?

– Identifiera oss politiker, ta kontakt med oss, följ oss på sociala medier. Jag har jobbat med de här frågorna länge, men knappt någon svensk fastighetsaktör har uppvaktat mig.

Så du vill att vi alla ska bli lobbyister?

– Jag tycker det är rimligt att de aktörer som påverkas av EU-lagstiftning också gör sig hörda. Mina ideologiska ståndpunkter kan förstås inte en lobbyist påverka, men däremot förklara för mig vilka praktiska konsekvenser en enskild fråga kan få.

Martin Lindvall har i sin roll som samhällspolitisk chef på Fastighetsägarna Sverige arbetat en hel del med frågor på EU-nivå. Han menar att vi i Sverige ändå är ganska bra på att hålla koll på utvecklingen i Bryssel.

– Jag tror i grunden inte att vi är sämre än andra, om vi ser till myndigheter, näringsliv och intresseorganisationer. Sedan måste man alltid beakta att vi är en liten medlemsstat och historiskt inte ställt till något större rabalder för att markera avvikande uppfattning, säger han.

– Vi blir lite domedagströtta när kommissionen kommer med nya förslag. Vi tror det är kört. För andra är det startskottet, säger Fredrik Federley, Centerpartiet. Foto: TT/Nico Neef.

En annan som påpekar vikten av att hänga med i EU-politiken är Centerpartiets Europaparlamentariker Fredrik Federley.

– Det går att prenumerera på nyheter från kommissionen, där det mesta kommer enkelt sammanfattat på svenska, säger han och fortsätter:

– Sedan gäller det att ha en bra i närvaro i Bryssel. Ha folk här som lyssnar på panelsamtal och hearingar, det är där kommissionärerna kan hinta om vad som är på gång. Och prata med folk, alltid är det något som läcker.

Martin Lindvall menar att man från Fastighetsägarna sida har bra kontakter och följer aktuella frågor noggrant.

– Som medlem kan man naturligtvis kontakta någon av våra tjänstemän. Upplever man att svenska myndigheter agerar i strid med EU:s regelverk är det också möjligt att kontakta eu-kommissionen direkt. I Sverige är det oftast väldigt enkelt att komma i direkt kontakt med tjänstemän och politiker som arbetar med att bereda beslut.

Fredrik Federley har också engagerat sig för svenska fastighetsägare när det gäller att föra fram deras perspektiv, inte minst när det gäller energieffektiviseringsfrågan. Jag frågar om han kan förstå att den här typen av turer i en fråga som är viktig för många kan göra folk lite irriterade.

– Definitivt. Det är ju den reaktionen man ska få. Men oavsett hur begåvade och insatta tjänstemännen som utformar regelverket är, kan de inte förutsäga exakt hur det kommer bli i alla olika möjliga lägen. Det är därför man behöver reagera, som vi i Sverige har remissförfarande. Även på EU-nivå kommunicerar man vad som är på gång, men vi är för dåliga på att ta till oss. Vi bryr oss för lite.

Och när du säger ”vi”?

– Regeringen, de politiska partierna, intresseorganisationer. De är som är vassast är miljöorganisationerna. De lägger enorma resurser på att påverka. Bönderna är också bra.

Hur sköter sig fastighetsbranschen då?

– Energieffektiviseringsdirektivet är faktiskt enda gången fastighetsbranschen har försökt påverka. Nu är fastigheter inte något som eu har så mycket att göra med direkt, men väl indirekt. Den nuvarande kommissionens gröna agenda kan säkert komma att påverka i andra fall.

När fastighetstidningen senast intervjuade Fredrik Federley 2017 spådde han att energieffektiviseringsdirektivet skulle landa rätt och han är nöjd de senaste ändringarna.

– Problemet är att vi blir lite domedagströtta när kommissionen kommer med nya förslag. Vi tror det är kört då, för andra är det startskottet. Vi har inte riktigt greppat hur apparaten fungerar, fortsätter han.

Vad väntar då runt hörnet för svenska fastighetsägare?

– Om jag får chansa så är det frågan om byggmaterial. Där kan paketet kring cirkulär ekonomi komma in. Det är inget problem att man bestämmer sig för att byggmaterial i hög utsträckning ska återanvändas, men det kan bli problem om man är alltför klåfingrig när det gäller exakta andelar.

– Vi blir lite domedagströtta när kommissionen kommer med nya förslag. Vi tror det är kört. För andra är det startskottet, säger Fredrik Federley, Centerpartiet. Foto: TT/Nico Neef.

 

Ointresse eller EU-byråkratins bristande transparens – vad som är orsak till den ofta knapphändiga bevakningen av dagspolitiken i Bryssel beror på vem man frågar. Men de flesta kan nog hålla med om svårigheten att få insikt och påverka redan innan en fråga formats till ett skarpt förslag. Ett bra exempel som berör stora delar av fastighetsbranschen är det som kallas ”den sociala pelaren”, en deklaration kring sociala frågor som antogs 2017. För frågan om EU-politikens betydelse för svenska fastighetsägare beror ytterst på hur man bedömer EU:s framtid som helhet. Här finns som bekant olika åsikter, där man både mellan och inom länder drar åt olika håll när det gäller en ökad integration mellan medlemsstaterna. En av de stora stötestenarna inför fram­tiden är EU:s roll i just sociala frågor.

”Det här är ingen diktsamling, det är ett program…” försökte kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker inskärpa när den sociala pelaren undertecknades. Hans poäng var att den deklaration EU:s regeringschefer precis beslutat om inte var något fluffigt manifest utan faktiskt något som är tänkt att bli politisk verklighet. Om detta råder dock också delade meningar.

– Den sociala pelaren är det ju tänkt som generella mål. Vackra formuleringar exempelvis om hur man ska kombinera arbete och fritid. Man har ju sagt att det inte är bindande, men har man satt upp gemensamma mål kommer man också vilja följa upp dem. Vi ser redan hur en del av principerna – exempelvis om föräldraförsäkring – har gått till att bli lag, säger Sara Skyttedal.

Nuvarande mandatfördelningen i EU-parlamentet med 751 ledamöter.
Uppgifterna om partigrupperna är från februari 2019.
GUE/NGL 52 platser Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster. Vänsterpartiet är med i denna grupp.
S&D 186 platser Progressiva förbundet av socialdemokrater i EU-parlamentet. Socialdemokraterna och Feministiskt initiativ är med i denna grupp.
De Gröna/EFA 52 platser De gröna/Europeiska fria alliansen. Miljöpartiet är med i denna grupp.´
ALDE 68 platser Alliansen liberaler och demokrater för Europa. Liberalerna och Centerpartiet är med i denna grupp.
EPP 217 platser Europeiska folkpartiet. Moderaterna och Kristdemokraterna är med i denna grupp.
ECR 73 platser Europeiska konservativa och reformister. Sverigedemokraterna är med i denna grupp.
EFDD 41 platser Frihet och direktdemokrati i Europa.
ENF 37 platser Nationernas och friheternas Europa.
GL 22 platser Grupplösa.

När det gäller bostadspolitik har eu ingen kompetens, det vill säga medlemsländerna har inte lämnat över någon beslutsrätt i sådana frågor. Men dels kan naturligtvis även bostäder indirekt påverkas av EU-beslut – det visade ju inte minst turerna kring energieffektiviseringsdirektivet – och dels är det förstås inte givet att det inte skulle kunna finnas en öppning för en mer social bostadspolitik på EU-nivå.

– Den sociala pelaren är ett sluttande plan. Det är inget fördrag, men det är principer som uttrycker vissa ambitioner inför framtiden, säger Martin Lindvall.

Är det något specifikt som du så småningom tror komma att påverka fastighetsägare i Sverige?

– Pelaren innehåller skrivningar om rättigheter för boende och hemlösa som kan komma att få bäring på såväl nationell lagstiftning som i dag styr hur stater och kommuner tillåts stödja enskilda företag på bostadsmarknaden. Det senare handlar inte minst om konkurrensneutralitet, i vilken utsträckning privata och kommunägda bostadsföretag verkar på likvärdiga villkor.

Trots att politikerna i alla fall i ord inte visat den sociala pelaren särskilt stor respekt – Stefan Löfven hör till demsom snarast velat tona ner dess betydelse, trots att han stod som värd för undertecknandet i Göteborg – är det fler som tror att den kan komma att bli viktig.

– Det talas med dubbla tungor kring en europeisk bostadspolitik. Den socialdemokratiska gruppen i parlamentet skriker efter det. I vår liberala grupp har vi en tredjedel som skriker likadant. De konservativa grupperna är mer negativt inställda, men även där finns det dem som vill att eu ska ägna sig åt bostadspolitik. Jag vågar faktiskt inte gissa hur det kommer att gå, säger Fredrik Federley.

– När det gäller den sociala pelaren har vi redan sett skarp lagstiftning när det gäller arbetstider. Bollen är satt i rullning, fortsätter han.

 

Boverket har dragit en liknande slutsats. ”Rätten till bostad stärks […] Rättigheterna är inte utkrävbara, men det är ett viktigt ställningstagande från EU:s sida som kan ge mandat till framtida initiativ på området.” skriver man i ett utlåtande.

Den sociala pelaren är ju ett ganska principiellt och översiktligt dokument – finns det något som säger att det kommer resultera i praktiska konsekvenser?

– Det vet vi inte. Men blotta sannolikheten gör det nödvändigt för oss att bevaka utvecklingen. Starka lobbyintressen – också härifrån Sverige – jobbar för uppluckringar i de regelverk som finns för statsstöd, säger Martin Lindvall.

Gunnar Hökmark är inne på liknande tankar.

– Man bör definitivt ha koll på frågan. Det finns en ohelig allians mellan politiker med olika syften som gärna ser att EU får större inflytande över bostadsfrågor, sedan finns det lite inbyggt i apparaten här i Bryssel att man alltid vill att allt ska bestämmas här, säger han.

 

Annons: