När Sveriges allmännytta i mars bad medlemsföretagen komma in med uppgifter om vakanser i beståndet kom det in siffror som tydligt visar på stora problem med uthyrningen, och det framför allt på mindre städer och orter.
Mellan 74 till 76 procent av bolagen som verkar i städer med färre än 75 000 invånare rapporterade att de har vakanser. För ett år sedan var siffrorna cirka 10 procent lägre.
[ Annons ]
Men även i storstäderna Stockholm och Malmö har något hänt under våren. I Stor-Stockholm är det 40 procent av bolagen som rapporterar vakanser, för ett år sedan var det enbart 9 procent.
Totalt är uppskattningen att det finns cirka 8 000 lediga lägenheter i allmännyttan, och kanske värst av allt, väldigt få av bolagen räknar med att vakanserna ska minska, snarare öka.
Nu är dessa siffror en ögonblicksbild, påpekar Petra Hallberg, chefsekonom hos Sveriges allmännytta.
[ Annons ]
– Vakanser är ofta rörligt och kan förändras snabbt. Det kan även vara så att det inte är samma bolag som svarat vid de olika mättillfällena, säger hon.
Fler bostadsbolag rapporterar vakanser:
Men trenden är trots allt tydlig och den bekräftas även av tidigare mätningar som gjorts av SCB och analysföretaget Evidens. För 2024 talade man om en vakansgrad på runt 8 procent i mindre orter, och för vissa bostadsföretag har sedan 2017 vakansgraderna stigit med upp till 20 procentenheter.
– Det som är nytt är att vi nu även märker av ökningar av vakanser i storstädernas mindre attraktiva lägen. Men det långt ifrån lika stort problem där som på svaga bostadsmarknader, säger Petra Hallberg.
Värst drabbade är det vi kan kalla mitten av Sverige från Småland rakt uppåt till innersta delarna av Norrland. Oftast orter med minskad befolkning och stor utflyttning där det gått snabbt åt fel håll.
För ett litet bostadsbolag är det otroligt höga tal och svårt att hantera
– Där kan det handla om bolag med vakanser på 20 till 25 procent. För ett litet bostadsbolag är det otroligt höga tal och svårt att hantera, säger Petra Hallberg.
Hon anser att det är dags för såväl politiken som kommunerna att anlägga ett perspektiv där fokus mer riktas på det faktum att vi har en demografisk förändring, där färre barn föds, en minskad invandring och en äldre befolkning.
– Vi har under lång tid haft fokus på att bygga bostäder och inte hunnit acklimatisera oss eller anpassa oss till den nya verkligheten. Det måste bli lika spännande att ta hand om det gamla eller till och med riva som att bygga nytt, säger Petra Hallberg.
Hon påpekar att signalerna faktiskt fanns innan den stora migrationsvågen 2015 och 2016.
– Då började man märka av ett överskott av bostäder, men med invandringen kom den frågan bort och nu är vi tillbaka där. Med tanke på den osäkerhet som råder inom ekonomin och på finansmarknaden kan efterfrågan på både bostäder och lokaler dämpas ytterligare, säger Petra Hallberg.
Hennes budskap till regeringen är att inte bara stimulera till nybyggnation utan även till renovering och hållbar omställning till bostadsbolagen. Hon anser även att Statens Bostadsomvandling bör få ett utökat uppdrag för att ge rivningsstöd för att hantera överskottsbestånd på ett hållbart sätt.
Det är dyrt att riva och stöd krävs.
– Vi ska inte se rivningar som ett misslyckande utan mer som en del i en strategisk omställning där man planerar för beståndets framtid. Då kan man behöva minska på vissa ställen och ställa om och bygga nytt på andra ställen, inte minst för att ge äldre människor tillgängliga bostäder nära vård och så där. Men det är dyrt att riva och stöd krävs, menar Petra Hallberg.
En kommun som tog pengarna ur egen kassa var Östra Göinge. Kommunens bostadsbolag Göingehems bostadsbestånd består till stor del av äldre fastigheter, där hela 88 procent av lägenheterna är byggda under 1960-talet eller tidigare och har lägre standard.
Många av husen hade passerat sin tekniska livslängd, vilket gör rivning mer ekonomiskt försvarbart än renovering. Bolaget lät riva cirka 150 lägenheter, och sedan byggde till lika många nya. Man sålde även 150 lägenheter till andra fastighetsägare.
