Plötsligt är kvinnors barnafödande och fruktsamhet något som diskuteras i parlament, på kommunmöten och inte minst i fastighetsbolagens styrelserum. Om den industrialiserade världen går mot en befolkningsminskning kan det leda till att fastigheter blir mindre värda – ja, kanske helt värdelösa.
I den dystopiska filmen Children of Men finns det bara en enda gravid kvinna på hela vår planet – det efter 18 år av ofruktsamhet.
Gator och hus är överfulla av äldre människor som ingen tar hand om eftersom det knappt finns några unga människor kvar på jorden, industrierna står stilla i brist på arbetskraft och världsekonomin är helt raserad och pengar har inte längre något värde. Våldet är hela tiden närvarande.
I detta scenario är förstås de flesta fastigheterna övergivna och förslummade.
Författaren P.D. James, som skrev boken 1992 som filmen bygger på, förklarade barnbristen med att jorden drabbats av en total miljökatastrof som gjort alla kvinnor infertila.
Det domedagsscenariot är inte särskilt troligt, och trovärdighet är förstås inte heller en uppgift för fiktionen. Den ska fånga upp skeenden i vår värld och sedan skruva det några varv.
Men kanske hade P.D. James om hon levt i dag (hon dog 2014) häpnat över att vår planet ändå är på väg att avfolkas, om än på väldigt lång sikt.
Enligt de långa prognoserna från FN kommer världens befolkning fortsätta att öka för att sedan peaka år 2084, då med 10,3 miljarder människor. Sedan viker det nedåt igen:
Har man som undertecknad (född 1955) levt under en tid då världens befolkning nästan trefaldigats känns det rätt bra om vi blir färre. Ur ett resurs-, miljö- och klimatperspektiv tär vi redan kraftigt på vår planet, vilket inneburit att biodiversiteten minskat med flera tusen arter som försvinner varje år.
Och så de ökade utsläppen av klimatgaser som på lång sikt kan göra stora delar av planeten obeboelig. Det är en annan ”effektiv” metod att påskynda en befolkningsminskning.
Men om vi släpper det perspektivet, och håller oss till den krassa ekonomiska verkligheten finns redan i dag en oro i den industrialiserade världen att vi går mot ett tidevarv av minskad tillväxt.
Under de senaste 200 åren har mänsklighetens befolkningstillväxt nämligen gått hand i hand med stora framsteg i levnadsstandard och hälsa: längre liv, friskare barn, bättre utbildning, kortare arbetsveckor och många fler förbättringar.
Även om befolkningen de närmaste åren ökar i världen, till största delen på grund av höga födelsetal i Afrika, så pekar det på lång sikt brant nedåt för Europa, Sydamerika och Asien där de folkrikaste länderna Kina och Indien även de har minskade födelsetal. I Indien, med 1,4 miljarder invånare, har fertilitetstalet sjunkit från 6,2 barn per kvinna år 1950 till knappt 2,0 barn år 2021. Prognosen är att det kan sjunka ner till 1,04 barn till år 2100.
I Japan och Sydkorea har utvecklingen redan pågått under många år och är nere på nivåer som på sikt leder till att länderna avfolkas i snabb takt. I Japan minskar befolkningen redan i dag med en halv miljon varje år och mängden övergivna hus, så kallade Akiyas, är i dag cirka 14 procent av alla fastigheter i landet.
I Korea, där födelsetalet är nere på 0,79 barn per kvinna, lägger regeringen, och även bolagen, stora summor på att på olika sätt uppmuntra kvinnor att föda fler barn – än så länge med föga resultat. Bevisligen är det andra faktorer än pengar som avgör när beslut ska fattas om att skaffa barn. Mer om det längre fram.
ÅTTA MILJONER ÖDEHUS I JAPAN
Akiya betyder tomt hus på japanska och begreppet är välkänt i landet sedan barnafödandet minskat drastiskt från 1930 till i dag. Samtidigt som andelen äldre ökat markant. Om 20 år kommer andelen japaner över 65 år vara nästan 40 procent enligt prognoser. Åtta miljoner bostäder är runt 13 procent av alla hem i landet. År 2030 väntas en tredjedel av alla bostäder i Japan vara övergivna, enligt Nomura Research Institute. Många av husen förfaller och de lokala myndigheterna vet ibland inte ens vilka ägarna är på grund av bristande registerhållning. Hus säljs till vrakpriser och vissa kan man få helt gratis. Källa: DN och CNN
I Sverige har vi faktiskt länge gått mot strömmen. Samtidigt som många av våra europeiska grannar haft födelsetal runt 1,5 barn per kvinna, har vi i Sverige, fram till 2020, fött mellan 1,8 till 2,0 barn per kvinna.
Men när SCB i februari i år konstaterade att fruktsamheten i landet nu är under 1,5 och sedan lakoniskt lade till ”vilket är den lägsta nivån sedan SCB började mäta måttet 1749” var det många samhällsplanerare, kommunpolitiker och inte minst fastighetsägare som fick skrämselhicka. ”Stopp och belägg – har ni verkligen behov av alla förskolor ni planerar för?” utropade Annika Wallenskog, chefsekonom på SKR, när prognosen visade att var tionde förskola kan behöva läggas ner fram till 2027.
När SCB i augusti dessutom konstaterade att befolkningen bara ökat med 1 600 personer första halvåret stod det klart att man i år inte kommer att nå prognosen 30 000 fler svenskar. ”Bebisbromsen – en smocka för bostadsbyggandet”, skrev Dagens Industri och Annika Winsth, chefsekonom på Nordea, konstaterade att ”Byggsektorn och fastighetsmarknaden har ännu inte riktigt tagit in den här utvecklingen, de behöver svälja att demografiska förändringar får konsekvenser”.
Max Barclay, vd på Newsec, har i alla fall haft ögonen på demografin – och det under lång tid. När vi ses på hans kontor vid Stureplan i Stockholm är precis en ny rapport från Newsec sammanställd. Redefining Real Estate Through Demographics är den engelska rubriken, vilket man kanske kan översätta till: Dags att tänka mer demografi i fastighetssektorn.
– Vi har länge tagit befolkningstillväxt för givet, och om den nu viker ner kommer det att få enorma konsekvenser för branschen. Det finns ingen investerare som bygger bostäder där folk inte bor eller kontor där ingen arbetar. Trenden är också att vi krymper ytorna i såväl bostäder som kontor, så det är knappast troligt att en minskad befolkning plötsligt kommer att efterfråga mer utrymme, säger Max Barclay och blickar ut över omkringliggande fastigheter i detta Sveriges ekonomiska epicentrum.
Det finns ingen investerare som bygger bostäder där folk inte bor eller kontor där ingen arbetar.
Nej, han är inte så orolig för att Stockholms innerstad kommer att drabbas, eller andra platser som är attraktiva att bo och arbeta i.
– Men i en krympande värld är fastigheter som ligger på fel ställen överflödiga. Tiden är förbi då man kunde bygga vad och nästan var som helst, och få det uthyrt eller sålt. Det vi redan ser, och kommer se mer av, är att det som är bra blir än mer attraktivt och det som är dåligt blir än sämre – och till och med värdelöst. Det som bankerna kallar ”stranded assets”, säger Max Barclay.
Det sistnämnda innebär att fastigheter som inte längre kan möta hållbarhetskraven, eftersom ingen är villig att betala, sjunker i värde och till sist riskerar att tyna bort likt en strandad val som sakta dör i solen.
Tiden är förbi då man kunde bygga vad och nästan var som helst.
Bevisligen är han oroad över vad som väntar runt hörnet när den rika världens befolkning krymper. Med ett sådant skräckscenario kan man också fråga sig varför någon investerare ska satsa pengar på fastigheter.
– Med minskad tillväxt och en åldrande befolkning blir det inte heller så lätt att tjäna pengar på räntebärande papper, på börsen eller i naturtillgångar. Överlag blir det svårare att få avkastning, vilket leder till en annan fråga, säger Max Barclay: Hur ska våra pensionssystem klara av att ge bra avkastning när det är fler som ska ha pension och färre som pytsar in pengar i systemet?
Han ser att pensionskapitalet går mot ”beds and sheds”, alltså bostäder och lager. På kort sikt behövs fler bostäder. De (minskande antal) barn som föds i dag kommer först om 20 till 25 år efterfråga bostäder, och underskott råder fortfarande i många städer. Med en allt äldre befolkning ser vi även nya behov som senior- och trygghetsboenden.
Logistik är fortsatt intressant på grund av e-handeln. Två segment som investerare är mer försiktiga till, enligt Max Barclay, är kontor och handel.
Men vilka är då drivkrafterna som har lett till minskande barnafödande? Det är ju inte så länge sedan vi betraktade barn som en tillgång – en extra hand som kunde arbeta på gården eller på bruket och den vägen dra in pengar till hushållet. I dag är det snarare tvärtom – barn är en stor utgift.
Enligt beräkningar av Länsförsäkringar är ”prislappen” för ett barn i Sverige från födsel till det fyller 19 år 2 miljoner kronor. Beräkningen har något år på nacken så vi får anta att inflationen sprängt tvåmiljonersvallen. Ska föräldrar dessutom hjälpa till med att skaffa en bostad tillkommer någon miljon till.
FÄRRE BEBISAR NÄR VÄRMEN ÖKAR
En studie i Spanien visar att det finns ett samband mellan extrem värme och barnafödande. Fruktsamheten i Spanien sjönk ungefär nio månader efter extremt varma dagar då medeltemperaturen legat på 25–30 grader. Effekten ökade med temperaturen: för varje extra dag med en temperatur över 30°C var minskningen närmare 0,8 procent. Liknande data finns från länder runt om i världen. Även om denna effekt i allmänhet är liten, kan den växa i takt med att klimatförändringarna accelererar. En teori är att stekhet värme tar ”knäcken” på lusten. Det bekräftas av en liten återhämtning i alla studier under månaderna efter en nedgång i födelsetal. Källa: The Economist.
Fast nu är det inte bara tillgången på pengar som påverkar barnafödandet. Andra faktorer som lyfts är högre utbildning, en mer emanciperad värld där kvinnor gått ut i arbetslivet och inte minst individuella värderingar där barn blir ett hinder för självförverkligande, karriär, resor och fritidsintressen.
Eftersom kvinnor väntar längre med att försöka få barn minskar även möjligheterna, snittåldern för svenska förstagångsmödrar är nu över 30 år. Då är redan gränsen passerad för den mest fertila perioden hos kvinnor som är 18–25 år.
– Man måste må bra, ha positiva framtidsutsikter och verkligen känna att det är värt att få ett barn, säger Matilda Swart Rehn, samhällsplanerare och demograf på Sweco, som själv är tämligen nybliven förälder. Hennes dotter är åtta månader gammal.
Matilda Swart Rehn säger att forskningen nu visar att det finns en ökad oro för vad man sätter barnen i för värld, med konflikter och klimatförändringar. Här tror hon att sociala medier har en särskild skuld till att mata oss med mycket negativa nyheter.
FRAMTIDSORO OCH PSYKISK OHÄLSA GER FÄRRE BARN
Psykisk ohälsa är en av huvuddrivkrafterna till att unga kvinnor väljer att inte skaffa barn. Av dem som är aktivt barnfria uppger nästan en femtedel att psykisk ohälsa är anledningen till deras beslut. I studien som gjorts av Analysföretaget Juni Strategi svarar även 19 procent att en osäker omvärld påverkar deras beslut att få barn. Vår upplevda otrygghet resulterar alltså i att framtida generationer blir mindre än de annars skulle ha varit, och att Sveriges befolkning inte växer i lika stor utsträckning. Studien har beställts av bland andra Linköpings och Lidköpings kommuner.
Fast, påpekar hon, prognoser är inte en exakt vetenskap.
– När jag jobbade på Region Stockholm och fick frågor om prognoser för befolkningsframskrivningar brukade jag säga: ”Det enda vi vet är att det inte kommer att se ut exakt så här. Det enda som är säkert är att vi blir ett år äldre för varje år.”
Så man ska ta prognoser med en nypa salt?
– Det är det enda man kan förhålla sig till, men jag skulle inte rekommendera att planera sin verksamhet 2080 på en prognos gjord i dag. Vi har i historien sett länder som börjat minska i befolkning och hittills inte lyckats vända utvecklingen, men också att trender plötsligt går åt andra hållet.
Jag skulle inte rekommendera att planera sin verksamhet 2080 på en prognos gjord i dag.
Även Martin Kolk, docent i demografi vid Stockholms universitet samt forskare vid Institutet för Framtidsstudier, anser att det är vanskligt att prognosticera på väldigt lång sikt. Han betonar att även om det föds färre barn så får Sverige inget befolkningsunderskott på grund av att vi lever längre.
– Det som verkligen varit en motverkande faktor i Sverige de senaste 25 åren är nettoinvandringen, vilket lett till att befolkningen ökat snabbare än under hela 1900-talet. Under 80-talet hade vi faktiskt en av de äldsta befolkningarna i världen, medan den i dag nästan är den yngsta i Europa, och det är på grund av invandringen, säger Martin Kolk.
Även om vi inte har flyktinginvandring kommer det vara många som söker sig till Sverige för arbetskraftsinvandring.
Med den stora befolkningstillväxten i Afrika tror han att invandringstrycket till Sverige kommer att öka, förutsatt att politiken i Europa inte lyckas stänga gränserna.
– Även om vi inte har flyktinginvandring kommer det vara många som söker sig till Sverige för arbetskraftsinvandring. Så kommer det sannolikt även att fortsätta. Fast det kommer säkert bli färre som flyttar hit från länder i östra Europa som Rumänien, Polen och även Ukriana, där befolkningen minskar mer än i Sverige, säger Martin Kolk.
Tillbaka till Max Barclay på Newsec. Han har i den senaste rapporten beskrivit hur vi landar i ett mer normalt läge efter pandemi, krig, inflation och räntechocker.
Är demografi viktigare än ränta och inflation?
Han sitter tyst en stund och suger på frågan.
– Jag gillar inte ordet viktigare, men det är mer relevant. För om någon frågar mig ”hur ser den demografiska utvecklingen ut?” så är trenden rätt tydlig om man drar ut tangenterna. Men om någon frågar mig om räntan om tio år vågar jag inte att gissa – det är så volatilt och och svårt att planera. Det är därför som politiken och även fastighetssektorn skulle behöva adressera demografi mer.
David Grossman
ÖKAD BOSTADSBRIST FÖR ÄLDRE
Var ska alla våra äldre bo? Den frågan ställer sig fastighetsbolaget Hemsö i en ny rapport.
– Det här är ett samhällsproblem som inte riktigt tagits på allvar, säger Anna Marand, projektutvecklingschef på Hemsö.
I rapporten, ”800 000 över 80 år – var ska Sveriges allt fler äldre bo?” har Hemsö intervjuat politiker i fem kommuner: Malmö, Danderyd, Nyköping, Umeå och Eskilstuna.
– Vi ville belysa de stora utmaningarna kommunerna står inför. Det handlar om brist på äldreboende, men kanske ännu mer om personalbrist, säger Anna Marand, projektutvecklingschef på Hemsö, som varit med och tagit fram rapporten.
HEMSÖ
En av Sveriges ledande ägare av samhällsfastigheter. Förvaltar och utvecklar fastigheter för äldreboende, utbildning, vård och rättsväsende. Äger 475 fastigheter över hela Sverige. 257 av fastigheterna har äldreboende som hyresgäst.
2022 var en av tjugo svenskar över 80 år. Fram till år 2030 förväntas den siffran stiga till nästan en av tretton. Det motsvarar totalt 800 000 personer. Av de som i dag är 80+ har cirka 14 procent behov av äldreboende. Och enligt Boverket har redan nu 109 kommuner svårt att möta det behovet.
Ett sätt att skapa fler bostäder skulle kunna vara att bygga in en flexibilitet redan från början. Om behovet skulle förändras, till exempel färre skolbarn och fler äldre, skulle lokaler kunna byggas om. Men det finns flera hinder.
– Det skulle bli dyrt och komplicerat eftersom skola och äldreboende har helt skilda behov när det gäller lokaler. Dessutom kanske den förändringen ligger långt fram i tiden. Och då är risken att regelverket har förändrats så att det inte ens är möjligt att bygga om.
Däremot ser Anna Marand stora möjligheter att tänka flexibelt genom att samla olika verksamheter som kan stödja varandra i en och samma fastighet. Till exempel skolverksamhet, äldreboende, vårdcentral och kanske service i form av en matbutik.
”KAN VI BYGGA BORT ENSAMHETEN?”
– Framöver kommer vi att behöva bygga både äldreboenden och trygghetsboenden. En viktig fråga vi ser är att ensamheten har blivit den nya folksjukdomen.
– Det drabbar främst kategorin 80+. Inte sällan kvinnor som blivit änkor. Hur förebygger vi det? Kan vi bygga bort ensamheten?
När det gäller boende för äldre som fortfarande är pigga är trygghetsboende med lokaler för måltider och samvaro ett alternativ. Kruxet, menar Anna Marand, är att nyproduktion är dyrt. Det innebär i sin tur höga hyror.
– Många äldre bor i dag relativt billigt. Kanske i en villa som är avbetalad, eller en lägenhet med låg hyra. Då är steget till en dyr hyresrätt långt.
– Om trygghetsboende ska vara ett alternativ på allvar behöver nog samhället gå in och sänka trösklarna, till exempel genom ökade subventioner. På så sätt kan hemtjänst effektiviseras och flyttkedjor skapas. Det skulle gynna samhället i stort.
Att möta de äldres behov handlar inte bara om att bygga mer. Många äldre vill bo kvar hemma så länge det går. Och för att det ska vara möjligt behövs, ofta i hög grad, hjälp av hemtjänst.
– Här pekar kommunerna på att det blir svårare och svårare att attrahera personal, både till hemtjänsten och äldreomsorgen. Det är i högsta grad en prioriterad fråga.
”HUR HITTAR VI DUKTIGA MEDARBETARE?”
– Vi bygger ungefär ett nytt äldreboende med 60–80 platser vartannat år. En utmaning är planerbarheten och leveranstiden. Vi vill inte trycka på knappen för tidigt eller för sent. Målbilden är att byggtiden ska vara 24 månader från beställning till färdigt boende.
– En annan stor utmaning är kompetensförsörjningen. Hur hittar vi duktiga medarbetare?
Anna Marand menar att digitalisering och teknik kan skapa nya möjligheter. På äldreboende kan till exempel sensorer och anonym kamerabevakning användas. Det vill säga teknik som larmar om något händer, men som inte visar vem som till exempel har ramlat.
– Ny teknik kan bidra till att personalstyrkan kan minskas och ge befintlig personal möjlighet att lägga mer tid på omvårdnad, säger hon.
En annan slutsats i rapporten är att kommunerna måste bli modigare i att tänka annorlunda och nytt när det gäller samverkan och samarbeten.
– Det finns för många silos inbyggda i systemet. Många äldre hamnar mellan stolarna, vilket innebär att vård inte kan bedrivas kostnadseffektivt. Utgångspunkten bör vara att främja det som är bäst ur ett samhällsperspektiv, och inte bara för den enskilda kommunen eller regionen.
Susanne Glennegård