En debatt om samhällsfastigheter i allmänhet och försäljning av skolfastigheter i synnerhet har blossat upp. Men från rikspolitiken har det varit relativt tyst. Som civilminister är Ida Karkiainen (S) ansvarig för regeringens samarbete med landets kommuner och regioner. I höstas tog Socialdemokraterna ett kongressbeslut om att begränsa vinster i skola och omsorg. Ida Karkiainen menar att det även kan innefatta fastigheter inom välfärden.
– Vi har ju från regeringens sida sagt att vi ska ta tillbaks den demokratiska kontrollen över välfärden. Att som kommun inte ha rådighet över sina egna fastigheter avsedda för välfärdens verksamheter är ett sätt att tappa kontrollen. Så detta är naturligtvis något vi tittar på och följer noga. Men å andra sidan råder det kommunalt självstyre och det finns i många fall goda skäl bakom att man väljer att sälja fastigheter för att sedan hyra, säger Ida Karkiainen.
[ Annons ]
I den kritik som dykt upp, bland annat i samband med försäljningen av skolfastigheter i Stockholm, har det pekats på hur kommunen riskerar att förlora rådighet över sina skollokaler och att försäljningarna i sig kan driva på friskolornas expansion. Det har också pekats på att den vinstbegränsning Socialdemokraterna vill se skulle kunna förbigås genom höjd hyra, som istället blir vinst i ett dotterbolag som äger skolfastigheten. Men Ida Karkiainen säger sig inte se något skäl att lägga sig i kommunernas affärer.
– Inte i nuläget. Men vi håller som sagt ögonen på frågan. Det vi från regeringens sida poängterar är att vi utav kommunerna förväntar oss en god ekonomisk hushållning, med medborgarnas bästa för ögonen. Och där har ju bland annat SKR pekat på att det sällan är en lönsam affär att sälja sina verksamhetsfastigheter.
Tydlig med att hon, av rent ideologiska skäl, ser denna typ av försäljningar som problematiska, betonar Ida Karkiainen att det ofta finns fler orsaker bakom en enskild kommuns beslut.
– Det kan handla om att en kommun säljer fastigheter som ett sätt att få igång fler etableringar inom ett område. Så man kan inte bara peka på en enskild försäljning som oklok. Men precis som Annika Wallenskog lyfte fram så är detta något som behöver debatteras mer, säger Ida Karkiainen.
Hon syftar på Annika Wallenskog, chefsekonom på SKR, som nyligen intervjuades i Fastighetstidningen. Där spådde hon visserligen en nedgång i transaktioner mellan kommun och privata bolag. Dels på grund av ett allt större opinionstryck som ifrågasätter kommunens affärer. Dels för att vi inte längre står inför samma befolkningsökning. Men samtidigt betonade Annika Wallenskog det stora behovet av investeringar i äldreboenden. Även Ida Karkiainen tycker att kommunerna kan göra klokt i att då släppa in privata investerare.
– Jag kommer ju själv från Norrbotten. Här är det många kommuner som är befolkningsmässigt små men samtidigt med en hög andel äldre. Ofta kan det vara enklare att låta ett privat bolag bygga för att sedan hyra in sig, eftersom man bedömer att man inte klarar att ta den initiala investeringen. Samtidigt behöver man ha ett långsiktigt perspektiv och fundera över om man verkligen kommer att tjäna på det sett över 25 år.
Många kommunpolitiker motiverar beslut att sälja med att man måste minska sin låneskuld. Om samhället inte har råd att äga sina egna samhällsfastigheter längre – kan det då behövas något riktat statligt investeringsstöd riktade till fastigheter i välfärden?
– Det är en intressant fråga som vi kan få anledning att komma tillbaks till. Jag följer kommunernas utveckling noga och ser då att det finns stora investeringsbehov. Men bara från år 2019 har vi från statens sida skjutit till hela 22,5 miljarder i generella bidrag. Där bör kommunerna få skapa egen rådighet över vad som bör prioriteras.
