Den 1 januari 2027 träder kravet på fastighetsnära insamling av förpackningar i kraft. Det innebär att alla svenska hushåll i flerbostadshus ska ha möjlighet att sortera plast, papper, metall och glas direkt vid sin fastighet. Men trots att datumet är satt, väljer många fastighetsbolag att avvakta. Det är ett beslut som kan komma att kosta på flera sätt, såväl ekonomiskt som miljömässigt.
En av de faktorer som bidrar till att fastighetsbolag väljer att avvakta är osäkerheten kring vad lagkravet faktiskt innebär i praktiken. Många fastighetsbolag saknar i dag tillräcklig kunskap om vad FNI konkret kräver av dem — vilka fraktioner som omfattas, hur utrymmen ska utformas och vem som ansvarar för vad i kedjan mellan fastighetsägare, kommun och avfallsentreprenör. Till detta kommer frågor om kommunala undantag och variationer i hur kommunerna tolkar och tillämpar regelverket, något som skapar förvirring och i värsta fall riskerar att leda till att fastighetsbolag gör fel investeringar eller missar viktiga deadlines.
[ Annons ]
Det är ett problem som inte enbart kan lösas av fastighetsbolagen själva. Staten och kommunerna har ett ansvar att kommunicera tydligare direktiv, ge konkret vägledning och säkerställa en enhetlig tillämpning av regelverket. Utan detta riskerar osäkerheten att slå tillbaka mot de fastighetsägare som faktiskt försöker göra rätt och i förlängningen mot de boende och den miljö som lagstiftningen är till för att skydda.
Att anpassa en fastighet för fastighetsnära insamling handlar om att se över soprum och miljöstationer, kontakta kommunen, upphandla entreprenörer och informera de boende. Men omställningen handlar också om hur fastighetsbolag faktiskt följer upp och optimerar sin avfallshantering över tid. Det räcker med andra ord inte att ha rätt kärl på plats.
För att få full effekt av investeringen behöver fastighetsbolag också förstå hur avfallshanteringen faktiskt fungerar över tid. Med digitala verktyg som följer fyllnadsgrader, sorteringsnivåer och hämtningsbehov blir det möjligt att fatta bättre beslut, optimera driften och minska restavfallet mer effektivt. För fastighetsbolag med stora bestånd är detta inte en extra funktion, utan en förutsättning för att omställningen ska leverera verkliga resultat.
Idag hamnar en tredjedel av alla förpackningar som slängs i restavfallet och eldas upp, något som innebär en ökad kostnad för fastighetsbolagen men också ett onödigt slöseri med resurser. Mätningar som vi har låtit göra visar att restavfallet minskar med i genomsnitt 42 procent när fullständiga sorteringsmöjligheter finns tillgängliga.
Restavfallet minskar med i genomsnitt 42 procent när fullständiga sorteringsmöjligheter finns tillgängliga.
Men vad innebär det då i praktiken? För ett bostadsbolag med 5 000 lägenheter handlar det om 1,3 miljoner liter mindre restavfall per år. Räknar man på kostnadsskillnaden mellan ett restavfallskärl på 660 liter som kostar cirka 8 500 kronor per år och ett motsvarande förpackningskärl på cirka 1 500 kronor per år, landar den årliga besparingen på över 1,1 miljoner kronor. Årligen.
Bortom kronor och ören finns också en annan dimension och fara med att vänta som fastighetsbolag inte bör underskatta: vad det signalerar till de boende. Hyresgäster och bostadsrättsinnehavare ställer i dag allt högre krav på sina fastighetsägare. Hållbarhet och möjlighet till hållbar avfallssortering ses inte längre som något som är trevligt att ha, utan något de boende förväntar sig. Ett fastighetsbolag som proaktivt inför sorteringsmöjligheter, informerar sina boende och gör det enkelt att göra rätt, bygger förtroende och stärker sitt varumärke.
Hållbarhet ses inte längre som något som är trevligt att ha,
utan något de boende förväntar sig.
Det finns också en praktisk aspekt för de boende. Studier visar att materialåtervinningen ökar markant när hushållen inte behöver transportera förpackningar till en återvinningsstation. Just själva enkelheten är nyckeln, och denna kan bara levereras om fastighetsägaren har gjort sitt jobb i tid med välplanerade och tillgängliga sorteringsutrymmen som faktiskt fungerar i vardagen.
Att vänta med omställningen vad gäller fastighetsnära insamling är således att göra sig själv en björntjänst. Lagkravet är satt och kostnaderna för att vänta är konkreta. Dessutom underskattas ofta tidsåtgången för själva omställningen, något som gör att de som väljer att avvakta till sista stund riskerar att inte hinna innan lagkravet träder i full kraft. De fastighetsbolag som redan påbörjat arbetet har med andra ord ett försprång som växer för varje månad som går.
Kort sagt – varje dag som går där ett fastighetsbolag väljer att skjuta upp denna omställning är en dag de betalar för mycket för sitt avfall, en dag de boende saknar möjlighet att sortera rätt och en dag där miljön får bära konsekvenserna.
Nora Sørsdahl, vd REEN
