I mitten av juli beslutade regeringen om ett kommittédirektiv som ska utreda hur bostadsbyggande kan öka i anslutning till områden av riksintresse för totalförsvarets militära del. En särskild utredare ska kartlägga vilka hinder som finns i dagens regelverk, särskilt kopplat till buller och miljöbalkens prövningar, och lämna förslag – inklusive författningsförslag – som möjliggör bostadsbyggande utan att försvarets nuvarande eller framtida verksamhet begränsas, vare sig på kort eller lång sikt.
Bakgrunden är den snabba upprustningen av totalförsvaret efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och Sveriges Natomedlemskap, med stora investeringar i krigsorganisation, materiel, personal och infrastruktur. Samtidigt finns ett fortsatt behov av ökat bostadsbyggande, och regeringen vill hitta lösningar där de två intressena inte krockar.
[ Annons ]
– Parallellt med utbyggnaden av totalförsvaret är det angeläget att öka bostadsbyggandet och att hitta lösningar där både Försvarsmaktens verksamhet och människors behov av bostäder kan tillgodoses, säger infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson.
Försvarsminister Pål Jonson framhåller att regelverken ska bli mer ändamålsenliga utan att försvarets verksamhet begränsas i efterhand, medan Liberalernas bostadspolitiska talesperson Patrik Karlson menar att det snarare är föråldrade bullerregler som är problemet än viljan att bygga bostäder eller Försvarsmaktens övningsbehov.
Frågan är inte ny för fastighetssektorn. Konflikter mellan bostadsbyggande och Försvarsmaktens bullerkrav har redan blossat upp på flera håll, bland annat kring Malmens flygplats i Linköping, där ett planerat studentbostadsprojekt i flera år stått mot Försvarsmaktens oro för att ett godkännande ska bli prejudicerande för framtida flygtillstånd.
Utredningen ska redovisas senast den 1 september 2027, vilket innebär att eventuella lagändringar ligger flera år bort. Och även om uppdraget formellt handlar om att riva hinder snarare än att bygga nya, är Försvarsmaktens grundhållning att undvika allt som kan tolkas som prejudikat för inskränkningar i verksamheten knappast förändrad av ett kommittédirektiv. Den faktiska byggpotentialen i dessa lägen, även efter en eventuell regelreform, riskerar därför att förbli begränsad.
