– I den senaste rapporten sa vi att vi hade en återhämtning i sikte, så blev det inte riktigt, säger Ted Lindqvist, vd och partner på Evidens, när han under seminariet presenterade rapporten Återhämtningen uppskjuten – men vändning i sikte.
Den här gången pekar dock det mesta på att vändningen är på gång.
[ Annons ]
– Räntorna har halverats sen toppen för ett och ett halvt år sedan, reallönerna växer och regeringen levererar historiskt stora finanspolitiska satsningar, varav större delen kommer hushållen till del, säger Nathalie Brard, chef fastighetsmarknad på Fastighetsägarna Stockholm, i en kommentar till rapporten.
Det vänder dock inte över en natt, och någon rekordfart uppåt blir det inte. Ted Lindqvist presenterade ett ganska rakt svar på varför den efterlängtade återhämtningen på Stockholms bostadsmarknad inte skett än: Vi känner oss helt enkelt fattigare.
Trots att realinkomsterna har börjat öka, leder global oro och osäkerhet till försiktighetssparande i stället för ökad konsumtion.
Ted Lindqvist underströk att bostadspriserna måste stiga för att fler projekt ska bli lönsamma och för att byggandet överhuvudtaget ska kunna komma i gång. Ett ökat byggande förväntas tidigast under 2026–2027.
Nu är många av de projekt man planerat inte längre genomförbara
Gällande stadens beredskap framåt konstaterade Oscar Lavelid, stadsutvecklingsstrateg/byggeneral på Stockholms stad, kommunens roll i att ta fram planer.
Han beskrev också hur marknadssituationen tvingar staden att ändra arbetssätt.
– Tidigare, runt 2020, kunde vi bygga hur mycket som helst. Nu är många av de projekt man planerat inte längre genomförbara på grund av det ekonomiska läget, säger Oscar Lavelid.
Han menar att man i vissa fall måste börja planera om projekt, eller nöja sig med befintlig infrastruktur för att dra ner på kostnaderna som kommuner ådrar sig.
I den politiska panelen under seminariet uttryckte oppositionsborgarrådet Christoffer Fjällner (M) oro för Stockholms ekonomi, särskilt stadens rekordskuld och kraftigt ökade räntekostnader.
Han krävde också ett omtag av de nuvarande, enligt honom orealistiska, byggmålen. Han kritiserade det nuvarande fokuset på att allmännyttan ska bygga mest, och vill se att markanvisningar primärt går till privata aktörer som är redo att bygga.
Finansborgarrådet Anders Österberg (S) försvarade stadens strategi. Han medgav att målet att bygga 140 000 bostäder fram tills 2035 är högt ställt, men anser ändå att det är möjligt att genomföra.
– Stockholm har unika dragningskrafter och är ett internationellt föredöme. Även om det inte låter så när man lyssnar på Christoffer, så skiner faktiskt solen idag.
Han argumenterade för vikten av att ständigt arbeta med enkla och tydliga regler, och att arbetet med markanvisningar måste vara tydligt och transparent för byggherrar i staden.
Viktor Mandel, vd på Hemvist, betonade att utan ett starkt politiskt tryck får man inte igenom några planer alls. Han menar att byggandet nu är begränsat till små volymer på platser med stark efterfrågan.
Anneli Jansson, vd på Humlegårde, lyfte samtidigt fram vikten av tillgängliga, attraktiva boenden för de som vill jobba i storstaden.
– Bostadsbristen gör att företag väljer bort Stockholm för att i stället etablera sig i konkurrerande nordiska städer, då de inte kan erbjuda sina anställda bostäder, säger hon.
Nathalie Brard fokuserade i stället på de strukturella problemen.
Det absolut största problemet på hyresrättssidan är hyressättningssystemet
Hon beskrev en krock mellan kommunala och nationella regelverk.
– Det absolut största problemet på hyresrättssidan är hyressättningssystemet, som skapar extrem osäkerhet i intäkterna eftersom de inte följer fastighetsägarnas ökande kostnader.
Hon menar att det inte går att bygga billigt med det nuvarande systemet och uppmanade Stockholms stad att trycka på regering och riksdag att för att ändra de nationella regelverken. Staden bör göra vad den kan för att tillämpa gällande regelverk på ett sätt som begränsar regelverkens negativa effekter på byggandet.
