Den svenska bostadsdebatten tar en inandningspaus tills det möjligen går att skönja konturerna av en regeringsbildning. Men i förra veckan presenterade EU-kommissionen sitt förslag till en Affordable Housing Act. Förslaget ska ge myndigheter på pressade bostadsmarknader verktyg att begränsa dels korttidsuthyrning, dels förvärv och användning av bostäder som inte är permanentbostad. Åtgärderna är frivilliga, tidsbegränsade och kringgärdade av beviskrav.
Kanske var den svenska inandningspausen redan påbörjad. Mottagandet var överlag ljummet. Men Martin Lindvall, samhällspolitisk chef på Fastighetsägarna, menade att varningsklockorna borde ringa.
[ Annons ]
– EU-kommissionen öppnar för begränsningar av människors rätt att förvärva och använda bostäder. Här måste egendomsrätten värnas, sa han.
Marie Linder, förbundsordförande för Hyresgästföreningen, välkomnade riktningen men höll handen på nödbromsen. De båda betonade att bostadspolitiken måste förbli en nationell kompetens. Den förste med äganderätten som skäl, den andre med den svenska modellen.
En utblick visar att det ser ganska likt ut i merparten av medlemsländerna. Förslaget har inte utlöst någon bred folklig debatt på egen hand. Reaktionerna är snarare interna: partigrupperna i parlamentet och ägar- och branschorganisationer. EPP, den konservativa och kristdemokratiska partigruppen som är störst i EU-parlamentet, framhåller att lösningen ligger i ökat byggande och är oroat över restriktioner på andrahem. De gröna och vänstern menar tvärtom att förslaget är för tandlöst. Ribban för att få använda reglerna, alltså kravet att bevisa skada under tre år och att ingen lindrigare åtgärd räcker, är satt så högt att verktyget riskerar bli oanvändbart. Airbnb, för sin del, menar att akten inte tillför en enda bostad till långtidsmarknaden.
[ Annons ]
Undantaget är Italien. Confedilizia, Italiens motsvarighet till Fastighetsägarna, efterlyste en allians mot förslaget. Regeringspartierna på högerkanten anslöt. Fratelli d’Italia anklagade kommissionen för att inskränka äganderätten och inkräkta på medlemsstaternas kompetens. Forza Italia ville skriva om förslaget och Lega varnade för statliga ingrepp i det privata ägandet. Demokratiska partiet välkomnade däremot kommissionens inriktning och Femstjärnerörelsen kallade förslaget otillräckligt. Det italienska rabaldret förklaras dock troligen till stor del av att motstånd mot Bryssel är inrikespolitiskt gångbart för regeringspartierna.
I Spanien, där striden om turistuthyrning och stigande priser redan är het, lades snarare rent praktiska aspekter på kommissionens förslag. Det uttrycks förhoppningar om att förordningen ska ge juridiskt stöd åt städer som Barcelona och Madrid, som gång på gång vunnit i domstol men fått lägga år och pengar på varje process.
Överlag glider debatten om förslaget in i de nationella turism-, Airbnb- och bostadsdebatter som redan pågår, som Barcelonas utfasning av turistuthyrning till 2028, Portugals nya hyreslag, Nederländernas turistuthyrningslag från i somras och Frankrikes lag från 2024.
