I måndags kväll fattade Stockholms kommunfullmäktige beslut om att sälja Gubbängens gymnasium och Tensta gymnasium till Internationella engelska skolan respektive Hemsö. Frågan om försäljningen av sju skol- och förskoleverksamheter till SBB har temporärt stoppats efter krav på återremitering från minoriteten.
Det är beslut som föregåtts av intensiv debatt. Intensiv för att handla om samhällsfastigheter ska sägas. För frågor kring huruvida kommuner själva ska äga sina fastigheter för kärnverksamheten eller inte har rönt relativt lite uppmärksamhet.
[ Annons ]
Men Annika Wallenskog, som är chefsekonom på Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, spår att samhällsfastigheter kommer att debatteras allt mer. Hon menar att bolag verksamma inom sektorn nog bör kalkylera med viss politisk risk kring affärerna framöver.
– Jag ser faktiskt två skäl till att det kan komma att bli en viss nedgång transaktioner mellan kommun och privata bolag inom samhällsfastigheter. Det ena är att opinionstrycket som ifrågasätter kommunens affärer kan öka allt mer. Men det andra är att vi faktiskt inte längre står inför samma befolkningsökning som för några år sedan. Då är ju naturligtvis behoven inte längre lika stora, dessutom kanske det finns resurser inom den egna kommunen att göra de investeringar man behöver göra, säger Annika Wallenskog.
Hon är noga med att påpeka att man på SKR har inte gått ut med någon rekommendation till kommunerna om att sälja eller inte.
– Vad vi betonar är att det beror väldigt mycket på…
En sak det beror på är kommunens lånesituation. Men Annika Wallenskog betonar att kommunerna relativt sällan egentligen har svårt att skaffa sig likviditet.
– Vissa kommuner kan uppfatta det som att Kommuninvest säger att det finns ett tak för hur mycket man får låna per invånare. Då kanske man tar ett beslut att sälja delar av sitt fastighetsbestånd utifrån det, säger Annika Wallenskog.
Ett annat skäl är att kommunen behöver göra stora renoveringar. Där menar Annika Wallenskog att det mycket väl kan vara så att ett privat bolag kan lösa det billigare i egen regi.
– En annan orsak kan vara att kommunen vill lägga mindre administrativa resurser på sina fastigheter för att renodla verksamheten. Å andra sidan så kan man då missa de stordriftsfördelar man tidigare hade, säger Annika Wallenskog.
Men till syvende och sist är det trots allt är mer lönsamt att äga än att hyra. Just den fråga som nu hamnat i debattens fokus.
– Men debatten behöver breddas. Framförallt behöver samhällsfastighetsbolag bli bättre på att berätta vilka andra nyttor de kan bidra med, säger Annika Wallenskog.
Och då ser Annika Wallenskog framförallt framför sig ett fokus på äldreboenden där behoven kommer vara fortsatt stora.
– Vore jag i branschen skulle det i alla fall vara vad jag skulle koncentrera mig på.
Annika Wallenskog tror exempelvis att kommunerna kommer att vara intresserade att låta bolag lämna bud på både att driva verksamheten och bygga lokalerna.
– Det kan också handla om sådana nyttor som att snabbt kunna bygga om och renovera efter ändrade behov och förutsättningar. Där borde bolagen kunna bidra med erfarenheter som de gjort i andra kommuner – allt ifrån tekniska innovationer till alternativa sätt att bedriva verksamheten. När vi har pratat med kommunerna om vad som styr valet att sälja eller inte, så handlar det betydligt mer om att få hjälp med utveckling än om rena lönsamhetskalkyler, säger Annika Wallenskog.
Hon menar också att bolagen borde kunna bli bättra på att berätta hur fastighetsutveckling kan stödja social hållbarhet.
– Det är inget jag tänkt närmare på i detalj. Men det skulle kunna handla exempelvis att kunna kombinera en skola med andra typer av verksamheter och då samutnyttja lokaler på ett effektivt sätt.
