Vi ses en dag i mitten av mars på tankesmedjan Arenas kontor som ligger bara något kvarter från LO-borgen i Stockholm. Båda är eniga om att bostadspolitik även i år inte blir en het valfråga och att det är de två ytterlighetspartierna till höger och vänster som sitter på jokrarna när det kommer till ändringar i hyressystemen.
Bostadspolitik är sällan en valfråga, ser ni skäl till att det kan bli så i år?
[ Annons ]
Lisa Pelling (LP): Nej, möjligen lokalt – där finns det ju alltid starka känslor kring nya bostadsområden. Vad gäller den statliga politiken kan bostadsfrågan dyka upp som en proxy för att beskriva vilket samhälle vi vill ha – ska fördelning styras av marknadskrafter eller av människors behov. Kanske också i debatter om skatter när det ensidigt gynnar det ägda boendet, med ränteavdrag och rotavdrag.
Fredrik Kopsch (FK): På riksplanet tror jag inte heller att det är särskilt stort intresse för bostadspolitik. SD kommer inte att driva frågan. De är mot fri hyressättning, det är jag inte förvånad över. Hyresgästföreningen hade ju en kampanj mot Sverigedemokraterna och valde 2018 att stoppa det de kallade ”Sverigedemokraternas hyresschock”, vilket jag tror att Sverigedemokraterna själva har bedömt kostade dem ganska många väljare.
För Socialdemokraterna har bostadspolitiken ofta betraktats som en del av arbetsmarknadspolitiken, man ska bygga jobb för att skapa jobb åt byggnadsarbetarna
För Vänsterpartiet tycks det vara en av de viktigare frågorna?
LP: Jo, vänstern anser att bostäder inte ska styras av marknadslogik, utan borde vara en del av välfärden. Hyresgästföreningens slogan har ju varit: ”Välfärden börjar i bostaden.” Det är något som Vänsterpartiet också står bakom.
För Socialdemokraterna har bostadspolitiken ofta betraktats som en del av arbetsmarknadspolitiken, man ska bygga bostäder för att skapa jobb åt byggnadsarbetarna. Det riskerar att bli lite problematiskt under kommande år med en kraftigt förändrad demografi. I delar av landet kommer det snarare handla om att riva bostäder och förvalta de bostäder vi redan har.
Vänsterpartiet fällde regeringen Löfven på frågan kring marknadshyror. Är de beredda att göra om ”tricket”?
FK: Nooshi Dadgostar skulle definitivt hoppa av en regering om den lade fram ett nytt förslag om fria nyproduktionshyror. Det är delvis personligt, hon var ju bostadspolitisk talesperson för Vänsterpartiet innan hon blev partiledare. Jag har väldigt svårt att se att hon skulle vika sig på den punkten.
Ett område som tycks driva opinion är segregation kopplat till bostäder.
FK: Det är väl rimligt att titta på bostadsmarknaden om man vill bryta segregationen. Och då är det bra att man bygger olika typer av bostäder i olika områden. Men det som saknades i det ursprungliga förslaget från Socialdemokraterna var att det inte fanns någon fördelningsmekanism. Man vill bygga billiga hyresrätter i attraktiva områden – men jag som har en hög inkomst vill ju också bo i en billig lägenhet i ett attraktivt område. Och om vi förmedlar med lång kötid, kommer jag att kunna flytta in där snarare än någon som kom till Sverige 2015.
LP: Det är nog mer realistiskt att bygga bostadsrätter och radhus i områden där människor bor i hyresrätt, än det omvända: på ytor där det redan står villor och bostadsrätter och där markpriserna är höga. Samtidigt måste alla kommuner ta ett bostadsförsörjningsansvar. Det är inte rimligt att de som jobbar i Djursholm – inom hemtjänsten, skolan och förskolan – inte ska kunna bo i kommunen.
Det finns yngre sverigedemokrater som är mer marknadsvänliga än det gamla gardet
Vi flyttar oss fram till slutet av året, det har varit val och vi har en ny eller nygammal regering. Ser ni framför er att man i regeringsdeklarationen aviserar några större systematiska förändringar?
FK: Nej, det finns inga tecken på att man kommer ändra i systemet vad gäller regleringar i hyressättningen, vilket gör det svårt att få tillgång till hyreslägenheter i det befintliga beståndet och inte särskilt attraktivt att bygga nytt. Möjligen att fri hyressättning i nyproduktion kan komma upp igen – det skulle kunna vara en eftergift som Sverigedemokraterna backar ifrån förr eller senare. Det finns yngre sverigedemokrater som är mer marknadsvänliga än det gamla gardet som styrt partiet i 20 år.
LP: Om Fredriks förutsägelse slår in – att Sverigedemokraterna viker sig när det gäller marknadshyror och nyproduktion – skulle det innebära en väldigt stor förändring. Vänsterpartiet kommer citera Fredriks uttalande från den här intervjun när han säger att Sverigedemokraterna kommer att förhandla bort det – och använda det som argument för att rösta på dem: ”Rösta på oss, för Sverigedemokraterna kommer att införa marknadshyror”. Ungefär så kommer det att bli.
Om det då blir ett maktskifte och vi har en rödgrön koalition – vad händer då?
LP: Jag tror definitivt att investeringsstödet återinförs, och att Miljöpartiet kommer att driva på att man ska bevara befintliga byggnader och omvandla dem till bostäder i stället för att bygga nytt från grunden.
Med Vänsterpartiets utspel om att frysa hyrorna sätter de fingret på att det nuvarande förhandlingssystemet inte fungerar tillräckligt bra och det är nog rätt många inom politiken överens om. Man pekar även på att hyresgästföreningen väldigt ofta blir överkörda i hyresnämnden. Det bör åtgärdas, annars förlorar förhandlingssystemet sin legitimitet.
Vi står inför en levnadskostnadskris som kanske får krisen 2022-2023 att blekna
Alla partier i vår enkät, förutom M, verkar överens om att bostadsbidraget måste följa hyresutvecklingen bättre.
FK: Bostadsbidraget tror jag mycket väl kan höjas. Det gjordes i höstbudgeten, efter en lite märklig kommunikativ vändning – man tog bort det i vårbudgeten och lade till det igen. Men det blir obetydliga summor många gånger. Det är klart att för vissa hushåll som verkligen lever på marginalen kan det vara en liten hjälp med en höjning av bostadsbidraget. För andra hushåll kanske det inte hjälper så mycket.
LP: Jag tror vi står inför en levnadskostnadskris som kanske får krisen 2022–2023 att blekna och att, som Moderaterna, sätta bidragstak kommer inte att fungera. Det är en politik som de tvingas att överge.
Ränteavdragen för bolån kostar staten stora pengar. Ser ni någon öppning för att minska på avdraget?
LP: I den bästa av världar hade vi under åren med nollränta avskaffat ränteavdraget helt och hållet. Det är sjukt att vi har en sådan gigantisk utgift varje år för ett ränteavdrag vars enda effekt har varit att pressa upp priserna på bostäder – till en väldigt hög kostnad. Risken är att budgetutrymmet som skulle kunna användas till bostadssektorn äts upp av stigande ränteavdrag. Men man kommer troligen vara tvungen att behålla ränteavdraget för att inte riskera en fullständig bostadskrasch.
FK: Jag har länge ansett att man ska ta bort ränteavdraget – det är en subvention som styr mot en viss typ av konsumtion. Jag tycker också att man ska ta bort rot- och rutavdraget och sänka skatterna på arbetsinkomster i stället.
Men jag delar bilden att nu är det omöjligt. Ingen regering kommer att våga röra ränteavdraget eftersom en stor del av medelklassen då drabbas. Föreslår man en nertrappning med låt säga tio procent nu har man också sagt att vi kan sänka det om och om igen.
Jag tycker definitivt att man ska ha social housing vid sidan av system med fria hyror
Begreppet social housing verkar ingen politiker vilja ta i med tång. Samtidigt talas det mycket om att de som har väldigt låga inkomster inte kommer in på bostadsmarknaden. Ser ni någon öppning för att man blir mer benägen att testa de modeller som finns i Europa, som i Finland?
FK: Nej, inte direkt. Liberalerna hade ett program för många år sedan som hette Förortslyftet. De vill ge lägenheter i attraktiva områden till människor med låga inkomster. Men de har backat från det, eftersom man nu anklagas för tvångsblandning. Jag tycker definitivt att man ska ha social housing vid sidan av ett system med fria hyror. Det kommer alltid finnas människor som inte har råd att betala för sig. Social housing och bostadsbidrag är de två lösningarna vi har för att hjälpa dem som annars hamnar utanför.
LP: Jag läser kraven på social housing som ett sätt att göra marknadshyror mer aptitliga för allmänheten. Fastighetsägare inser att det kommer finnas grupper av befolkningen som inte har råd med marknadshyror, och för dem behövs en annan lösning – social housing. Någon form av subventionerat boende för dem som inte har råd.
Jag tror att man kan göra en del saker i kösystemet som är rätt dysfunktionellt, inte minst i Stockholm. Många lägenheter är tillgängliga för personer som har 30 års kötid men som ändå inte blir uthyrda och därför står tomma en tid. Det är ett absurt system. Där kunde man väl säga: du har lång kötid men du har också tre lägenheter på dig att titta på. Vill du inte ha någon av de tre, är du tillbaka på ruta noll.
FK: Jag bor i Lund, och där har vi ett kommunalt bostadsbolag med långa kötider. Där har man en förtur för människor som redan bor i Lund. Men det är egentligen meningslöst. Lund gynnas ju av att människor utifrån kan flytta dit och ta jobb, inte av att de som redan bor i Lund kan flytta någon annanstans internt. Det hjälper ju ingen.
Vi har ett tilltagande problem med hotellifiering
Ökat bostadsbyggande är ett mantra, inte minst hos Socialdemokraterna. Nu är det många vakanser och annan demografi. Är det mantrat över nu?
LP: Socialdemokraterna kommer ha svårt att frigöra sig från det mantrat. Men i praktiken kanske man kommer satsa mer på andra saker också. Till exempel har vi ett tilltagande problem med hotellifiering – att lägenheter används för att hyra ut till turister.
FK: Det blir allt svårare för politiker att prata nybyggnad när man faktiskt kan få en lägenhet
på dagen, för de står tomma eftersom ingen vill betala 19 000 kronor för en nyproducerad trea i Huddinge, när man kan köpa en lägenhet och få lägre boendekostnad. Så då kan man ge sig på priset eller hyran i stället, som man gjorde med investeringsstödet.
