[ Annons ]

På det webbsända seminariet diskuterade Fredrik Kopsch (nere t.v) sina slutsatser med Lisa Pelling, utredningschef, Arena Idé, och Martin Hofverberg, chefsekonom på Hyresgästföreningen (nere t.h) under ledning av Andreas Bergström, vice vd, Fores.
Publicerat 6 maj, 2020

Kopsch föreslår återinförd förtur

I en rapport från tankesmedjan Fores ”Hur ska hyreslägenheter fördelas?” föreslår författaren Fredrik Kopsch en ökad behovsprövning vid tilldelningen av lägenheter. Det skulle leda till en rättvisare fördelning, men samtidigt en risk att privata fastighetsägare drar sig ur.

Slutsatserna i nationalekonomen Fredrik Kopsch rapport ”Hur ska hyreslägenheter fördelas?” presenterades under ett seminarium hos tankesmedjan Fores under onsdagen.

– Jag föreslår ett större inslag av behov vid tilldelningen av lägenheter. Anledningen är att om vi ska reglera hyror så behöver vi också reglera fördelningen av lägenheter. En fyra ska gå till ett hushåll som faktiskt behöver den storleken och inte till en ensamstående person, sa Fredrik Kopsch.

[ Annons ]

Han visar i rapporten att hyreslägenheter idag i stor utsträckning går till dem med högre inkomster. Simuleringar med alternativa fördelningssätt exempelvis lotteri eller var 10:e lägenhet till dem som faller under ett visst inkomsttak ger en mer jämn inkomstspridning bland dem som får en hyreslägenhet. En annan fråga som han lyfter är varför lägenheter i nyproduktion med mer marknadsmässiga hyror inte har kortare kötider. Det visar menar han att de som ställer sig i kö gör det långt innan de har behov av en lägenhet.

– Det står nära 700 000 personer i Stockholms bostadskö, men få av dem är aktivt bostadssökande. Kostnaden för att stå i kö är väldigt låg, vilket gör att man kan stå där som en typ av försäkring. Mitt förslag är att bara de som aktivt letar bostad ska få stå i kön. Det är ett system som påminner om det man tillämpar i Wien, sa Fredrik Kopsch.

Fredrik Kopsch föreslår två olika restriktioner som ska stryka passiva bostadssökanden ur kön. För det första ska möjligheten att tacka nej begränsas. Tackar man nej tre gånger så förlorar man sin kötid och är inte välkommen tillbaka till kön på tre år. För det andra ska man istället för att anmäla intresse för lägenheter i förväg specificera sina krav.

– När en lägenhet blir ledig så får man ett erbjudande. Men man kan inte få exakt vad man krävt. Om jag säger att jag vill ha en femrummare på Östermalm så ska ett pendlingsavstånd på 30-45 minuter därifrån vara godtagbart. Detta system gör att endast de som aktivt söker bostäder kommer att finnas kvar, sa Fredrik Kopsch.

Lisa Pelling, utredningschef vid den partipolitiskt obundna tankesmedjan Arena Idé och författare till rapporten Wienmodellen, tillade att den österrikiska huvudstaden har en bostadspolitik som kan sammanfattas med orden bredd och långsiktighet.

– Det är inte ”social housing” i betydelsen att lägenheter enbart byggs för låginkomsttagare. Inkomsttaket är så högt att 80 procent av Wiens invånare har rätt att efterfråga och flytta in i en subventionerad lägenhet. Det finns också en långsiktig finansiering av bostadspolitiken och en långsiktig strategisk markpolitik i staden, sa Lisa Pelling.

Hennes huvudkommentar till Fores rapport är att det inte går att skilja kösystemet från bostadsbyggande. Hon påpekar att anledningen till att köerna är kortare i Wien är att det inte råder samma bostadsbrist där som i Stockholm.

Martin Hofverberg, chefsekonom på Hyresgästföreningen, höll med om att det är bostadsbristen som gett upphov till att vi nu måste prata om hur tilldelningen av hyreslägenheter ska ske.

– Vi har en period bakom oss av tilltagande bostadsbrist. I grund och botten handlar det om att bostadspolitiken på 90-talet övergick från statlig till privat finansiering. Vi har behållit ambitionen om att allmännyttan är till för alla, men blivit sämre på att ta hand om dem som hamnar utanför, sa Martin Hofverberg.

Enligt honom finns dock en risk med att lägenheter fördelas på ett annat sätt än genom raka köer eftersom privata hyresvärdar kan dra sig undan. I Stockholm utgörs ägs hälften av de 15 000 lägenheter som förmedlas på ett år av privata aktörer.

– Det finns en tydlig risk att kakan som förmedlas minskar om vi går mot en större behovsprövning. Fler kriterier i bostadsförmedlingarnas regelverk om fördelningsprinciper innebär att vi kan skrämma bort privata aktörer. Då har vi misslyckats med att förmedla lägenheter till vissa grupper framför andra genom att hitta en generell fördelningsprincip, sa Martin Hofverberg.

[ Annons ]

[ Annons ]

[ Nyheter ]
[ Reportage ]
[ Krönikor ]
[ Papperstidningen ]