Från källare till bostad

Här följer en dagbok från Fastighetstidningens Mattias Boström vars brf bestämde sig för att bygga om sina cykelförråd till lägenheter. Vägen visade sig vara lång och full av oförutsedda händelser – allt från översvämning, ovälkomna spindlar, pandemi och så, förstås, den vanliga processen.

Januari 2020: Fick i uppdrag av redaktionschef Hörnkvist att skriva en artikel om hur allmännyttiga Bostadsbolaget skapat 33 nya hyresrätter av fastighetsförråd, tvättstugor och vindsutrymmen. Under samtalet med Bostadsbolagets vd Kicki Björklund vandrade tankarna iväg till vår källare därhemma. Ska inte vi bygga lägenheter av vårt cykelförråd? Det som knappt används och dessutom är hem för ett för stort antal Eratigena atrica, i folkmun Större husspindel. Grannar av människosläktet är att föredra.

Februari 2020: Styrelsemöte. Jag luftar mina tankar för övriga ledamöter. De slog inte klackarna i taket direkt, men visade åtminstone tillräcklig entusiasm för att be mig undersöka saken vidare.

Mars 2020: Alla firmor jag hört av mig till visar stort intresse för lokalerna och verkar vara både sympatiska och kunniga. Mötena sker precis när pandemin är ett faktum. Jag genomför till och med mitt livs första armbågshälsningar. När en av firmorna lyfter på en golvbrunn från 1940-talet får jag äntligen reda på var Eratigena atrica väljer att bosätta sig. En mer ogästvänlig miljö får man leta efter, men samtidigt passande för dessa varelser. Efter visningarna slår det mig att firmorna har olika åsikter om vad som är möjligt att genomföra. Framför allt när det gäller tillgängligheten, som verkar vara ett av de största hindren vid konvertering av källare. Jag inser att jag måste läsa på mer om både byggregler och annat.

En mer ogästvänlig miljö får man leta efter, men samtidigt passande för dessa varelser.

April 2020: Offerterna börjar komma in. Firma 1 erbjuder 16 000 kr/kvm. Det känns lågt, kvadratmeterpriset i området ligger ju på typ 65 000–75 000 kronor. Mina misstankar besannas när anbudet från Firma 2 kommer. De erbjuder över 30 000/kvm. Jag kontaktar Firma 1 och frågar hur det kommer sig att konkurrenternas anbud är dubbelt så högt. Svaret är undvikande men inom kort har jag ett nytt anbud i mejlen. Det är dubbelt så högt, men det spelar ingen roll. Förtroende är allt. Exit Firma 1.

Maj 2020: Samtliga anbud har inkommit. De flesta har ett rakt upplägg: firmorna köper ytorna och bygger själva. Men Firma 3 tar fram ritningar och söker bygglov själva. Sedan läggs projektet ut på öppna marknaden för budgivning. Det ska tydligen ge oss mer pengar eftersom även renodlade byggfirmor, som annars inte kan ta sig an ett jobb av den här typen på grund av exempelvis bristande kunskaper i bygglovsprocessen, kan ta sig an projektet. Firma 3 kommer, precis som jag, dessutom också från Norrland.

Juni 2020: Jag presenterar firmorna för styrelsen och förespråkar Firma 3. Förmodligen nämner jag även att Firma 3 kommer från Norrland. Om det har betydelse är oklart, men övriga ledamöter håller med om att Firma 3 känns mest tilltalande. Vi inser dessutom att många av de saker vi vill göra i föreningen kan bekostas av konverteringen. Vi skulle kunna ersätta de fula och otäta entréportarna i plåt med originaldörrar i massiv ek, och återställa de entrétak i smide som slängdes på soptippen av den förra fastighetsägaren.

Juli 2020: Firma 3 kommer till styrelsemötet och informerar. Samtliga närvarande styrelsemedlemmar får ett bra intryck av dem, kanske delvis tack vare den norrländska dialekten. Vi bestämmer oss för att ge Firma 3 uppdraget.

Augusti 2020: En av styrelseledamöterna, som vi kan kalla för G, var inte närvarande på mötet när Firma 3 besökte oss. Hen har invändningar mot beslutet och tycker att vi bör ta in fler offerter. Jag meddelar Firma 3, som berättar att man redan tagit fram ritningar. Pinsamt.

September 2020: Första styrelsemötet efter en relativt coronafri sommar. G berättar att hen tänker lägga ut vårt projekt på Offerta.se. Firma 3 hör av sig och undrar hur det går. Jag försäkrar att vi försöker lösa det så fort som möjligt.

Oktober 2020: G meddelar att tre intresserade firmor hört av sig. Hen ska boka in möte med dessa så fort som möjligt. Firma 3 hör av sig igen och undrar hur det går. Jag skäms lite när jag tvingas berätta att inte mycket har hänt sen sist.

November 2020: G har inte bokat in möte med någon av de intresserade firmorna eftersom hen är orolig för pandemin. Den andra vågen är ett faktum och styrelsen bestämmer att skjuta på projektet tills läget förändras. Firma 3 hör av sig och undrar hur det går. Tur ändå att man har en pandemi att skylla på.

April 2021: Vis av föregående år förutspår styrelsen en nedgång i smittoläget under maj och ber G att börja boka in möten med de nytillkomna firmorna. Hen lovar att ta tag i det.

När jag tittar ut genom sovrumsfönstret ser jag hur en stor sjö bildats på gräsmattan.

Juni 2021: Det har regnat hela dagen känns det som. När jag tittar ut genom sovrumsfönstret ser jag hur en stor sjö bildats på gräsmattan nedanför. Det tar ett par dagar för den att sjunka undan, men en dryg vecka senare är det dags igen. Och nu regnar det ännu mer. Sjön på baksidan är ännu större nu, och en av medlemmarna i föreningen, som köpt av källarutrymmet och byggt ut sin lägenhet, har drabbats av omfattande översvämningar. Inte nog med det. Även cykelrummet som ska bli lägenheter har svämmat över. Undrar om spindlarna överlevde katastrofen?

Juli 2021: Tre markfirmor besöker oss och konstaterar att marken på baksidan, där sjön uppstod precis utanför de planerade ingångarna till de nya lägenheterna, är nedsjunken och mättad. Den klarar inte längre av att suga upp större mängder regnvatten. Samtliga firmor rekommenderar större åtgärder, som dränering och anläggning av stenkistor.

Augusti 2021: Moment 22. Vi kan inte konvertera källaren förrän dräneringsarbetet är klart. Och vi kan inte dränera innan konverteringen är beslutad och beställd. Vi inser att entreprenaderna måste ske samtidigt, och att dräneringen måste ske så fort som möjligt. Alltså måste vi komma igång med konverteringen omgående. Styrelsen tar ett nytt majoritetsbeslut om att anlita Firma 3.

Oktober 2021: Firma 3 svarar fortfarande inte och jag börjar ana oråd. Skickar ett sms till en av ägarna. Några dagar senare återkommer hen. Jag hör direkt på rösten att något inte stämmer. Mycket riktigt. Firman har bestämt sig för att byta inriktning. Tillbaka på ruta ett. Nästan, åtminstone. Ägaren av Firma 3 tipsade nämligen om en annan firma, med ett bra trackrecord. Därmed kontaktar jag Firma 4.

November 2021: Firma 4 förklarar på telefon att de kan ta ett helhetsgrepp på våra samtliga utmaningar. De har en egen byggfirma och kan även ta hand om dräneringen. Inte nog med det, de kan även återställa våra entréportar och entrétak, samt bygga ett nytt barnvagn- och cykelförråd, med automatisk dörr och plattsättning mot gatan. ”Vi gör allt utom stambyte”, menar ägaren. De verkar ha allt, utom norrländsk dialekt. Nå ja, jag bokar in ett möte.

December 2021: Skriver en artikel om bristen på skyddsrum i Sverige. Anders Johannesson, enhetschef på msb, berättar att det händer att aktiva skyddsrum konverteras till lägenheter och att fastighetsägaren då kan tvingas återställa skyddsrummet. Det slår mig att vårt cykelrum är ett gammalt skyddsrum. Faller vi på mållinjen nu? Är allt arbete förgäves? Jag mejlar MSB om statusen på vårt skyddsrum. Några timmar senare får jag svar. Vårt skyddsrum är inte längre aktivt.

Januari 2022: Firma 4 kommer på besök och ger ett mycket bra intryck, trots att de inte kommer från Norrland. De tycker att lokalerna har stor potential och är intresserade. Det visar sig att de dessutom är nära vänner med Firma 3, vars ritningar, tankar och idéer kan återanvändas. Det sparar tid och kanske kan vi hinna med dräneringen innan vårens första hundraårsregn.

Nu är vi äntligen på väg. Om ett halvår hälsar vi våra nya medlemmar välkomna.

Februari 2022: Över två år har gått sedan jag skrev min artikel. Världen har förändrats för alltid och jag har drabbats av ryggskott på hemmakontoret. Och det har varit ett par givande år. Jag har lärt mig om de hårda reglerna kring tillgänglighet, om status på skyddsrum och inte minst om hur godtycklig bygglovsprocessen är. Men nu är vi äntligen på väg. Om ett halvår hälsar vi inte bara våra nya medlemmar välkomna på en dränerad och plattsatt uteplats, vi har även nya portar, entrétak i smide och ett cykel- och barnvagnsförråd med automatisk dörr. Och förhoppningsvis en spindelfri källare. Allt tack vare Kicki Björklund. Och i viss mån redaktionschef Hörnkvist.