”Det handlar inte enbart om reglerat eller avreglerat”

I samarbete med bostadsbubblan.org publicerar vi ett inlägg där bostadsforskaren Fredrik Kopsch gör upp med argumenten som han menar leder fel i debatten om hyresmarknaden.

Vad som händer med andra länders bostadsmarknader generellt, och hyresmarknader specifikt, används ofta som argument för att vi i Sverige i inte ska, eller inte behöver, göra något åt vårt system. Att man i andra länder upplever problem, trots andra system för hyressättning, tas för intäkt att förändringar i hyreslagstiftning är kontraproduktiva. Exempelvis skriver Marie Linder följande i en debattartikel i Aftonbladet den 27 december 2019:

Det räcker med att snegla på Oslo eller London (borde man inte lägga in Berlin) [sic!] för att se marknadshyrornas förödande konsekvenser. Städer klyvs itu, segregeras och stänger ute människor med vanliga inkomster.”

Ett annat exempel ges av den replik som signerades av 87 företrädare för 12 lärosäten med anledning av en debattartikel jag själv författat i DN Debatt den 17 oktober 2019. De skriver följande:

Därför har ett antal världsstäder – inklusive New York, London, Paris och Berlin – nyligen gått samman och undertecknat en deklaration i vilken de kräver att stater återreglerar avreglerade fastighetsmarknader för att säkerställa en fungerande bostadsförsörjning. Många andra städer har följt i deras fotspår. Skulle det inte vara konstigt om Sverige nu gick i motsatt riktning, och avreglerade ytterligare?

Det aktuella exemplet som anspelas på här är att ett antal politiska företrädare undertecknat the Shift, som säger att vi ska börja se bostaden som en mänsklig rättighet och inte som en handelsvara. Vilket förstås är ett missvisande påstående som baseras på en falsk dikotomi, i själva verket kan bostaden tillhandahållas till så många tack vare att den är en handelsvara. Exemplen där genomgripande brister uppstår förklaras oftare av att marknader reglerats bort, se Venezuela som nutida exempel, än av att marknader förekommer. Att politiska företrädare, däribland företrädare för Malmö stad, skrivit under the Shift betyder väldigt litet kopplat till nationell hyreslagstiftning. Faktum är att det inte är tydligt hur the Shift går att kombinera med exempelvis äganderätt, en institution som åtnjuter grundlagsskydd i de allra flesta exemplen som kan nämnas. Medverkande i the Shift bör, i bästa fall, ses som godhetssignalerande populism. Ett till synes enkelt svar på en komplicerad fråga, men med vetskap om att det inte går att genomföra och att man som politiker därför inte kommer ställas till svars.

Åter till argumentet, mot vilket jag  har två olika invändningar. Det första är att argumentet lika gärna kan användas i motsatt riktning. Exempelvis kan jag säga något i stil med: se på USA, Frankrike, Storbritannien och Tyskland, alla har de mindre strikt lagstiftning än vi. Vore det inte konstigt om vi fortsatte med våra onödigt strikta regleringar? Argumentet blir då meningslöst. Nej, det är väl inte direkt anmärkningsvärt att vi i Sverige inte gör precis som fyra eller fem godtyckligt valda länder. Godtar man det som ett rimligt argument kan man motivera i stort sett vad som helst.

Min andra invändning är att argumentet är missvisande. Det ger ett sken av att en mängd andra länder har befunnit sig ett lagstiftningsstadie vi kan kalla avreglerat medan Sverige befunnit sig i ett stadie vi kan kalla reglerat. Lagstiftningen är således binär, av eller på, avreglerat eller reglerat. Detta är naturligtvis falskt och en sådan uppdelning leder knappast till ett konstruktivt samtal. Att författarna som utgör exemplet här misstar frågan för så enkel belyses även av att de inte vill ge sig in i sakdiskussion med anledningen att diskussionen inte ”onyanserat [ska] kretsa kring frågan ’för eller emot avreglering’, vilket fördummar samtalet”. Återigen ges sken av att frågan är binär, man kan vara antingen för eller emot en avreglering.

Weber och Lee (2018) presenterar ett index av reglering av privata hyresmarknader i 18 länder över 42 år, däribland Sverige. Deras index är uppbyggt i tio dimensioner som bland andra rör hyrans storlek, hyrans förändring samt kontraktstider och uppsägningsmöjligheter. Sverige visar sig ha en i jämförelse strikt reglering både vad gäller hyressättningen, men också vad gäller besittningsrätt. Att andra länder väljer att gå i en riktning som innebär striktare reglering, och Sverige väljer att gå i en riktning av mindre strikt reglering, kan ju därför innebära att vi kommer närmare varandra.

Hyreslagstiftning är kort sagt alltför komplicerat för att tillåtas reduceras till en så enkel fråga om reglerat eller avreglerat. Hyreslagstiftningen kan heller inte ses i ett vakuum i relation till hela bostadsmarknaden. Den hyreslagstiftning ett specifikt land för tillfället har är ofta ett resultat av många och långa politiska förändringar. Enkla och svepande internationella jämförelser för inte diskussionen framåt. Som argument är de i bästa fall innehållslösa.