Martin Grander, forskare, Malmö universitet. Foto: Malmö universitet
Publicerat 24 maj, 2023

”Allmännyttan en slags social housing per default”

I en ny rapport pekar bostadsforskaren Martin Grander ut motsägelser i allmännyttans uppdrag och ger fyra förslag på reformer.

Allmännyttan har inte spelat ut sin roll.  Men den har inte längre rätt förutsättningar att leverera vad som från början var syftet. Det menar Martin Grander, bostadsforskare vid Malmö universitet, i sin färska rapport ”Allmännyttan – fyra motsägelser och vägval för framtidens bostadsförsörjning” där han presenterar fyra förslag för en allmännytta som även ska kunna inkludera de hushåll som idag hamnar utanför bostadsmarknaden:

• Återinför investeringsstödet, men med nya krav på förbättrad social träffsäkerhet.

[ Annons ]

• Arbeta mer med kommunala förturer.

• Utveckla hyresgarantier.

• Reformera bostadsbidraget.

• Skärp det kommunala bostadsförsörjningsansvaret. 

Under sin presentation hos Bostad 2030, som är en del av Arenagruppen, redogjorde Martin Grander för hur allt fler resurssvaga hushåll faller mellan stolarna och får det allt svårare att klara sin bostadsförsörjning. Enligt rapporten innebär ”striktare ekonomiska krav och en förändrad kultur” att dessa grupper i allt mindre grad inkluderas i allmännyttan. Martin Grander menar att det krävs förändringar av allmännyttan både för att bättre kunna hjälpa de med låga inkomster och att stärka möjligheten för att bygga mer.

Martin Grander pekade ut de fyra motsägelser och utmaningar för allmännyttan – som fått ge namn åt rapporten.

Problemet blir när vi undersöker vilka bostäder som försvinner.

Den första är att, även när nybyggnadstakten allmänt ökat, så minskar allmännyttans marknadsandel. De kommunala bolagen genomför försäljningar och ombildningar för att finansiera nyproduktion, men där håller byggandet lägre takt än avyttringarna. Resultatet är att där allmännyttan år 1990 stod för 25 procent av det sammantagna beståndet, så uppgår motsvarande siffra idag till 16 procent.

– Det finns ju inget egenvärde i att ha en viss andel allmännyttiga bostäder. Men problemet blir när vi undersöker vilka bostäder som försvinner. Det är de billiga bostäderna som försvinner till privata hyresvärdar som kanske renoverar mer än vad som kanske är nödvändigt, sa Martin Grander.

Motsägelse nummer två är allmännyttans ”dubbla selektivitet”. Allmännyttan är en tydlig produkt av den generella bostadspolitiken. Med ett bostadspolitiskt mål om neutralitet mellan upplåtelseformerna innebär det inte sällan relativt strikta krav på inkomst eller förvärvsarbete. Men det samtidigt som allmännyttan fått en alltmer inkomstsvag hushållssamman-sättning.

– Allmännyttan blir en slags social housing per default. Även om vi inte har det i teorin i Sverige, så håller det på att bli en bostadsform för de som har låga inkomster i  Sverige, sa Martin Grander.

Men det samtidigt som det uppstår en blind fläck – en grupp mellan marknadslösningarna och socialtjänsternas boendelösningar. Vi pratar om dem som strukturellt hemlösa.

Den tredje motsägelsen menar Martin Grander är diskrepansen mellan idén om nationellt sammanhållen social bostadsförsörjning och den stora skillnaden mellan allmännyttans storlek och utformning i olika kommuner.

Den sista motsägelsen är enligt Martin Grander hur allmännyttan både driver och motverkar bostadssegregation. Genom att sin koncentration till många av de områden som räknas som utsatta upprätthåller allmännyttan segregation. Men Martin Grander peka också på hur allmännyttan, i något mindre skala, även i de större städerna gör det möjligt för hushåll med låga inkomster att bo i innerstaden.

Ett av förslagen är alltså ett förnyat inves­teringsstöd till hyresbostäder. Martin Grander tänker sig då ett stöd villkorat med att en andel av de nybyggda hyresrätterna ska fördelas till hushåll som inte klarar sig på ordinarie hyresmarknad.

Martin Lindvall, samhällspolitisk chef Fastighetsägarna Sverige, sade sig ha förståelse för förslag som följer devisen ”Make Allmännyttan Great Again”. Men när det kommer till vilka förändringar som är möjliga menade han att allmännyttan måste betraktas i en bredare marknadskontext, dvs i förhållande till andra aktörer på sina respektive marknader.

Väl fungerande bostadsförsörjning förutsätter privata investeringar och intresset från privata aktörer avtar om spelreglerna upplevs gynna allmännyttan för mycket.Om ett investeringsstöd ska återinföras i någon form är den riktning Martin Grander tecknar betydligt bättre än föregångarna, menade Martin Lindvall. Men han pekade samtidigt på några obesvarade frågor i förslaget, till exempel hur det i praktiken skulle funka med undantag från bruksvärdessystemet och hur producentneutralt det skulle vara.

Martin Granders förslag är att en andel av de lägenheter hyresvärden får stöd för ska ha lägre tillträdeskrav och fördelas till hushåll som inte klarar sig på den ordinarie marknaden. Andelen ska kunna uppnås genom att växla in bostäder i befintligt bestånd för att på så sätt uppnå en jämnare fördelning av det sociala boendet på orten.

– Spridningen och användningen av det äldre och billigare beståndet är bra. Men etablerade aktörer med stora bestånd på orten har förstås en fördel, sa Martin Lindvall.

Dock gjorde Kristdemokraternas bostadspolitiske talesperson Larry Söder det tydligt att något investeringsstöd lär det inte bli under denna mandatperiod.

– Man behöver ha is i magen och istället genomföra strukturella reformer för att underlätta att bygga när det väl vänder.

Larry Söder ansåg inte att man med bostadspolitik kan vända en kraftig konjunktursvacka i byggandet. Men han sa sig ändå vara för ett utvecklat bostadsbidrag och att diskutera hyresgarantier.

– Att resonera utifrån när det väl vänder är problematiskt, det är för defensivt, menade socialdemokraternas bostadspolitiske talesperson Jennie Nilsson, som hellre ville se breda politiska diskussioner om reformer som håller längre än en mandatperiod.

[ Annons ]

[ Annons ]

[ Annons ]

[ Nyheter ]
[ Reportage ]
[ Krönikor ]
[ Papperstidningen ]