Hur kan nödvändiga renoveringar genomföras med större trygghet för de boende? Det är en viktig fråga som förtjänar ett samtal där både hyresgästers och fastighetsägares erfarenheter får plats.
Med avstamp i rapporten Renovräkningar – konsekvenser för individ och samhälle skrev Veronica Hejdelind, Tinna Harling och Liv Sonntag ett debattinlägg i Fastighetstidningen den 22 oktober. Jag var inbjuden att kommentera rapporten när den presenterades och fortsätter gärna det samtal som inleddes då.
Vid presentationen var jag kritisk. Lagstiftningen har utformats för att balansera olika intressen, och då behöver man både förstå dem och respektera deras betydelse för nödvändiga avvägningar.
I rapporten saknade jag hyresvärdarnas ofrånkomliga affärsperspektiv som långsiktiga ägare, och jag uppfattade att viktiga aspekter av fastighetsekonomi hade missförståtts. Jag läste om hårdare krav på fastighetsägare, men såg inga spår av ämnets grundpremiss. Lägenheten är hyresgästens hem, men samtidigt en del av en fastighet som någon ska förvalta, underhålla och finansiera. Eller hårdraget: ditt hem, min lägenhet.
Jag var också överraskad över påståendet att hyresgästperspektivet är underbeforskat och regelmässigt hamnar i skymundan. Jag kan på rak arm namnge ett tiotal forskare bara i Sverige som följt just detta, ofta utifrån intervjuer med boende.
Men ämnet förtjänar uppmärksamhet. Det finns oro och konsekvenser för enskilda som måste tas på allvar, och det finns viktiga samhällsaspekter bortom berörda hyresgäster och hyresvärdar. Samtalet är därför angeläget, och det måste föras på ett sätt som gör att vi lyssnar på varandra.
Att kalla flertalet rot-projekt med standardhöjande inslag för renovräkning är en dålig utgångspunkt för det. Nästan alla renoveringar genomförs på ett sätt som efterfrågas och uppskattas av de boende, utan att hamna i hyresnämnd eller media.
Ursprunget till begreppet, renoviction, handlar om att avsiktligt göra sig av med hyresgäster för att renovera eller riva, om nödvändigt med hot, trakasserier eller genom att helt upphöra med grundläggande service. På marknader med svagt konsumentskydd är sådant möjligt. Så ser det inte ut i Sverige. Vi har ett unikt starkt konsumentskydd, och bland forskarna finns därför även de som menar att renovräkning är ett illa valt begrepp för den svenska verkligheten.
Här är dialogen viktigare än lagstiftning
Problemet med otrygghet är dock verkligt. Här har privata och allmännyttiga bostadsföretag under senare år fått lära sig värdet av tidig dialog och av att skapa förståelse för vilka önskemål kring ombyggnadsprojekten som kan tillmötesgås och vilka som inte kan det. Ibland har det skett den hårda vägen, men erfarenhet läggs till erfarenhet, och som kollektiv blir branschen hela tiden bättre. Den processen fortsätter, och här är dialogen viktigare än lagstiftning.
På samhällsnivå finns samtidigt andra utmaningar. När äldre bostäder rustas upp och standarden höjs minskar tillgången till bostäder med de lägsta hyrorna. Hur ska hushåll med små ekonomiska marginaler då kunna hitta och behålla en bostad? Det kräver större bostadspolitisk uppmärksamhet, både på bostadsbidragets utveckling och på hur fler med små resurser kan få tillgång till de billigare bostäder som omsätts i det befintliga beståndet.
Här efterlyser några ett underhåll som inte påverkar bruksvärden, och missar då risken för ökad boendesegregation. Den handlar inte bara om var vi bor utan även om hur och med vilken standard. I den statliga utredningen om hyresgästers inflytande vid ombyggnation (2017) lyftes just denna risk: att standardutveckling uteblir i mindre köpstarka bostadsområden och i stället styrs till andra, för att hålla någorlunda jämna steg med standardutvecklingen i det ägda boendet.
Oroliga hyresgäster är missnöjda hyresgäster
Det saknas sålunda inte saker att prata med varandra om, inklusive de fem policyförslag som förs fram i rapporten. Vad i dem kan man ta fasta på, och vad bygger på missförstånd och okunskap som traderas i debatten? För våra medlemsföretag är utmaningarna allt annat än obetydliga, oroliga hyresgäster är missnöjda hyresgäster, och vi tar gärna initiativ till en sådan dialog.
Vi behöver inte bli överens, men vi behöver förstå varandra bättre. Till det bidrar sällan opinionsdrivande rapporter och konfliktbaserade inslag i tidningar och etermedia.
Martin Lindvall, samhällspolitisk chef, Fastighetsägarna Sverige.
[ Annons ]
