Det är viktigt att ta folks oro på allvar. Det är en politisk sanning som fått genomslag på trygghetsområdet, i en omfattning som till stor del satte prägel på årets val. Det kan vara förvånande för den som följt Fredrik Kopsch i debatten – men han menar att det nu är dags att ta en annan oro på allvar. Oron för hyreshöjningar, så kallade renovräkningar och andra upplevda problem som hänger ihop med hyresrätten.
Det betyder inte att Fredrik Kopsch har blivit vänsterpartist. Och det innebär inte att han slutat förorda marknadshyror. Men han konstaterar att det hittills bara är Vänsterpartiet som presenterat ett svar på den oro många upplever.
[ Annons ]
Han instämmer inte i det svaret. Tvärtom.
För ett par veckor sedan meddelade han att han slutar som chefsekonom på Timbro. Nu ska han ägna mer tid åt eget skrivande, bland annat i ett bostadspolitiskt projekt inom Stiftelsen Fritt Näringsliv, som finansierar Timbro. Projektet ska utgå från de bostadspolitiska uppror som växt fram i världsmetropolerna. Fredrik Kopsch ser hur det tydligt började i Berlin för tio–elva år sedan. Han nämner borgmästaren Sadiq Khans löfte om hyresregleringar i London, nyligen protesterna i Madrid och Zohran Mamdanis seger i New York, där löften om hyresstopp antas ha spelat stor roll.
– Det återkommer i stad efter stad att man vill reglera hyrorna och på andra sätt få fram billiga bostäder.
Han ska besöka Berlin, Paris, London, New York och Barcelona, och funderar så smått på Wien. Resultatet blir en rapport eller en bok, helst det senare.
Vänsterpartiets löfte om att frysa hyrorna i allmännyttan, som enligt Fredrik Kopsch är snott rakt av från Zohran Mamdani, kallar han oerhört tacksam kommunikation, eftersom partiet slipper redogöra för följderna.
– Forskningen är jättetydlig på de punkterna. Vi vet att ombildningar skulle öka. Vi vet att köerna redan är skitlånga i den här staden, så det spelar inte så stor roll om de är 20 eller 22 år. Folk skulle flytta i mindre utsträckning. Så man får alla de negativa konsekvenserna.
I andra städer, där man utgår från en fungerande hyresmarknad enligt Fredrik Kopsch, låter låga hyror väldigt tilltalande.
– Då känner folk att: ja, det är väl jättebra, jag vill också ha låga hyror. Vem vill inte det? Men konsekvensen blir att du inte heller får tag i en bostad. Det vet vi som har försökt få tag i bostäder i Stockholm.
Människor försvarar sina egna privilegier.
Så varför åka dit, om han redan vet vad som händer? Fredrik Kopsch svarar att modellen förklarar vad som sker men inte varför det väcker så starka känslor. Efter fyra år som opinionsbildare har han lärt sig att människor inte tar till sig statistik, men att de tar till sig upplevelser. Att resan skulle vara ett försök att övertyga hyresgäströrelserna om att de har fel avfärdar han.
– Jag vet inte om det kommer vara en så förklarande bok om vad som är rätt och fel. Men det här är så som jag ser på de konflikterna, och ett perspektiv som måste föras fram mer.
Den sanna konflikten, menar han, är inte den mellan hyresgäster och hyresvärdar. Det är dagens hyresgäster mot morgondagens, och den uppstår ofrånkomligt av att städer blir mer attraktiva.
– Människor försvarar sina egna privilegier. Så har det alltid varit.
Som illustration nämner han Birkabladet, en tidning från Birkastan i början av 1960-talet som han grävt fram i arkivet. Området var nergånget, utan centralvärme och med utedass på gårdarna. Man började renovera och slog ihop små lägenheter till stora, och hyrorna steg kraftigt. De som bodde där hade valt området för att det var billigt, och de motsatte sig renoveringarna långt innan begreppet renovräkning lanserats.
– De hade säkert råd att bo kvar i viss utsträckning, men de hade ingen lust att betala mer såklart. Om de hade velat ha en modern bostad fanns det moderna bostäder, men de kostade mer än dubbelt så mycket.
Även dagens hyresgäster i Stockholms innerstad är, enligt Fredrik Kopsch, ofta välsituerade och vältaliga. Så där passar beskrivningen av ett privilegium.
Men det är ofta i innerstaden, och ännu oftare på Östermalm, vi hamnar i diskussionen. Om vi hoppar till Vänsterpartiets väljare i de utsatta områdena eller förorterna: den oron, hur ska man bemöta den? Med räknemodeller?
– Nej, om jag säger att det är osannolikt att hyrorna skulle stiga så mycket, och Hyresgästföreningen säger att de kanske fördubblas – då är det ”kanske fördubblas” som är det intressanta. Statistik biter inte alltid på oro.
När han inte längre har en chefsposition på tankesmedjan kan han kosta på sig viss självkritik.
– Det är länge sedan jag började med hyresfrågan. Då dominerades debatten från höger av människor som har läst A-kursen i nationalekonomi, och som säger att om man reglerar priset så blir det kö. Och då ska vi bara sluta reglera priset. Men det viktiga är egentligen inte att det finns ett reglerat system och att jag vill se ett oreglerat system. Det viktiga är vägen dit, resonerar Fredrik Kopsch.
Enligt hans sätt att se skulle alla tycka att det var toppen i ett oreglerat system – om vi hade haft det för alltid. Men nu är vi väldigt långt därifrån, och då menar han att det är viktigt att förstå den rädsla som uppstår.
– Det är tre miljoner som bor i hyresrätt. Vi måste få dem att förstå att det här inte innebär att du måste flytta från ditt hem i morgon. Annars är det omöjligt att sälja in politiken.
Jag vill veta vad det är för drivkrafter de har.
Delvis kanske det också handlar om att lära sig leva med oron. Fredrik Kopsch menar att den kan vara ofrånkomlig om städer ska fortsätta växa.
– Givet att vi inte ska riva hela tiden och bygga nytt, vilket vi inte vill och det aldrig kommer att hända, så måste man förhålla sig till att människor kommer att känna sig som förlorare. Men man vill kanske minska den gruppen.
Därför vill han hellre tala om välfärd i ett större projekt. Fredrik Kopsch vill se ett svenskt system för social housing och höjda bostadsbidrag till dem som behöver dem. Och han har en tanke om hur själva övergången kan gå till.
– Jag tror kanske att det bästa, mest framgångsrika systemet hade varit att säga att alla som bor i hyresrätt i dag får bo kvar på de villkor som finns. Vi behåller hela systemet intakt som det är. Men varje gång en lägenhet blir ledig får fastighetsägaren sätta en ny hyra. Då finns det ingen hyresgäst som drabbas. Det är nog det mest framkomliga sättet att göra det på.
Det är en modell som skyddar dem som redan har ett kontrakt. Vad den betyder för morgondagens hyresgäster är en av frågorna som blir kvar, och hur de som driver rörelserna ser på den vet han inte än.
– Jag vet aldrig innan man har träffat dem. Jag vill veta vad det är för drivkrafter de har. Vad har de för förklaringsmodeller för det som händer? Det är nog det jag vill få ut: hur de upplever situationen.
