Fler vill ha skarpare klimatkrav, men Boverket håller tillbaka

Från 2030 ska nya hus i Sverige ha ett tak för hur mycket klimatpåverkan själva byggandet får ge upphov till. Det kräver EU, genom byggnadsdirektivet EPBD. Remisstiden på Boverkets förslag har nu löpt ut, och svaren är mer splittrade än man kan tro. Många byggare och beställare, som byggbolaget NCC och fastighetsbolaget Castellum, vill se skarpare krav.

Först vad det handlar om. Taket kallas gränsvärde och mäts i kilo koldioxidekvivalenter per kvadratmeter bruttoarea, BTA. Koldioxidekvivalenter är ett sätt att räkna samman olika växthusgaser till en enhet. Boverket föreslår 235 kilo för flerbostadshus, 250 kilo för kontor, skolor och förskolor och 130–150 kilo för småhus. Ett typiskt flerbostadshus ligger i dag på 350–380 kilo, så förslaget innebär ungefär 35 procent lägre utsläpp. Ett lågt tak är alltså ett strängt krav, och den som kallar taket “för högt” menar att kravet är för milt. Det gäller också att ha koll på hur saker benämns. Samma gränsvärde kan kallas ett tak, för hur mycket ett hus får släppa ut – eller ett golv, för den lägsta ambition som alla måste klara. Båda beskrivningarna används, men de pekar åt olika håll.

[ Annons ]

Taket gäller bara byggskedet, alltså utsläppen innan huset står klart: tillverkning av material som betong och stål, transporter och själva bygget. Driften, utsläppen under husets liv, ingår inte, eftersom den styrs av separata energikrav. Samtidigt ska husets hela livscykel redovisas i energideklarationen, från 2028 för hus över 1 000 kvadratmeter och från 2030 för alla nya. Redovisningen gäller alltså husets hela liv, men taket bara dess första del. Skälet är enligt Boverket att byggskedet inte styrs av andra styrmedel, går att verifiera vid slutbesked och fortfarande står för merparten av klimatpåverkan.

Vår bedömning är att förslaget tyvärr missar i båda delarna.

EPBD anger ingen siffra, men enligt direktivet ska gränsvärdena ligga i linje med EU:s mål om klimatneutralitet. Direktivet talar om hela livscykeln, medan Boverkets tak bara gäller byggskedet, och medlemsländerna får välja vilka skeden som ska omfattas. Hur mycket som är “i linje med” blir då en tolkningsfråga. Regeringen har dessutom bett Boverket genomföra reglerna utan överimplementering, alltså utan att gå längre än EU kräver. Boverket menar också att EU:s utsläppshandel redan pressar utsläppen från materialen, så taket har främst rollen att ge marknaden en signal.

Boverket jämförde tre nivåer. Den skarpaste, som för flerbostadshus ligger på 190 kilo, ligger i linje med EU:s klimatmål. Den mildaste motsvarar myndighetens eget förslag från 2023. Valet föll på mellannivån, trots att en stor majoritet på Boverkets hearing förordade den skarpaste. Boverket bedömer att mellannivån ger måttliga kostnadsökningar, i typfall några få procent, medan den skarpaste riskerar att slå ut små och medelstora företag. Kristina Einarsson, projektledare på Boverket, menade dock i ett pressmeddelande när förslaget presenterades att risken för utslagning av mindre aktörer bedöms som liten med de föreslagna nivåerna. Boverket menar alltså att hänsynen till de mindre företagen är en av orsakerna till att man valde mellannivån.

Men Småföretagarnas Riksförbund och Villaägarnas Riksförbund tycker tvärtom att även mellannivån är för tuff och vill ha den mildaste. Villaägarna menar att utsläppsminskningen ändå kommer genom EU:s utsläppshandel och teknikutveckling, och att kostnaderna till slut höjer boendekostnaden utan påtagliga klimatvinster. Småföretagarna pekar på arbetsbördan, som enligt förbundet inte stannar hos byggherren: underentreprenörer inom installation, mark och ytskikt ska lämna mängd- och produktuppgifter som de sällan har rutiner för, och en liten fastighetsägare eller privatperson som bygger sällan blir beroende av en konsult.

Här finns också en balansgång för Fastighetsägarna, vars 15 000 medlemmar spänner från de största börsbolagen till kommunala bostadsbolag och bostadsrättsföreningar. I sitt remissvar vill organisationen både skärpa och förenkla. Taket bör ligga mellan den skarpaste nivån och mellannivån, men genomförandet ska vara enkelt och harmoniserat med Europa och Norden, så att resurserna går till att minska klimatpåverkan och inte till parallella beräkningar.

– Boverket behöver klara två saker samtidigt: sätta klimatkrav som faktiskt driver utsläppen nedåt och utforma reglerna så att den administrativa bördan hålls nere. Vår bedömning är att förslaget tyvärr missar i båda delarna. Ambitionsnivån är försiktig, samtidigt som genomförandet riskerar att bli onödigt komplicerat med svenska särlösningar och parallella beräkningsspår. Resurserna bör i stället läggas på åtgärder som faktiskt minskar byggnadernas klimatpåverkan, säger Rikard Silverfur, chef utveckling och hållbarhet på Fastighetsägarna.

Argumentet för ett skarpare tak kommer från flera håll. Castellum, ett av Nordens största börsnoterade fastighetsbolag, förordar den skarpaste nivån och ser inte de merkostnader som Boverkets rapport indikerar i sina egna byggprojekt. Länsstyrelsen i Stockholm menar att branschen klarar mellannivån med råge och att bristande kravställning från beställare är det största hindret. Riksbyggen vill ha ett lägre tak än 235 kilo, eftersom branschen redan bygger under nivån.

– Det är viktigt att ett gränsvärde driver på omställningen framåt, säger Johanna Bjurskog, hållbarhetschef på Riksbyggen, i ett pressmeddelande.

Flera, bland dem NCC, vill dessutom skärpa redan från start, eftersom kravstegen på 2030-talet annars blir stora.

Sveriges Allmännytta tillstyrker formellt Boverkets nivåer, men med skärpning i sikte. Förbundets bostadsbolag har i sitt klimatinitiativ en vägledande nivå på 190 kilo för byggstart 2030, alltså samma som Boverkets skarpaste alternativ. I remissvaret pekar förbundet på att två nyproducerade flerbostadshus, Kvarteret Omställningen i Göteborg och Takryttaren i Uppsala, redan ligger på 171 respektive 188 kilo. Förbundet vill att taket skärps vart tredje år i stället för vart femte, och räknar med att en linjär bana mot EU:s mål för 2040 skulle kräva ett tak ned mot 130 kilo redan 2030.

Byggföretagen stöder också Boverkets val och kallar mellannivån en lämplig instegsnivå som kan skärpas när branschen mognat. Organisationen använder den andra av de två beskrivningarna: gränsvärdet är ett golv för alla företag, inte ett tak för hur långt någon får gå. Att Castellum, Riksbyggen och NCC vill gå längre ändrar inte den bedömningen.

– Jag skulle säga att det är jättebra att stora aktörer går före i egna krav. Branschen består dock av väldigt många fler företag än våra stora och mest kända entreprenörer. Över 90 procent av våra medlemmar är små och medelstora företag och det är de vi som medlemsorganisation måste värna. För dem är spelplanen en annan. Ett lagkrav måste kunna klaras av hela marknaden. Vi sätter nu golvet för alla, inte för de främsta. Men det finns inget tak, de som vill och kan får sätta sina egna striktare linjer. Vi är samtidigt stolta över de företag som redan kommit långt i omställningen, som sätter riktningen och driver påverkan för långsiktigt hållbart byggande, säger Sigrid Granström, expert på energi- och miljöpolicy på Byggföretagen.

Striden gäller inte bara nivån. Fastighetsägarna, Naturvårdsverket och Villaägarna kritiserar att Boverket vill använda en särskild indikator, GWP-GHG, för taket, vilket kan kräva svenska krav på produktdeklarationer vid sidan av EU:s. Villaägarna pekar på att indikatorn inte räknar med koldioxid som binds i trä, vilket enligt förbundet missgynnar trähusbyggande. Sveriges Allmännytta är däremot positiv till indikatorn, eftersom den passar företagens klimatrapportering, där fossil och biogen koldioxid redovisas separat.

Kontrollen är också omstridd. Den flyttas från Boverket till kommunernas 290 byggnadsnämnder, vilket Byggföretagen säger nej till eftersom det riskerar olika krav och osund konkurrens. Även Sveriges Allmännytta varnar för ojämn kontroll, men ser flytten som rimlig och vill ha nationell vägledning.

Dagens klimatdeklarationslag föreslås dessutom upphöra den 1 april 2027, medan de nya kraven börjar gälla först 2028 respektive 2030. Naturvårdsverket, NCC, Castellum, Byggföretagen, Länsstyrelsen, Fastighetsägarna och Sveriges Allmännytta varnar för ett glapp där kompetensen riskerar att tappas.

Beslutet ligger nu hos regeringen. Frågan som återstår är om taket ska spegla det branschen ändå klarar, eller sättas där det krävs för att nå målen.