Vi står på en tågperrong. Min kollega delar entusiastiskt med sig av sitt nya intresseområde. Han citerar forskare, hänvisar till poddar och artiklar. Jag lyssnar men är mest fokuserad på om vi kommer komma fram till vår slutdestination i tid.
Min kollegas oro är en annan – världsdemografin. Barnkullar som minskar, de skatteinbringande som blir färre och de äldre som blir fler. Han ställer oroligt frågan hur det ska kunna gå ihop. Han har en poäng. Vi står inför en av vår tids största strukturella utmaningar. Jag känner ett kollegialt ansvar att bidra med framtidshopp och visa hur hyresrätten kan dra sitt strå till demografistacken.
Nyligen kom ny statistik från SCB: Sveriges folkökning är den lägsta på 25 år. Hela 180 kommuner tappar invånare. Detta är något som i hög grad berör fastighetsföretagare. Men som Fastighetstidningens genomgång visar – sambanden är ofta komplexa. I flera av kommunerna finns det trots befolkningsminskning ett bostadsunderskott.
Jag kommer att tänka på Henry. Hans historia borde pigga upp kollegan!
Men på flera håll har SKR rapporterat om en tuff omställning som redan lett till att förskolor stängt och att personal inom barnomsorgen fått erbjudande att omskola sig till yrken inom vården. Att kunna anpassa sig till förändring, både som kommun, individ och fastighetsägare kommer att bli framgångskritiskt. Att bygga flexibelt kan vara en lösning, men det är dyrt. Att öka nyttjandegraden av det redan byggda likaså, men om det inte är nu vi ska testa nya lösningar, nya affärsmodeller, få bort hinder i lagstiftning och låta kreativiteten flöda, så när? Jag kommer att tänka på Henry. Hans historia borde pigga upp kollegan!
Henry sitter i TV 4:s morgonsoffa. Han fyller 101 år och uppmärksammas för det och för sin debut som författare. Det märks på stämningen i studion att det är något mer på gång. En av de förväntansfulla programledarna säger: ”Jag tänker på förskolebarnen som befinner sig i samma byggnad där du bor på äldreboendet och som får ta del av dina historier. Och vet du vad? De har skickat en hälsning till dig!” TV-rutan fylls nu av ett gäng femåringar. Med egenpärlade halsband och tandgluggar står de med blickarna mot kameran och sjunger i total osynk med ljusa barnröster Ja må han leva. Henrys ögon blir blanka. Han vinkar mot kameran. En arm läggs om hans axel. En av programledarna säger ”Nu gråter jag” och när barnen utropar ”Ett fyrfaldigt leve för Henry!” ja, då gråter även jag.
Henry bor på ett äldreboende som ligger i samma byggnad som en förskola. Äldreboendet lyfter samnyttjandet av fastigheten som ett mervärde. På sin hemsida har de en lista över boendets höjdpunkter. Här nämns aktiviteter med förskolebarn som en tillsammans med ljust, modernt, många uteplatser och flera gemensamutrymmen. Det här var spännande. Tänk om detta gjordes även när vanliga hyresrätter utannonserades som lediga, kanske baserat på NKI-undersökningar eller andra röster från hyresgästerna. Boendets höjdpunkter, vilken grej och vilket bra sätt att fånga upp vad som bidrar till trivsel. Kanske till och med mer intressant än beskrivning av väggfärg och köksluckor.
Att ha äldre hyresgäster kan bli ett mervärde, inte bara en samhällsutmaning
En ökad andel äldre och friskare befolkning behöver mötas av ett ökat utbud av boende för äldre. Seniorboende, trygghetsboende, vård- och omsorgsboende är en självklar del av utbudet, men vi borde också titta mer på vilka värden en bostad och ett bostadsområde kan ha utan att per se vara ett kategoriboende.
I Veronica Hejdelinds krönika lyfts exempel från Storbritannien som får mig att tänka på att de äldre kan bli en tillgång för fastigheten, möjliggöra konceptutveckling och stärka bostadsområdet. Att ha äldre hyresgäster kan bli ett mervärde, inte bara en samhällsutmaning.
Vi är vana vid en hyresmarknad med bostadsbrist. Utifrån den demografiska utvecklingen verkar framtiden bli en annan, men möjligheterna flera. I en tid när polariseringen ökar har vi ett allt större behov av sammanhang och tillhörighet. De generationsöverskridande mötena och platserna fyller en viktig funktion. Här kan flerfamiljshusen bli ett nav. Att tänka nytt, våga prova och ha utvecklingsmod blir nödvändigt för oss alla. Särskilt för oss som vill bli uppvaktade på 101 årsdagen av en skönsjungande barnkör i total osynk.


