Det talas ofta om den svenska modellen, men på hemlöshetsområdet saknar Sverige en tydlig politik som adresserar problemen. Regeringens strategi för 2022 till 2026 fokuserar på samverkan och metodutveckling, men undviker de strukturella brister som präglar bostadsmarknaden. I jämförelse med övriga Norden är den svenska ambitionen inte särskilt ambitiös.
Finland har minskat hemlösheten med 75 procent sedan 2008 genom att bygga upp en stor social bostadssektor och använda Bostad Först som verklig utgångspunkt. Norge har länge haft en samordnad modell där stat, kommuner och civilsamhälle tar ett gemensamt ansvar. Danmark har på senare tid byggt upp finansierad satsning med samma inriktning. Gemensamt för dessa länder är en uthållig politik med utgångspunkt i Bostad Först och en vilja att skapa bostäder som människor har råd med.
[ Annons ]
Strategin missar den växande grupp som faller mellan stolarna. Det handlar om människor som tjänar för mycket för att få stöd men för lite för att klara marknadens hyror
Allt fler kommuner säger sig använda Bostad Först, men ibland saknas den grundläggande principen om permanent boende utan villkor. I vissa kommuner handlar det i stället om tidsbegränsningar, krav på drogfrihet eller insatser som styrs av biståndsbedömningar. Det går emot idén om att trygghet i boendet ska vara starten, inte belöningen. En positiv satsning från regeringen är en lagrådsremiss om obligatoriska kommunala hyresgarantier, men det behövs betydligt mer än så.
Stadsmissionens Hemlöshetsrapport 2026 visar hur strategin missar den växande grupp som faller mellan stolarna. Det handlar om människor som tjänar för mycket för att få stöd men för lite för att klara marknadens hyror. Undersköterskor, lärare och ensamstående föräldrar som efter en separation inte längre har råd med ett eget hem.
Siffrorna är svåra att bortförklara. Vräkningar som drabbar barn har ökat med nästan 60 procent på tre år. Under första halvåret 2025 förlorade 422 barn sina hem. Samtidigt växer den dolda hemlösheten när familjer flyttar innan vräkningen genomförs och därmed aldrig syns i statistiken. För barn innebär detta en bruten skolgång och en vardag som faller samman.
I Sverige har civilsamhället behövt utveckla lösningar som borde vara politiska uppgifter
På europeisk nivå lyfts bostadsfrågan som en demokratisk kärnfråga. Det handlar om att sänka hinder för byggande och ge stöd till dem som står längst från marknaden. Subventionerat boende ska även omfatta personer som inte klarar de ekonomiska kraven.
I Sverige har civilsamhället behövt utveckla lösningar som borde vara politiska uppgifter. Kymmendö-modellen i Farsta Strand är en lösning om hur kooperativ hyresrätt, anpassade hyror och en närvarande förvaltning kan skapa stabilitet för hushåll som marknaden inte släpper in.
Den gamla bilden av hemlöshet stämmer inte längre. I dag handlar det ofta om yrkesarbetande föräldrar och barn som tvingas flytta mellan tillfälliga boenden. Problemet är inte bara socialt utan även strukturellt. Ekonomiska trösklar stänger människor ute från bostadsmarknaden.
Enskilda initiativ löser inte en nationell kris. Sverige behöver en politik där sociala mål och bostadspolitik går hand i hand. Hemlöshet är inget naturfenomen. Det är resultatet av beslut, där andra beslut kan förändra framtiden. Tiden att agera är nu.
