Det märks att det socialdemokratiska maskineriet är i full gång. Till kongressen 2025 ska ett nytt partiprogram antas. Elva arbetsgrupper har presenterat 200 reformförslag under parollen ”En ny riktning för Sverige 2030”.
Som representant för ett parti med ambitioner att vara statsbärande levererar Jennie Nilsson, Socialdemokraternas bostadspolitiska talesperson, givetvis tydliga talepunkter när hon reflekterar kring Fastighetstidningens artikelserie ”Visioner för hyresrätten”. Men hon undslipper dock även ett och annat ”det tar vi med oss”.
[ Annons ]
– Det är intressant att som här samla tankarna kring vad som är möjligt. För jag tycker nog att man både visionerat och innoverat lite för lite inom hyresrätten. Men jag noterar också att det finns uppfattningar om hinder, som inte nödvändigtvis måste vara hinder. Möjligen att det finns utmaningar som gör saker krångligt. Men det är ingenting i nuvarande lagstiftning som förbjuder det man vill göra, säger Jennie Nilsson.
Bostadspolitik, och inte minst socialdemokratisk sådan, handlar ofta mer om byggpolitik. Jennie Nilsson styr in på en tydlig socialdemokratisk talepunkt: att det finns ett behov av att kompletteringsbygga inte bara villamattor i utanförskapsområden, utan också hyresrätter i villaområden.
– Och det handlar ju såklart inte om att vi ska bygga miljonprogram i fina villaområden. Det kan vara trädgårdsstäder eller parhus som passar in. Men vi måste kunna erbjuda en annan upplåtelseform och ett annat koncept till människor som vill bo på platsen men av olika skäl inte vill äga sitt hus, eller tvärtom.
[ Annons ]
Pratar vi då om en annan målgrupp än vad man i dag ofta associerar med boende i hyresrätt?
– Vilket egentligen är feltänkt, även om det ofta finns en sådan bild av att hyresrätt bara är för den som inte har råd med ett ägt boende. Jag bor själv i bostadsrätt. Men det gör jag för att jag inte kunde få tag i en hyresrätt där jag ville bo. Men i och med att jag veckopendlar hade en hyresrätt, där jag bara kan ringa om något inte fungerar, passat betydligt bättre, säger Jennie Nilsson.
I min värld handlar det mer om ett affärserbjudande, inte nödvändigtvis något som politiken ska lägga sig i
Vilket leder oss in på ett breddat erbjudande, mer som det definieras i Fastighetstidningens artikelserie. Alltså som att addera fler tjänster.
– Det kan absolut vara nödvändigt att utveckla det. Men i min värld handlar det mer om ett affärserbjudande, inte nödvändigtvis något som politiken ska lägga sig i. Det är också, så vitt jag kan bedöma, fullt möjligt att göra i dag under förutsättning att någon efterfrågar tjänsten.
Då talar vi alltså om mervärden som ligger utanför bruksvärdesförhandling?
– Ja, jag tänker det som en tilläggstjänst som inte nödvändigtvis – eller kanske inte ens bör – ingår i hyran, men som med fördel kan erbjudas av en hyresvärd.
Något man inte kan ta betalt för är delade ytor, ett problem som ofta uppstår när man konverterar kontor till bostäder.
– Om det visar sig vara ett stort problem för att kunna utveckla konceptet, då är det väl något man får titta på. Men det är inte en signal som jag har fått så här långt.
Men om vi släpper detaljer i bruksvärdering. Kan du se framför dig en hyresrätt som utvecklas lite åt både ett mer exklusivt och lite enklare håll?
– Det kan jag absolut. Men jag tänker att man redan kan det i dag, och att hindret snarare är att man, både som politiker och fastighetsutvecklare, tänker just i termerna one size fits all. Men jag tror att det faktiskt finns en efterfrågan på mer variation.
I Svt:s Agenda sa Magdalena Andersson att när Socialdemokraterna nu tar fram en ny politik så ska ni se över marknadsmisslyckanden, är bostadsmarknaden ett sådant?
– Där syftade hon väl snarare på reglerade marknader som har blivit avreglerade och där marknaden nu inte fungerar. Men i viss mån kan man väl också tala om att bostadsmarknaden präglas av marknadsmisslyckanden när det finns en efterfrågan på bostäder, men det som byggs är för dyrt så att de som behöver en bostad har inte råd. Det kommer att behövas åtgärder både för att det ska byggas och för att man ska kunna bygga till lägre kostnader.
Jennie Nilsson radar upp fler ganska typiska områden för politiskt ingripande. Som att hindra kartellbildning som driver upp materialkostnader eller att se över bostadsbidraget.
Men från fastighetsägarhåll tycker man uppenbarligen att hyressättningssystemet är det stora problemet. Tar ni med det?
– Vi tycker nog att det är en fungerande marknad eftersom bruksvärdet och alltså prissättningen bygger på övriga hyror i det område man befinner sig i. Är det ett exklusivt område så är ju också bruksvärdet per definition högre.
Marknadshyror skulle inte lösa några av de problem vi står inför i dag
Här skulle man möjligen kunna invända att Jennie Nilssons syn på bruksvärdeshyra motsägs av trots allt relativt billiga lägenheter i äldre bestånd i Stockholms innerstad. Men egentligen kanske hon mest är ute efter samma sak som moderaten David Josefsson. Alltså att någon slags reglering krävs, och att det är få länder som har en helt fri hyressättning. Så kan hon tänka sig det? Att reglera på ett annat sätt? Att skruva lite på detaljerna?
– Jag tror att man hela tiden måste vara beredd att utvärdera hur saker och ting fungerar och eventuellt uppdatera till den tid vi lever i. Men marknadshyror skulle inte lösa några av de problem vi står inför i dag. Tvärtom skulle det bli väldigt dyrt för staten på sista raden eftersom det skulle kräva stora investeringar också på efterfrågesidan.
Kanske ska man inte dra alltför stora växlar på att ” eventuellt uppdatera”. Men frågan hur det i sådana fall skulle ske är intressant.
– I min värld kan man egentligen diskutera vad som helst, så länge man gör det som en helhet där slutresultatet blir vad vi vill uppnå långsiktigt. Men politiskt blir det ofta för förenklat. Det kommer inte att fungera att bara rycka en del och tro att det löser allt, säger Jennie Nilsson.
Socialdemokraterna har föreslagit en bostadskommission. Jennie Nilsson menar att det behövs långsiktiga spelregler inte minst för att få till en byggnation som är jämnare över konjunkturcykler.
Anar vi en tredje vägens bostadspolitik? Ett typiskt socialdemokratiskt kompromissande?
– Jo, det är det väl. Det är ju så vi har byggt samhället. Vi ställer oss inte bara på en sida vare sig i problembeskrivning eller lösningar. Så ja, det är väl ett sossigt sätt att lösa det.
Till syvende och sist måste man bygga mer. Strukturell hemlöshet kan inte lösas utan att man har ungefär så mycket bostäder som marknaden behöver.
Sedan är det såklart upp till bevis om vad partiet faktiskt är villiga att kompromissa om. Men teoretiskt är det en öppning på ett tämligen låst politikområde.
Många skulle nog säga att det är som mest låst när det kommer till bostadspolitik med sociala förtecken. Återigen börjar Jennie Nilsson med byggpolitik.
– För till syvende och sist måste man bygga mer. Strukturell hemlöshet kan inte lösas utan att man har ungefär så mycket bostäder som marknaden behöver.
Men utan att frågan ställs övergår hon till en insikt att det inte räcker.
– Dock är det ju uppenbart att det man bygger inte träffar den målgruppen. Så det behövs fler verktyg än att bara bygga för att möta de som inte har de ekonomiska förutsättningar att efterfråga en bostad.
Den socialdemokratiska lösningen väjer tydligt undan från begreppet social housing.
– Vår lösning är att arbeta med sociala kontrakt och det finns en potential att utveckla dem betydligt mer.
Jennie Nilsson vill exempelvis villkora markanvisningar med att fastighetsägare tar ansvar för en andel sociala kontrakt i sitt bestånd.
Men finns det inte ett problem med sociala kontrakt? Dels att en stor del av dem som man brukar definiera som strukturellt hemlösa inte kvalificerar sig just för ett socialt kontrakt. Och att det i regel är tidsbegränsade kontrakt.
Här snabbspolar vi framåt i ett möjligen något begreppsförvirrad diskussion i vilken mån ett socialt kontrakt kan övergå i ett fast kontrakt utan att definitionsmässigt klassas som social housing etcetera.
– I sådana fall behöver man se över möjligheten att koppla sociala kontrakt till olika livssituationer. Men jag tar med mig dessa tankar. Vi politikutvecklar som sagt just nu. Vi behöver grunna mer på utformningen.
Om du inte hann se det: en liten (mikroskopisk kanske hennes politiska opponenter tycker) öppning för eventuellt nya vägar i en länge tämligen trögrörlig bostadspolitik. Jennie Nilsson har då i alla fall två tydliga utgångspunkter.
– Att vi inte får segregerade områden och att både allmännyttan och privata fastighetsägare ska ta ett större ansvar. Och där upplever jag att många av de fastighetsägare jag pratar med också vill ta ett större ansvar.
Men sist en möjligen något ledande fråga. Den generella bostadspolitiken var en socialdemokratisk idé. Nu ser fler och fler ett behov av särlösningar för att hjälpa en växande grupp som har svårt att ta sig in på bostadsmarknaden. Men det verkar vara en tydlig linje hos flera av de andra partierna att hålla fast vid den generella bostadspolitiken. Så om man möjligen måste börja våga prova andra lösningar, är det då Socialdemokraterna som behöver ta initiativ för att det ska ske?
– Och som självgod socialdemokrat får jag väl då säga att det inte finns några stora idéer som vi inte tagit initativ till.
Jennie Nilsson skrattar.
– Men skämt åsido. Jag ser oss som partiet som har förmåga att ta ett bredare grepp, kan hitta kompromisser och lösningar framåt. På detta politikområde är det ju också så uppenbart att lösningar som bara håller en mandatperiod inte löser problemen, även om det kanske i grunden är en god idé.
