Andreas + Nooshi = Sant.
Så måste det väl ändå vara? Neil Strauss bok The Game från 2005 avhandlar den manipulativa raggningstekniken att skapa attraktion genom att ignorera och förolämpa sitt objekt.
[ Annons ]
Bostadsminister Andreas Carlson nappade direkt och frågade om en date. Nooshi Dadgostar hade troligen sin svars-tweet redan färdigformulerad: ”Kommer gärna. Bostadsfrågan ligger mig varmt om hjärtat.”
Naaah… det är ju så att man smälter.
Rent pr-mässigt har det aldrig gjorts en starkare insats för denna ministerpost än när Nooshi Dadgostar under partiledardebatten klämde till med ”Få vet ens vem bostadsministern är”.
Ingen har väl någonsin vetat namnet på en bostadsminister?
I Sverige har merparten av regeringens ministrar av tradition fört en anonym tillvaro. Det är därför media efter varje regeringsbildning kan lägga tid på att gå runt och visa folk på gatan bilder. Att majoriteten svarar ”ingen aning” vet man redan. Som demokratiindikator är det dock rätt värdelöst.
En bostadsministers namn blir som bekant allmängods först när det gett namn åt en mindre byggnadstyp – Friggeboden och Attefallaren och Ka-plansvillan, eller vad det nu var som gjorde den sista känd.
I den bemärkelsen är det tyvärr hopplöst att heta Andreas Carlson.
Ebba Busch försökte replikera Nooshi Dadgostar med att Carlson på taket skulle funka som minnesknep. ”Carlson med tak över huvudet för våra unga.”
Nu var det ju dock inte riktigt det som the original Karlson på taket ägnade sig åt. Han, som själv beskrev sig som ”en vacker, genomklok och lagom tjock man i sina bästa år” var i själva verket en rätt suspekt figur med propeller på ryggen i ett uppenbart svartbygge i Vasastan.
Ett möjligt anagram kan dock vara: Carlsons enda ar. Här finns nåt att jobba med – kanske lansera en reform om revolutionär tomtavstyckning för verkligt småhusbyggande? (För att den som inte är skolad i ytenheter är en ar alltså arean av en kvadrat med 10 meters sida).
Länge såg det ju ut som att småhusbyggande var det enda han – bostadsministern, inte han med propellern – tänkte bygga sitt eftermäle på.
Men var det en annan Andreas Carlson vi anade i tisdags?
För att ha varit ganska utskälld för att inte få snurr på maskineriet så får man nog anse att Carlson lyckades charma de inbjudna branschföreträdarna. Andreas Carlson körde inte tipsen på neggning, alltså att kommentera sin target på ett indirekt nedsättande vis, från The Game. Det samlade intrycket från de inbjudna strax efter mötet var ”ett bra samtal där bostadsministern har problembilden klar för sig”.
Det är nästan så att man blir lite orolig när en slugger som Lennart Weiss twittrar att Andreas Carlsson och hans team visade prov på både kunskap och engagemang. Återstår att se hur länge flörten håller. Jag gissar att Lennart Weiss redan i nästa krönika läser lusen av de flesta.
För något problematiskt vore det väl om en bransch som i evigheter ropat på strukturella reformer plötsligt nöjde sig med … eh … Carlsons enda ar? Men å andra sidan är det väl som Fastighetsägarnas vd Anders Holmestig betonar; att det i rådande kris kan vara betydelsefullt att leverera just små men genomförbara reformer. Bostadsministern kan spela en viktig roll genom att peka ut en riktning och gjuta hopp i en delvis krisande bransch.
Det är tydligt att reformutrymmet är begränsat. Andreas Carlssons svar: ”Det pågår inget sådant arbete i dagsläget.” får nog ses som ett definitivt negativt besked till den som fortfarande hoppas att den färdiga utredningen om fri hyressättning i nyproduktion ska aktualiseras. Även om Tidöavtalet inte säger något om saken så är SD tydligt negativa. Och Nooshi Dadgostars fortsättning på inbjudan att ta en kaffe hos Andreas Carlsson löd: ”Jag brukar få saker gjorda på bostadsområdet.” Det ska nog tolkas som en tydlig hint om vad som hände sist SOU 2021:50 Fri hyressättning vid nyproduktion var på bordet.
Om hennes plan i stället är att erbjuda sina tjänster som utredare så vore det klokt om någon på departementet påminner om SOU 2018:67 – Ett snabbare bostadsbyggande. Jag minns fortfarande förvåningen på redaktionen när dåvarande bostadsminister Peter Eriksson ställde in presskonferensen om utredningen han beställt med bara några timmars varsel. Det med en tydlig reprimand via pressekreteraren att utredningsförslagen låg långt från de ursprungliga direktiv.
Mitt tips är således: Skulle det visa sig att Nooshi Dadgostars pr-stunt inte håller hela vägen för ett folkligt eftermäle, överväg då mitt förslag om radikal tomtavstyckning. Dock vill jag påstå att de mindre reformer som möjligen kan vara på väg i förlängningen kan vara betydelsefulla just genom att skissera en ny väg framåt.
Ett flertal smarta light-reformer finns i SOU 2022:14 Sänk tröskeln till en god bostad. Att kalla förslagen i Karolina Skogs lättviktiga är på inget sätt nedsättande. Hon graderade själv sina förslag som två av tio på vägen mot en fullt funktionell social bostadspolitik. De allra första stegen är i regel små, men väl så viktiga.
När jag intervjuade Andreas Carlson strax efter mötet bekräftade han att man nu bereder förslagen i ett högt tempo.
”Här finns viktiga delar som handlar om det kommunala bostadsförsörjningskravet och de sociala delar av bostadspolitiken som blir extra kännbara i det ekonomiska läge som nu råder.”
Själv passade Karolina Skog, stärkt av framgången får man förmoda, på att ge en känga åt en fastighetsbransch som kanske lite väl mycket pekar på att politiken ska lösa de egna problemen. Jag vet att ni har excellark fyllda av all världens uselhet. Såklart att jag fattar hur kalkylerna inte går ihop om man inte får kostnadstäckning i verksamheten. Men likväl är det nog klokt att lyssna på Karolina Skogs diskreta åthutning.
Just nu är det viktigare än någonsin att visa på alternativen som faktiskt fungerar. Ett exempel från veckan var att Willhem stöttar med lägenheter när Sveriges Stadsmissioner ihop med Rädda Barnen lanserar en ny modell som ska hjälpa barnfamiljer som lever i strukturell hemlöshet. Dels löser det problem här och nu, men modellerna kan också skalas upp och bli en del i en förhoppningsvis lite färgrikare palett av bostadspolitiska lösningar.
För lyssnar man på diskussionen om de lite mer storskaliga lösningarna ter det sig ju ganska hopplöst just nu. Åtgärder på efterfrågesidan riskerar ohjälpligt att driva på inflationen. Återstår produktionssidan – och där har väl ingen ännu lyckats komma på hur man ska maskera ett nytt investeringsstöd så att ingen fattar att det är just vad det är.
Jag återvänder till Haymanot Wachtmeisters konstaterande att lösningen är i plural. Alltså att vi nog faktiskt behöver gå ifrån en generell till en selektiv bostadspolitik – det utan att släppa ambitionerna om en god bostad för alla. Då kan man, när ekonomin surar, åtminstone hålla uppe takten i någon sektor – med fördel en social – utan att det blir stök i hela bostadssektorn i övrigt.
Det kommer att bli en lång het sommar. Låt inte den här flirten gå till spillo.
Erik Hörnkvist, redaktionschef
