Krav på p-platser vid bostadsbyggande medför dyra merkostnader. Läs om forskaren, bostadsutvecklaren och planarkitekten som istället vill satsa på inbyggd mobilitet.
I normalfallet säger parkeringsnormen att det ska byggas cirka 70 parkeringsplatser på 100 lägenheter. Så ser det ut i Upplands Väsby och i de flesta av landets kommuner. Men när den relativt nyetablerade bostadsutvecklaren Laterre tog över ett bostadsrättsprojekt i Upplands Väsby hade man ingen större lust att följa normen.
[ Annons ]
– Jag jobbade tidigare på ett större bolag där det var lite trögare att förändra saker. Anledningen till att starta eget var att jag ville testa att göra något efter egna idéer, något som innehåller innovation i någon form, säger Erika Lundvall, projektledare hos bostadsutvecklaren Laterre.
Behövdes det verkligen ett parkeringsgarage med bara 250 meter till pendeltågsstationen? När en stor del av beståndet är små lägenheter för unga? Och kommer folk verkligen att vilja ha egen bil om tio år?
Kommunens tjänstemän och politiker köpte argumenten.
– Det ska sägas att detta är ett risktagande. Men det faller tillbaka på att Upplands Väsby har som slogan ”Väsby vågar och gör”. Att testa p-tal 0 handlar om att lösa transportbehov. Och det ska inte vara självklart att det måste vara bilen som är lösningen. Inte nu längre, säger Mats Åberg, planarkitekt på Väsby kommun.
Erika lundvall och hennes kollegors visioner möttes av tuffa motkrav. Inte bara skulle de visa hur mobiliteten skulle lösas, de skulle också övertyga om att den upprätthålls. Om inte, skulle problemen snart landa på kommunen i form av parkerade bilar på allmän mark. Lösningen blev att den nybildade bostadsrättsföreningen får en pott för att kunna upprätthålla mobilitetstjänsterna. Det ger också en flexibilitet att kunna satsa på andra tjänster om behoven ändras.
– Det händer en massa saker i huset när vi inte behöver planera utifrån bilen. Det som märks tydligast är förstås att vi inte behöver bygga något garage. Om vi hade gjort det hade gården bara varit en konstgjord yta ovanpå en stor betonglåda. Nu kan vi ta hand om dagvattnet och det blir möjligt att få in en mängd ekosystemtjänster, säger Erika Lundvall.
Hon kallar det för p-tal-0-arkitektur, och den kommer att ta sig uttryck lite här och var i huset. När du kommer in möts du av en stor lobby där det kommer att finnas kylrum för matleveranser och boxar med kodlås.
– Vi räknar med att e-handeln kommer öka och bygger in lösningar i huset för enklare leverans, säger Erika Lundvall.
Miljörummet för sopsortering är extra tilltaget så att de boende inte ska behöva bil för att bli av med skräpet. Hissen är dimensionerad så att det ska gå att dra med sig en lådcykel ända in i lägenheten. Lådcyklar, som förresten kommer att ingå i en cykelpool.
Vi försöker peka på allt som finns i huset som gör att man inte behöver ha bil.
– Där har vi anlitat ett tjänsteföretag som servar cyklarna fyra gånger per år. Arkitekterna har fått Vinnova-stöd för att utveckla idéer för att göra huset så cykelanpassat som möjligt. Det kan vara små detaljer som att välja ett golv i de allmänna utrymmena som är anpassat för cykelskor, säger Erika Lundvall.
Behöver man trots allt bil finns det en bil-pool där Laterre betalar för den tid bilarna inte nyttjas. Detta för att vara säkra på att det finns tillräcklig tillgång.
– Men vi vill inte komma med pekpinnar och kommer så klart inte stoppa folk som har bil från att köpa en lägenhet. Vi försöker istället att peka på allt som finns i huset som gör att man inte behöver ha bil, säger Erika Lundvall.
Där menar Mats Åberg att kommunen har ett jobb att göra. Om det är lätt och billigt att ställa sin bil på kommunal mark bara något kvarter bort riskerar hela idén att falla.
– Kanske behöver vi ha lite högre taxor och tidsreglerade parkeringar så att boendeparkeringar hamnar på rätt ställe, säger Mats Åberg.
För att göra det ännu mer självklart att välja kollektivtrafiken har Erika Lundvall försökt få till en lösning där månadskortet ingår i avgiften. Dock har Storstockholms Lokaltrafik ännu inte nappat.
Men det är just den typen av paketerade mobilitetslösningar som Anna Kramers, forskare på avdelningen för Strategiska hållbarhetsstudier på KTH, tror är framtiden.
– Visionen är att kunna erbjuda mobilitet som en tjänst. Kanske kommer tjänsten också att kombineras med varuleveranser.
Det pågår flera projekt runt om i Europa som testar olika mobilitetstjänster. Under våren 2018 kommer UBIGO, som tidigare testats i Göteborg, att köra ett pilotprojekt i Stockholm. Anna Kramers menar att det är viktigt att förstå effekterna av dessa tjänster innan de rullas ut i större skala.
– Vi vill ju gärna tro att tjänsterna också leder till minskade utsläpp. Men det är inte säkert att de gör det. Tillgång till flytande bilpooler och samåkningstjänster kan ju innebära en risk att kollektivtrafiken slås ut, vilket oftast är det mest effektiva sättet att ta sig fram på.
Anna Kramers anser att det inte bara handlar om att utveckla ny teknik, utan också om att lösa rent strukturella hinder som exempelvis hur paketerade mobilitetstjänster ska beskattas.
Nya tekniska lösningar är redan i luften. Kanske bör man i Upplands Väsby förse huset med en mottagningsplats för självkörande robotar som levererar mat och en landningsplats för drönare som levererar varor som beställts på nätet? Anna Kramers håller det inte för helt osannolikt när företag som Amazon redan planerar för automatiserade lagerhubbar där drönare kan hämta det som beställts och leverera inom en halvtimme.
