Första stora gemensamma partiledardebatten efter sommaren är avklarad. Under Expressen och Dagens Industris debatt i måndags kom klimatet mest upp som en energi- och kostnadsfråga, inte som utsläpps- eller klimatmålsdebatt. Tydligast besked kom från Jimmie Åkesson när partiledarna fick ta ställning till EU:s klimatpolitik. Sverigedemokraterna var ensamt om linjen att kraven bör sänkas.
Anna Denell, hållbarhetschef på Vasakronan, anser att klimatfrågan i princip är osynlig i årets valdebatt och att det förmodligen beror på att den senaste mandatperiodens politiska beslut starkt signalerat till människor att klimatfrågan inte är viktig och kan vänta.
[ Annons ]
– Sverige har fortfarande ambitiösa klimatmål, men signalerna från politiken spelar större roll än målen i sig. När klimatfrågan genom flera olika beslut tonats ned riskerar det att sänka ambitionsnivån långt utanför de områden som de specifika politiska besluten berör. Det är olyckligt, eftersom många företag idag är mer redo för omställning än vad politiken verkar utgå från, säger Anna Denell.
Hon vill inte ge sig in i att bedöma enskilda vallöften.
– För oss är den viktigaste frågan inte exakt vilka styrmedel som väljs utan att politiken är långsiktig och förutsägbar. Ska Sverige gå från mål till resultat så måste spelreglerna vara tydliga och hålla över tid.
Men om Anna Denell ska peka ut ett enskilt politiskt beslut som berör förutsättningarna för hela branschen, så är det beslutet att inte införa klimatgränsvärden för nybyggnation förrän 2030.
– Branschen är redo. Företag har investerat i kompetens, data, arbetssätt affärs- och produktutveckling. När införandet av kraven nu senareläggs riskerar de företag som har gjort sin hemläxa att inte få utväxling på sina investeringar. Det skickar helt fel signaler till marknaden, säger Anna Denell.
Frågan om bindande klimatgränsvärden för nya byggnader har hittills drivits mer som en regel- och EU-fråga än som en partipolitisk stridsfråga. Sedan 2022 finns krav på klimatdeklaration, och det fanns ett lagförslag om införande av gränsvärden 1 juli 2025, något nuvarande regering drog tillbaka. Boverkets nya förslag, från maj 2026, innebär att gränsvärden införs först 2030, vilket är lägstanivån enligt EU:s reviderade energiprestandadirektiv (EPBD) och i enlighet med regeringens uttalade ambition om ett kostnadseffektivt införande utan överimplementering. I och med senareläggningen av införandet av gränsvärden hamnar Sverige efter våra nordiska grannländer Danmark och Finland som båda redan infört det.
Jag skulle också önska större fokus på faktisk klimatnytta.
Den tydligaste skiljelinjen går mellan regeringen och Miljöpartiet. Regeringssidan står bakom 2030-spåret. MP har kritiserat tidplanen som för långsam och velat se gränsvärden tidigare och skarpare. Övriga riksdagspartier har inte gett några tydliga, uttalade besked specifikt om gränsvärdena.
– Ett annat konkret exempel är 500 kW-gränsen för energiskatt på egenproducerad solel. Att Sverige fortfarande som ett av få EU-länder beskattar egenproducerad, lokal och fossilfri el från anläggningar som redan är anslutna till befintligt el-nät minskar väsentligt incitamenten för investeringar som vi egentligen behöver mer av, säger Anna Denell.
Bygg- och fastighetssektorn står för en stor del av Sveriges utsläpp. Var går branschens eget ansvar innan man pekar på politiken?
– Vi har ett mycket stort eget ansvar. Ingen politiker hindrar oss från att energieffektivisera, ställa klimatkrav i inköp eller minska utsläppen från byggprojekt. Samtidigt är det naivt att tro att regelverk saknar betydelse. De kan både bromsa och påskynda omställningen. Det är när företagens innovationskraft möter tydliga spelregler som vi ser resultat.
Klimatet kommer både som regelkostnad och som fysisk risk. Vilken av dem styr mest hur ni faktiskt agerar?
– Hittills har vi prioriterat att sänka våra egna utsläpp framför att förbereda oss för de fysiska riskerna, kanske inte främst på grund av regler utan mer för att vi ser att det är mycket lönsamt att energieffektivisera våra fastigheter. När det kommer till de fysiska riskerna tror jag att vi kanske fokuserar för mycket på vad klimatförändringarna riskerar att göra direkt med våra byggnader och för lite på vad de kan komma att få för indirekta effekter på oss i form av effekter på det ekonomiska läget.
Anna Denell fortsätter resonemanget med att sommarens torka och bränder i Sydeuropa, eller låga vattennivåer i Europas floder, känns långt från fastigheter i Skandinavien. Men att det i hög grad kan komma att påverka material-, transport- och energipriser som i sin tur riskerar att leda till högre inflation och därmed stigande räntor.
– För en kapitalintensiv bransch som fastigheter är konsekvenserna av sådana potentiella systemeffekter långt mer oroande än en tillfällig översvämning av några enstaka fastigheter, även om reparationerna efter sådana riskerar att bli kostsamma.
Sett i det ljuset menar Anna Denell att vad branschen främst behöver är långsiktiga och förutsägbara spelregler. Tillgång till kapital finns och man investerar redan stora belopp i åtgärder.
– Det vi behöver är en tydlig färdriktning. Jag skulle också önska större fokus på faktisk klimatnytta och mindre på administrativa omtag.
Anna Denell tar som exempel hur omnibus-förändringarna i hållbarhetsrapporteringen (CSRD) innebär att i princip hela den europeiska fastighetssektorn faller utanför kraven. Något som hon menar leder till att branschen tappar både transparens och jämförbarhet när många av bolagen redan hade gjort stora investeringar för att förbereda sig för CSRD-rapporteringen
– Förslaget till ändrade energideklarationer, som också är en del av implementeringen av EU-direktivet EPBD är ett exempel på det. Förslaget innehåller både ett nytt energibegrepp och förändrade areadefinitioner vilket kommer skapa betydande administrativa kostnader utan att energianvändningen i det befintliga beståndet minskar med en enda kilowattimme, säger Anna Denell.
