Och så var debatten om “marknadshyror” i gång igen, eller det verkar i alla fall som om några aktörer vill blåsa liv i den. Socialdemokraterna har nyss gjort sin ”inför-valet-rockad” i riksdagens utskott, och Joakim Järrebring som nybliven bostadspolitisk talesperson för S pekas ut som syndabock och villig att införa ”marknadshyror” i Sverige. (läs mer om turerna här)
Förra gången som frågan var på den politiska agendan var när utredningen Fri hyressättning i nyproduktion presenterade sitt förslag. Utredningen var en eftergift för att få ihop det berömda januariavtalet. Jag var vid tillfället riksdagsledamot (MP) och ordförande i riksdagens civilutskott där lagstiftningen om hyressättning behandlas. Tämligen insyltad och precis som Joakim, utpekad.
Utan att nu måla upp det politiska spel som sedan skedde så kan vi alla konstatera, vi har ingen fri hyressättning i nyproduktion i dag. Det finns fortfarande de som menar att vi borde införa det och de som fortfarande är strängt emot. Jag kan konstatera att det inte finns och troligen inte heller kommer finnas någon majoritet för att göra något i de här frågorna heller nästa mandatperiod.
Jag skulle verkligen vilja att vi alla försöker lyfta blicken
Däremot håller jag med Joakim som jag tolkar det försöker visa på att det behövs en långsiktig blocköverskridande bostadspolitik och att han är öppen att titta på alla förslag. Ganska bra ingång i en förhandling skulle jag säga. Men hur frågan om hyressättning i nyproduktion ska hanteras lämnar jag till de som i dag har folkets förtroende i Sveriges riksdag.
Jag skulle verkligen vilja att vi alla försöker lyfta blicken och fokusera på vilka problem det är vi måste lösa i en blocköverskridande bostadspolitisk överenskommelse. Vilka är de utmaningar som kräver långsiktigt förankrad politik, förslag som sträcker sig bortom valrörelser, regeringsförhandlingar och som i stället tar sikte på att lösa våra stora samhällsutmaningar, där bostadspolitiken är och kommer att vara en viktig pusselbit.
Jag har många förslag jag skulle vilja ingår i den där bostadspolitiska överenskommelsen. Men här väljer jag att fokusera på vår tids största utmaning, klimatförändringarna och dess konsekvenser som kommer drabba Sverige och vårt fastighetsbestånd. Att inte göra allt vi kan för att minska bygg- och fastighetssektorns klimatpåverkan är galet, sektorn står för cirka 25 procent av Sveriges klimatpåverkan, nyproduktion står för den största delen och av det står renovering- och ombyggnadsprojekt ungefär för en fjärdedel.
Även om jag verkligen hoppas att vi med rätt åtgärder kan minska klimatförändringarnas framfart så kommer vi behöva klimatsäkra och klimatanpassa vårt samhälle. Här behövs långsiktig politik, där alla förstår allvaret och där staten tar ansvar. Om jag sneglar tillbaka på frågan om hyressättning så finns där en del att göra, det är sjukt att reglerna som reglerar vilka åtgärder som gör att en hyresvärd får höja hyran vid renovering i det befintliga bostadsbeståndet direkt driver på en ökad klimatpåverkan. Hyresvärden får höja hyran om standardhöjande åtgärder genomförs som ökar lägenhetens bruksvärde, och visst att sätta in en diskmaskin eller glasa in en balkong är rimligt. Men att det ens är lagligt att riva ut fullt fungerande kök för att “höja standarden” och därmed också kunna höja hyran är sjukt. Regelverket borde ändras och driva på mot att premiera cirkulära lösningar.
Klimatkalkylen på det är katastrof!
Sjukt är också att du som äger ditt boende och ska sälja kan göra avdrag på deklarationen du innan försäljningen renoverat ett fullt fungerande kök i din bostadsrätt eller villa för att höja värdet vid försäljningen. Tänk då om den nya ägaren kanske inte ens gillar den renovering du gjort, som staten dessutom betalar för och renoverar igen. Klimatkalkylen på det är katastrof!
Den blocköverskridande överenskommelsen behöver också se till att klimatdeklarationer gäller åtgärder under hela byggnadens livslängd. Och ROT-avdraget behöver styras om för att premiera åtgärder som förlänger livslängden på vårt befintliga bostadsbestånd, i stället för att staten subventionerar att fullt fungerande fönster rivs ut i stället för att renoveras. Jag är alltså inte emot att vi ska renovera och underhålla det redan byggda beståndet, det är direkt nödvändigt. Men tänk om staten i stället hade subventionerat cirkularitet, åtgärder som minskar klimatpåverkan och rustar våra samhällen för klimatförändringarnas konsekvenser.


